En bloggårskrönika

Så här i början av ett nytt år är det roligt att få blicka tillbaka på året som gått och bli påmind om lite av allt möjligt som man har fått vara med om under ett år. För att sedan få blicka framåt och ta emot ett nytt spännande år som ligger som ett blankt blad framför en!

Inspirerad av Petras årskrönika påbörjar jag nu min egna

Bloggresumé av 2014 :-)

FEBRUARI
Måndagen 24 februari såg min blogg sitt ljus. Inspirerad av ett vardagligt glädjeämne, ute vid grillplatsen tillsammans med min underbara familj, satte jag igång att blogga med längtan att se och ta vara på var dags glädjeämnen.

Ett av mina intressen är ju, som ingen kan missa, att få skapa; pyssla, måla och skapa trivsamma rum.
Här på bloggen känner jag att jag vill njuta av färg och foto och dela mitt intresse med likasinnade (och såklart alla övriga intresserade) Välkommen in i det färgglada och retroinspirerade rummet "Skaparglädje".

Färgglada pinnstolar

Teakpianot i vardagsrummet som jag fick av min mormor och en pianopall som jag piffat upp.

Sakta men säkert håller nu vårt till ytan alldagliga hus på att fyllas med färg glädje och göras mer hemtrevligt.

MARS
Jag vill måla hela världen... och det sliter mycket i målar- och pysseltarmen. Allra roligast är det att få fynda något second hand eller i förrådet här hemma och genom lite färg och fantasi piffa upp det och få ta fram det i ljuset.

Kakfat DIY

Kakfatet här på sin rätta plats i köksfönstret och en lampfot som fått byta färg från träbrun till ljus turkos.

Även om det ser ut som att jag målar väldigt ofta så sker det trots allt relativt sällan, i alla fall i jämförelse med mycket annat. Jag pysslar största delen av min tid om vår nya familjemedlem och det känns som jag inte gör annat än att amma. Övrig tid går till det vanliga; att planera och ordna frukost, lunch, mellis, middag och kvällsmat till oss övriga i familjen. Men jag klagar inte! Jag trivs med livet och att få vara hemma.

På kvällar och nätter blir mycket uppesittartid (sådan mor sådan son) och jag passar på att få utlopp för min kreativitet här på bloggen. Det är också nu som bloggen får namnet "Drömmen om ett turkosare land".
"Tanken var ju redan från start att fokusera var dags glädjeämnen. Efterhand kände jag att jag ville att hela bloggen skulle få genomsyras av glädje och underrubriken blev därför "en blogg om att se, ta emot och sprida glädje". Jag fick tanken att skriva om den dröm jag bär på, som fått namnet "Drömmen om ett turkosare land". Jag vet såklart inte vart resan kommer att sluta eller hur länge den kommer att vara - alltså hur länge jag kommer ha inspiration till att blogga- men jag vet redan nu att jag fått en hel del goda tankeställare som jag också kommer att dela med mig av i rummet som är fyllt av "Ord om glädje"

Vår nya familjemedlem (bild från januari och de allra första dagarna av hans liv)

Är fylld av en enormt stor tacksamhet över möjligheten att vara hemma och att dessutom att få vara hemma tillsammans allihopa - hela familjen. (Och det är ju såklart även tack vare att både jag och min man är hemma som jag även ges möjlighet till lite egentid/skapartid - vilket känns välbehövligt).

Nu börjar solen visa sig allt mer och himlen bli turkosare och uterummet fylls av ljus och värme. Det är fullt med snö på gården men inne i uterummet känns det som sommar. Underbart!

Dottern softar i vår turkosa solstol (obs - inte ett arrangerat foto ;-)

APRIL
Bloggandet tar med mig på en intressant resa där jag börjar fundera extra mycket kring frågan: "Vad är sann glädje?" och under april månad blir det mycket filosoferande kring ordet lycka
- Vem är den lyckligaste människan?
- Gräset är alltid grönare på andra sidan... eller?
- Vad jämför vi oss med?

Detta är månaden då jag är full av inspiration att blogga. Det blir, förutom filosoferandet, en hel del
- retrolycka

Anteak i Skellefteå och andra secondhandbutiker blir välbesökta....

Det blir även ett besök på en färgglad retromarknad i Skelleftehamn

Jag passar på att piffa upp en klassisk retro stegpall som förra ägarna lämnat kvar i källaren.

 - pysselidéer som blir verklighet

- och härliga vårdagar

Jag får här också tanken att göra lite "hemma-hos"-inlägg här på bloggen och börjar med ett ljuvligt retrohem.

Rolig tanke... men det blev visst bara två stycken sådana blogginlägg på ett helt år. Det beror nog fr a för att det inte känts särskilt naturligt att gå runt och fota när vi t ex varit bjudna på middag och fått tid att umgås med våra vänner.

April månad avslutas med att jag får äran att hålla vårtalet här i samhället, ett tal som 2014 får handla om att vara glädjespridare och turkosifiera hela vårt land.

MAJ

Den 4 maj döps vår son av Gud och välkomnas in i Guds stora familj - en sann glädjefest!

Jag passar på att bjuda in till pysseljunta och det blir scrapbooking, decoupagepyssel och annat trevligt.

I övrigt är det mest vårens långa bilsemester - Sverige runt - som hägrar. Och den 15 maj beger vi oss iväg.
Nu blir det en längre bloggpaus då målet ju framför allt är att få hälsa på och umgås med en massa vänner runtom i Sverige som man inte träffat på år och dar.

Längs kullerstensgator i Lysekil.

Hemma igen bjuder jag på några små små  glimtar från vår mycket lyckade bilsemester.

JUNI
Vi har nu bjudits på underbart härliga och soliga sommardagar en hel månad och när vi kommer hem ligger ändå hela sommaren framför oss. Lycka!

Vi njuter nu av lata dagar både hemma och i mina föräldras sommarstuga - paradiset på jorden. 

I denna ljuva sommartid gå ut, min själ, och gläd dig vid den store Gudens gåvor.

Se hur i prydning jorden står, se hur för dig och mig hon får så underbara håvor.

I början av denna månad föds också en ny kusin till våra barn, men något stod inte rätt till därinne i magen. Svågern och svägerskan får åka härifrån till Umeå och det blir akut kejsarsnitt. Deras lilla tjej tar sina första andetag men upphör, efter bara några minuter, att andas. Nu väntar många långa och jobbiga dagar, med mycket böner och tårar, men efter exakt en månad får familjen komma hem. Deras lilla tjej är nu 7 månader och en aktiv, glad och fullt frisk lite tjej. Gud svarade på våra böner! TACKSAMHET

Jag sammanfattar också lyckofilosoferandet i ett inlägg som ges rubriken: "Den fåfänga strävan efter lycka"

JULI
Ännu fler härliga sommardagar - nu  i min mans föräldras sommarparadis. Tycker dock personligen inte att bräms hör hemma i ett paradis ;-)

Jag har inte särskilt mycket lust till att sitta framför datorn och än har jag inte hunnit investera i en smartphone (vilket jag har nu och det underlättar både fotandet och bloggandet)

Men det är nu jag väljer att författa ihop ett av mina viktigaste blogginlägg med rubriken STOR GLÄDJE,
där jag berättar om min kristna tro och den djupa glädjen i Gud.

AUGUSTI
Under denna månad skrivs endast tre inlägg och förklaringen, förutom att det fortfarande är sommar,finner ni i detta inlägg: Ortopeden, trötthet och många glädjespridare

Denna månad är väldigt jobbig, men har även den många fina och härliga stunder.

SEPTEMBER
Orken återvänder, min man börjar må bättre och bättre och vår son sover mer och mer sammanhängande på nätterna.
Det är också nu jag upptäcker och får en hobby. Och så här i efterhand så inser jag att denna månad kanske var den allra härligaste. Det blir många små enkla men oerhört mysiga utflykter och jag njuter av naturen, och allt vad den har att ge, tillsammans med mina barn och goda vänner

Ljuvliga stunder i svampskogen

OKTOBER
Utflykterna fortsätter och friskluften gör mig så gott att jag bara måste få skriva och uppmuntra fler att gå ut och njuta. 

Den absolut bästa helgen blir i Svarttjärn tillsammans med några vänner. Vi går på långpromenad längs skogsstigar, lagar mat över öppen eld, pratar fram till småtimmarna, sover i tält och äter pannkakor till frukost (se inlägget: Tjejhelg).

Nej vänta förresten - den bästa helgen var ju när jag och min man fick gå PREP (friskvård för parrelationer) tillsammans.

Helt enkelt en riktigt bra månad! Och då har jag inte ens nämnt det bästa av allt - det oerhört viktiga uppvaknadet som jag fick i början av månaden!

NOVEMBER
Nu bloggar jag på för fullt och om allt möjligt; t ex
 - om det där med att bli hemmablind och inte inse hur bra och fint man har det...

Vårt hem

- om lite olika pysselprojekt

Dotterns 5-årspresent = mitt gamla dockhus.

Färgglada petflasklampor

och om att äta mer vegetariskt!

Köttfri dag?

Det finns nu ingen hejd på inspirationen, det är bara tiden som sätter gränser.


 
Den största glädjen denna månad är att en god vän och hennes fina familj äntligen, efter över 7 års ovisshet, beskedet att de får uppehållstillstånd. Vilket bönesvar!

Hurra!

DECEMBER
Året börjar närma sig sitt slut och även jag börjar känna mig slut pg a mörkret och alla dessa jobbiga förkylningar och virus. Men bortsett från det så är jag fylld av tacksamhet och passar dessutom på att berätta lite om allt fantastiskt Jesus har gjort i mitt liv och vad han betyder. Hur han t ex talat personligt rakt in i mitt liv och förvandlat mig. Och hur Gud burit mig genom svåra perioder i livet och hjälpt mig att inse att han alltid är värd att tro på . För att citera en ängel ;-) "Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket"
 

Det är advent och än en gång ska jorden höra änglasång; 

Nu har ett nytt år börjat - nådens år 2015
och jag väljer att avsluta detta inlägg med ett par ord skrivna av min EFS-kollega Olof Edsinger:
Förr i tiden brukade man göra ett tillägg när man skulle skriva ut ett nytt årtal, till exempel i en dagbok eller en historisk skildring. Man skrev ”i nådens år”. Orsaken till detta var att man var medveten om att varje nytt år var att betrakta som en Guds gåva. Ja, att faktiskt varje sekund, varje andetag vi tar, är ett uttryck just för Guds oerhörda och oförtjänta nåd. Det liv som vi får leva här på jorden är något vi har Skaparen av himmel och jord att tacka för – honom och ingen annan.
Detta är en grundläggande sanning också i mitt eget liv. Varje ny dag får jag bäras av en tacksamhet över de många gåvor som min Herre har gett mig. Mitt liv, min gudsrelation, min familj, mina vänner och förebilder, mina gåvor och förmågor, mina möjligheter att tjäna Jesus Kristus … listan kan göras lång. (se hela inlägget här "Ännu ett nådens år")

Jag ser med förväntan och glädje fram emot ett nytt spännande år!

OCH ÖNSKAR ER ALLA 

ETT GOTT NYTT ÅR !

(eller borde jag skriva god fortsättning när det hunnit gå 10 dagar in på det nya året... näe)

Friskvård för vår relation

I dagens samhälle uppmuntras vi väldigt ofta att ta hand om våra kroppar. Träning är livsviktigt och gör att vi blir piggare, friskare starkare och slankare. Absolut! 

Något som talas betydligt mindre om, men som absolut inte är mindre viktigt, är hur vi tar hand om och vårdar våra relationer...

Jag är väldigt glad över att min man peppat oss att ta vår relation på gymmet.  

Under två hela lördagar har nu jag och min man, förutom att ha fått njuta av barnfri kvalititetstid bara jag och han, bl a

-fått sitta och berätta för varandra vad det var vi föll för hos varandra, vad vi la märke till hos varandra och minnen från våra första dejter och liknande härliga minnen.

- samtalat om områden i vår relation som vi vill förbättra och/eller förstärka

- blivit mer medvetna om hinder för en god kommunikation oss emellan och fått hjälp att upptäckt vissa varningssignaler (t ex upptrappning, nedvärdering och negativa tolkningar)

- fått hjälp att bli bättre på att lyssna på varandra

- samtalat om hur vi bättre kan ta vara på intimiteten och sexualiteten i vårt förhållande

 - och mycket mycket annat bra. 

Jag hade inte så höga förväntningar innan kursen och blev oerhört positivt överraskad. Dessa dagar innehöll många viktiga områden som ex. "Förväntningar på varandra och förhållandet", "Modeller för problemhantering", "Lek humor och glädje", "Hängivenhet", "Förlåtelse", "Sensualitet och sexualitet", osv. Områden som jag och min man nu getts möjlighet att tillsammans  (ostört) samtala kring.  

Obs: inga samtal sker i grupp utan endast i paren.

Denna kurs, som vi upptäckt att SENSUS anordnar, och som heter PREP är inte terapi utan friskvård. Den vill ge verktyg för varaktig kärlek och praktiskt hjälp att förebygga och hantera problem som oundvikligen uppstår i de allra flesta parrelationer.  Och varför jag nu skriver om detta är ju såklart för att jag nu vill uppmuntra mina vänner, bekanta och fler att gå PREP!

Kursledarna berättade förresten att i Norge inbjuds alla par, efter första barnet, att gå en PREP-kurs. Wow, vilken prioritering och vilket uppmuntrande exempel för andra länder. Jag önskade att staten/kommunerna även här i Sverige skulle prioritera resurser och pengar på att stötta, hjälpa och uppmuntra par att hålla ihop och skapa förhållanden som är gott livet igenom.

PREP  är utvecklat av forskare och efter flera långtidsstudier i USA och Europa finns det goda belägg för att kunna säga att PREP fungerar, förutsatt att kursdeltagarna själva är motiverade att arbeta med sin kommunikation och sitt samspel.  Uppföljningar visar på fleråriga effekter i form av bättre kommunikation och problemlösningsförmåga, större tillfredsställelse med relationen och minskad risk för separation.

Tack till mor & far och bror & svägerska för att ni ställde upp som barnvakter. Väldigt kul också att komma tillbaka från kursen och mötas av: "Tack tack tack för att vi fick vara barnvakt, det är vi gärna igen". Gillar :-)

Tankar kring att få ha ett intresse

Jag har valt att blogga kring ett av mina intressen, inrednings- och skaparintresset, och dela det med vänner, bekanta och andra intresserade där ute som vill hälsa på här på min turkosa blogg.

Detta inredningsintresse handlar fr a om glädjen i att få skapa trivsamma rum; att få möblera, pynta, måla, pyssla på och få ge utlopp för min inneboende och bubblande kreativitet (fotandet och själva bloggandet är ju också en del av detta).
Detta kreativa intresse har jag haft så länge jag minns. När jag t ex gick högstadiet var mitt favoritämne bild och när de flesta andra valde mellan tyska eller franska, så valde jag bild och miljö. (Tack för att den valmöjligheten fanns!)
Just denna period i livet, trots att jag är småbarnsförälder, får jag faktiskt lite egentid då och då och passar på att göra nåt kreativt (något som jag tycker är roligt och mår bra av att få göra). Detta mycket tack vare att jag och min man valt att vara föräldralediga båda två samtidigt.

För några dagar sen blev det lite skapartid en kväll... då båda barnen somnat sött (och det var ovanligt tyst och lugnt). Tog fram en massa foton och förstoringar (som jag beställt för längesen) för att börja få upp lite mer på väggarna. Blev ingen lång stund, men en av alla de många ramar jag haft utan foton har nu kommit upp.

Målad grön ram i hallen, med små foton på tråd

I sommar ska den färgglada tavelväggen i hallen bli klar! (ett litet inrednings mål.... men inget krav) ;-)

Om själva bloggandet
Från början, när jag satte igång att blogga, hade jag väldigt mycket lust till att blogga, och tänkte att bloggandet skulle ske typ en gång om dan. Dessutom började jag blogga under en betydligt mörkare och kallare del av året och nattvakade med en pigg bebis som då hade märklig dygnsrytm ;-)). DÅ passade det väldigt bra att sitta och pyssla på vid datorn.

Men, varför ska jag blogga varje dag? För vems skulle bloggar jag? Har nån krävt det av mig?
Nä, finns ju inga krav och så snart ett bloggande känns kravfyllt försvinner ju inspirationen och glädjen. Så, jag säger nu till mig själv: "Helena, blogga när det känns roligt och givande!" (och under sommaren lär det nog inte bli lika många inlägg som under det mörka vinterhalvåret)

Samma sak gäller ju själva intresset. Så snart jag sätter krav på mitt inredande eller pysslande, ja då försvinner ju glädjen och därmed poängen med själva intresset.

Skaparglädjen OCH glädjen i Gud

Jag vill fortsätta med bloggen, men jag insåg ganska snart att jag varken kan eller vill, i längden, hålla på att blogga utan att också på  få dela med mig av den djupaste glädjen jag har, glädjen i Gud.

Skaparglädjen och glädjen i Gud är glädje på helt olika plan. Den första är egentligen en ganska ytlig och dessutom rätt så flyktig glädje. Ena stunden så fylls jag av ett lyckorus över en turkos ljusstake, men en stund senare så har den lyckan flygit sin kos, skrämd likt en fågel (läs i inlägg nr 5, i rummet Ord om glädje).
Men trots detta är denna sorts glädje ändå inte oviktig. För vi mår alla bra av att få ha ett personligt intresse. För vi är ju skapta sådana, med olika passioner och mår bra av att få släppa fram minst ett område i livet där vi av hjärtats lust får ägna oss åt det som är bara roligt. Och det får vi också försöka freda mot andras ifrågasättanden, men också våra egna.

(Obs: ...samtidigt så är det såklart viktigt att tänka efter i fall ens intresse är sunt och inte upptar allt för stor del av livet. Kommer nog mer tankar kring detta vid annat tillfälle)

Den andra glädjen, glädjen i Gud är av ett annat slag. Till skillnad från våra intressen så är denna glädje för det första inget glädjeämne bland andra intressen och passioner i livet, dessutom är denna glädje både djup och orubblig. Och är dessutom källan till all annan sann glädje!

Den glädje jag funnit i Gud, vår himmelske Pappa, och den glädje Gud skänker, den genomsyrar allt annat i mitt liv och är min ledstjärna i livet.

På resande fot

När man är på resande fot, dessutom med målet att få hälsa på massa vänner, så kändes inte bloggandet som någon hög prio. Dessutom är möjligheterna att blogga små och dåliga.
Så, det blir nu helt enkelt en längre bloggpaus. Och den pausen bestämde jag idag att den får vara maj ut. Då vet ni! Men sen kommer jag ju verkligen ha mycket att blogga om och härliga bilder att bjuda på ;-)

P.S. Hade kanske blivit att jag bloggat lite under resan (åtminstone bjudit på några bilder då och då) om jag hade haft en bra och fungerande smartphone... men så är inte fallet under denna resa i alla fall

Vårtecken och vårtalet

Finns ingen skog full av vitsippor här uppe i norra västerbotten, men ändå fick jag glädjen att få njuta av denna enkla men vackra bukett - tack vare min söta granne Gerda. Hon kom förbi i fredags bara för att få sprida lite glädje. Det gör hon ofta! När vi t ex flyttade in kom hon förbi med en kasse full av kakburkar, bullpåsar och bröd. 



Nu, på tal om vårblommor och glädjespridare, och med denna våriga och turkosa bild, tänkte jag så passande passa på att lägga ut mitt turkosa vårtal som jag höll på valborgsmässoafton.

Ord om att få vara med och sprida glädje:

VÅRTAL 30 april 2014

MIN FAVORITFÄRG

Alla som känner mig vet att jag har en favoritfärg och från denna stund kommer också alla ni som står här ikväll att veta det. 
Varför turkost? Är det för att den färgen påminner om himlens underbara färg...? Jag vet inte, lika lite som ni än så länge vet varför jag inleder mitt vårtal med att berätta för er vilken min favoritfärg är.

Varför står jag och håller i en målarburk? Tanken bakom det kommer ni snart att förstå:

Sommaren 2011 satte vi ut vårt hus utanför Umeå till försäljning, för att ta vårt pick och pack och flytta hit! Denna plats som så länge hade legat på vårt hjärta. Och för 1 ½ år sen satte vi ner bopålarna och köpte oss ett hus, en klassisk mexitegelvilla mitt i samhället. Detta vanliga alldagliga hus, som förut var ganska mörkt inuti, håller vi nu på att sakta men säkert ljusa upp och fylla med färg. Helt enkelt göra det färggladare.

Jag fick i samband med vårt husköp ett il och köpte en massa färgburkar, med alla de möjliga färgglada kulörer. Kanske lite väl många burkar...och i efterhand insåg jag att den här färgen ju kommer att räcka till väldigt många målarprojekt.

KREATIVA KVÄLLAR

Fick i samband med dessa målarburksköp en snilleblixt om att bjuda in till kreativa kvällar, där andra som likt mig älskar att få pyssla kan få samlas för att ex måla om saker med färgglada kulörer, scrapbooka, virka, pyssla på med allt möjligt.
Delad glädje är dubbel glädje. 

 Startade en facebookgrupp, bjöd in till gruppen via ex en lokal ”köp och säljgrupp”.  

Kontentan: att vi sen dess har varit ett gäng på 6-10 personer som träffats 1 gr/månaden i vår stora turkosa gillestuga. Det har pysslas, fikats och kacklats i massor! Väldigt trevligt

I vår har det varit lite stiljte med träffarna, pg a jag nyligen blivit tvåbarnsmamma med allt vad det innebär. 

Till hösten: nystart, ny inbjudan

Det är också genom dessa kreativa kvällar som jag fått träffa Yvonne (röda korset), som är den skyldige till att det är just jag som står här ikväll.

Yvonne och de övriga pysselvännerna vet nu verkligen hur galen jag är i turkost och har smålett åt mig när jag gång på gång tagit fram min turkosa målarburk och målat om nåt i min favoritfärg.

DRÖMMEN

Men jag vill inte göra bara vårt hem turkosare. Jag bär på en vision om att turkosifiera hela vårt land!

Och ni som inte tycker om färgen turkos kanske blir lite förskräckta nu. Frågan är dock: Handlar den här visionen om att alla ska börja inreda sina hem i turkost? Nej, visionen handlar om något djupare.

I början av detta år insåg jag att den färg som så länge varit min favorit symboliserar en dröm jag bär på:

• Turkos är en stark och färgglad färg som lyser upp i tillvaron.
• Drömmen om ett turkosare land handlar om att få vara med och ”sätta färg på tillvaron”,  att få sprida glädje till människor och få människor att trivas.
  (Låta glädjen sprida sig, likt en löpeld som lyser upp vårt land.)

BLOGGEN

För några veckor sen skapade jag en egen blogg, som då fick namnet ”Drömmen om ett turkosare land”. En blogg där jag vill varva ord om och till glädje, med färgglada bilder.

I samband med skapandet av bloggen ramlade jag, via google, över en fantastisk text på värdskapet.se, skriven av Jan Gunnarsson.

Texten hade rubriken: ”Konsten att göra människor turkosa” och jag kunde såklart inte låta bli att läsa den med tanke på den intressanta rubriken. Jag kan inte heller låta bli att nu få dela den med er:

Konsten att göra människor turkosa (av Jan Gunnarsson)

"Hotellet är läckert designat, mycket vitt och limegrönt som bryts av med modern konst på väggarna. Lite trendigt, en knapp timma norr om Amsterdam. Sommaren vill inte släppa taget och närheten till stranden känns perfekt. Där sitter vi i hotellmatsalen, 16 personer som arbetar med värdskap runt om i världen, lite trötta efter ett långt eftermiddagspass.
Vår kypare kommer fram till bordet. Hon är runt de 55, lätt okammad, klädd i svarta kläder och ett lika svart förkläde, snyggt knutet på ena sidan. Hon ser inte särskilt glad ut, mer ledsen och säger inte så mycket när hon ställer ner ett antal vattenflaskor på borden."Den där stackaren verkade inte särskilt glad", säger någon runt bordet när hon gått.

Några timmar tidigare har jag talat inför gruppen om att vara turkos. Om skillnaden mellan gråa dagar och turkosa. Jag hade lagt fram tanken att det är vi själva, och ingen eller inget annat, som är ansvarig för att vi är i harmoni och går till arbetet med turkosa ögon. Att det handlar om att ha koll på sin egen mur som ibland växer upp mellan en själv och världen därute. Jag hade berättat om stenarna i min egen mur, att jag ständigt måste ha koll på min stress, fysik, sömn, oro och rädsla, för att jag ska vara den välkomnande människa jag i botten är. Och att det inte bara är viktigt för vår egen skull, utan lika mycket en fråga om ett ansvar mot kollegor och kunder vi möter under en dag. Mot alla människor, inte minst de som har en grådaskig dag. Det hade min lilla föreläsning handlat om.
"Ok, låt oss se om vi kan göra kyparen lite turkos!"
"Ja, vi tar det som en utmaning", alla verkar vara med på noterna.
Det går några minuter så är den svartklädda tillbaka. Hon ställer ner förrätterna, när en av oss säger: "Vad härligt, har du haft en bra dag?"
"Ja det har väl varit lite si och så med den saken", säger hon och skakar lite på huvudet.
"Och nu ska du dessutom behöva servera människor från Sverige!"
"Sverige, där har jag varit några gånger, det är ett vackert land!"
"Och väldigt många vackra människor, framför allt männen", säger jag.
Hon skiner upp och börjar skratta. Allt blir annorlunda. Vi får en härlig middag serverad av en allt turkosare holländska.

En dag senare sitter jag i taxin till Schiphol, (som hur jag än försöker uttala det, leder till ett förlåtande leende från mina holländska vänner...), jag tänker att det är värt att pröva, att försöka turkosifiera människor jag möter, framför allt de som inte är vana vid att någon gör det.
(...)
Inne på Schrripphåll går jag in på toaletten.
"This is a fresh toilet", säger jag leende till en kille med städvagn.
"Thank you, have a safe flight Sir", säger han när vi skiljs åt.
Det funkar.
I självserveringen står en tjej i kassan. Hon har ena armen i mitella, men fixar arbetet lika bra med en.
"Wow, I wonder how fast you are with two arms!"
"Like a rocket", hon skrattar till, "enjoy your meal!"
Det funkar.
Fasen hade jag bara haft lite mer tid skulle hela flygplatsen ha samma färg som vattnet runt Maldiverna.” 
(slut citat)

(Hela texten från Värdskapet finner ni HÄR)

Vi har idag samlats för att välkomna våren. Och som traditionen bör för den oss samman.

Vi har nog alla längtat efter våren: varmare ljusare tider och en turkosare himmel. Och det har vi ju verkligen fått denna vår. Men innerst inne längtar vi nog alla efter något mer: efter att komma samman, efter gemenskap, efter att få ett varmt bemötande av andra, efter en ljusare och glädjefullare tillvaro.

En längtan - inte bara efter en turkosare himmel, utan också efter ett turkosare samhälle.

Så låt oss inte bara välkomna våren, utan även varandra.

GÅVOR TILL VARANDRA

Jag tänker att det som skänker oss störst glädje i livet faktiskt är gratis och Guds goda gåvor till oss. Ja, jag personligen tror också att vi var och en är skapade av Gud som gåvor till varandra.

Jag hoppas att ni tillsammans med mig vill vara med och skapa ett turkosare samhälle – en plats där människor trivs. Och här behövs vi alla, oavsett livsåskådning och ålder, oavsett om vi är arbetslösa eller jobbar heltid, om vi är nyinflyttade eller har bott här hela vårt liv.

Enkelt men betydelsefullt

Vi behöver inte heller göra det så stort och komplicerat– utan låt oss i enkelhet utgå från dom vi är och vara de fantastiska olika personligheter som Gud har skapat oss till att vara, för att vi ska berika varandras liv.

Jag vet att jag inte alltid lyckas vara den jag vill vara. Ibland är jag snäll och ibland beter jag mig dumt. Jag är omtänksam men också ibland misstänksam. Jag är glad och ibland ledsen. Jag är inte perfekt och det är det ingen av oss som är. Men ändå kan både du och jag få vara med och bidra till en värld där människor känner sig väntade och välkomna. Dessutom: tillsammans blir det betydligt lättare och roligare. 

Och om vi gör det tillsammans, så behöver heller ingen köra slut spå sig själv och mista sin glädje när han eller hon försöker leva ett glädjespridande liv.

KONKRETA EXEMPEL:

→ Vissa gillar t ex att fara ut och fiska. Bjud med en granne eller varför inte flera grannar på en fiskeutflykt nästa gång du ska ut med båten.

→ Eller när nu grillarna börjar plockas fram ur förråden, varför inte bjuda in till grillfest för hela kvarteret.

→ Eller skapa en intresseförening, likt trädgårdssällskapet, och dela din passion med andra.

→ Eller varför inte hjälpa till med läxläsningshjälp …

→ Eller bjud med nån nästa gång du ska iväg och träna...

→ Eller, istället för att sitta ensam med alla dina turkosa färgburkar -  bjuda in till målar & pysselkvällar.

→ Eller helt enkelt göra vårt samhälle lite turkosare bara genom att ge personligt bemötande, likt personalen på badhuset: ”Hej Helena. Roligt att se dig här igen” möttes jag av när jag kom tillbaka till badhuset efter att ha fött barn.

Svårare än så behöver det egentligen inte vara att göra vårt samhälle lite turkosare. Men samtidigt som det kan få vara något enkelt, så behöver vi ta initiativ. Och vi behöver se vårt eget ansvar i att se på omgivningen med turkosa ögon (för att använda Jans ord), sträcka oss utanför oss själva och våga lämna lite av vår bekvämlighet och ofta invanda mönster.

Jag vill att vårt samhälle ska vara känt som ett trevligt, gästvänligt och välkomnande samhälle  

där ingen behöver känna sig ensam. En plats som kanske t o m kan bli en förebild för andra platser utöver vårt kanske lite väl kalla och grådaskiga Sverige

Låt oss nu tillsammans välkomna våren med en applåd, och varandra med ett värmande handslag.

Vårstädningen på bloggen och ett tips på en ljuvlig blogg

Hej hopp! Jag kommer snart med flera nya inlägg (har många nya uppslag och tankar jag vill dela).
Under tiden ni väntar - passa på att klicka på rubrikerna. Jag har nu nämligen vårstädat lite här på bloggen ;-)  Eller nu och nu... det har jag ju gjort lite då och då som kanske flera av er märkt :-)

Förutom det har jag fått en idé om att, under vår Sverige-tripp som vi göra i år, besöka färgglada platser och ha framme kameran. Ska bli skoj! Fick t ex ett roligt tips på den roliga facebookgruppen jag är med i, som jag skrivit om tidigare, om en superfärgstark restaurang i Göteborg

Jag kan också passa på att tipsa om den finaste blogg jag vet. Där passar veeerkligen ordet LJUVLIGT in!
Besök HJÄRTA SKOGSHÄGNA - en blogg som är väldigt svår att inte bli beroende av :-)

Välkommen in!

Välkommen in!
Nu öppnar jag alltså dörren igen till min blogg, för alla nya och tidigare besökare! Här inne finner du färgglada inredningsbilder, retroting, färgsprakande detaljer och pyssel, varvat med tankvärda texter och glimtar från min vardag + en del annat, till inspiration, eftertanke & uppmuntran. Min stora förhoppning är att bloggen får bli till glädje, på ett eller annat sätt.

Jag hoppas också att du ska känna gästfriheten:
Någon kanske inte är intresserad av inredning, men av att läsa tankvärda texter. Andra är bara intresserad av pysselbilder till inspiration, men inte av att läsa mina vardagstankar osv. Känn dig då fri att vistas i de "rum" du vill  & "äta" av det du tycker om.

Känn dig också fri att komma & gå som du vill. Om du känner för det får du ju såklart lämna ett meddelande innan du går, men det är självklart inget måste.

Drömmen om ett turkosare land
Måndagen den 24 februari 2014  bestämde jag mig för att börja blogga. Jag fick alltså en idé om att, med hjälp av kameran (och mitt intresse för att skriva ner mina tankar och funderingar), fokusera på var dags glädjeämnen. Så, jag satte helt enkelt igång att blogga...
Men efter så där en vecka insåg jag att det fanns en del saker som jag ville stanna upp kring: ex. ett mer personligt namn på bloggen, utforma min blogg lite mer, kolla upp regler kring kopiering av andras bilder och fr a fundera vidare kring tanken med bloggandet. Det har jag nu gjort.
Det har varit roligt, ett sorts pysslande och skapande (och pyssel tycker jag ju om). Det har också varit intressant, för denna "blogg-rast" har tagit med mig på en givande, lite filosofisk resa, där jag börjat fundera kring frågan: "Vad är egentligen sann glädje?".
Tanken var ju redan från start att fokusera var dags glädjeämnen. Efterhand kände jag att jag ville att hela bloggen skulle få genomsyras av glädje, och underrubriken blev därför "en blogg om att se, ta emot och sprida glädje". Jag fick tanken att skriva om den dröm jag bär på, som fått namnet "Drömmen om ett turkosare land". Jag vet såklart inte vart resan kommer att sluta eller hur länge den kommer att vara (alltså hur länge jag kommer ha inspiration till att blogga), men jag vet redan nu att jag fått en hel del goda tankeställare som jag också kommer att dela med mig av i rummet som är fyllt av "Ord om glädje"
 

P.S. Läs gärna mer genom att klicka på bilden  "Drömmen om ett turkosare land" i högerspalten

Om mitt bloggande...

Har en tanke att titt som tätt få sprida lite glädje här på bloggen och återkomma med inspirerande DIY-projekt och inredningsbilder, solskensbilder, matinspiration, och vardagstankar till förhoppningsvis eftertanke och/eller glädje för fler.

Och till er som nu undrar: "Ska hon blogga varje dag?" svarar jag: "Så länge det känns kul och inte stjäl alldeles för mycket tid från umgängestid med familj och vänner, så kommer jag fortsätta. Om bloggandet inte känns kul eller givande... blir nog mitt bloggande inte särskilt långvarigt". 

 bild: jupiterimages

Tänker väl också att lite av tanken med ett  bloggande är väl att regelbundet lägga upp olika inlägg/bilder/tankar (fel tanke?). Tycker personligen i alla fall att det är roligast att följa en blogg där det händer något relativt ofta, men man behöver ju inte skriva nåt exakt varje dag. Dessutom är det ibland (eller egentligen ganska ofta) minst lika intressant med en bild (en bild säger mer än tusen ord...?) och tar ju dessutom inte särskilt lång tid att lägga upp en bild med en kort kommentar.
(En annan tanke jag har är att de dagar jag är full av inspiration och har mycket tid kan jag ju göra några extra inlägg och schemalägga dem ;-) )