tisdag 23 december 2014

Det blir inte alltid som man tänkt sig...

Nu har snart lilleman varit sjuk en vecka, med hög feber och hosta. Lördagen slutade t o m med ett besök på akuten, då vår pojk hade varit mycket slö under dagen och andades ansträngt. Väl på plats på akuten fick han snabbt träffa läkare och barnläkare (tack gode Gud för god sjukvård) och de konstaterade att vår son mådde okej, trots omständigheterna. Så efter att lilleman hade fått inhalera adrenalin, som tydligen är avsvällande, och de hade lyssnat på andningen igen, kunde far och son åka hem igen efter ett relativt kort besök på akuten. Redan dagen efter mådde plutten mycket bättre. Igår var han dock åter matt och sov i princip hela dagen igenom.

Näe, det blir inte alltid som man tänkt sig och dessutom, pg a all sjukdom och brist på sömn, har det istället för julefrid blivit många irritationer och ledsna miner. Friden infann sig även här, tack och lov, efter att vi fått be varandra om förlåtelse och vågat erkänt att det bakom tröttheten även gömde sig en blandning av oro och besvikelse. För det är klart att det inte bara är dottern som längtat efter att få fira julafton med mormor och morfar, utan såklart även jag...; få gå tillsammans allihopa på julbönen i kyrkan, njuta av min mors goda kakor och äntligen få äta julbord, sjunga julsånger tillsammans och se lyckan i barnens ögon när det är dags för julklappsöppningen. 

Först idag tändes hoppet om att få fira julafton, för äntligen har lilleman gjort annat än att sova och vila. Ja han har t o m tagit några rundor med sin gåvagn. Det var så underbart skönt att se honom piggare igen, så skönt att glädjetårar rann nedför min kind.

Lillebror som återigen somnat på en filt mitt på golvet och storasyster som passar på att mysa med honom


I skrivandets stund så börjar en fras ur en psalm ringa i mitt hjärta: "...och han älskade dig över allt"

Sv. Psalm 358
Han gick in i din kamp på jorden. Gud tog plats i din egen gestalt. 
Han kände din puls. Han blev trött liksom du - och han älskade dig över allt.

Han gick in i din sorg och längtan. Gud tog plats i din egen gestalt. 
Han grät med din gråt. Han blev ledsen som du - och han älskade dig över allt.

Han gick in i din nöd och smärta. Gud tog plats i din egen gestalt. 
Han bar på ditt kors. Han var plågad som du - och han älskade dig över allt.

Han gick in med sitt liv på jorden. Gud tog plats i din egen gestalt. 
Hans seger blev din. Han var frestad som du - och han älskade dig över allt

Och när jag läser dessa starka ord blir jag påmind om att julen är så mycket större än allt här i livet och oavsett vad som händer - alltid värd att firas!


Lyss till änglasångens ord:
Gud är kommen till vår jord!
Nyfött barn vår konung är,
frid åt människor han bär.
Folk, stäm in i himlens kör
med en sång som aldrig dör!
Han som fötts i Betlehem
är vår frälsare och vän.
Lyss till änglasångens ord:
Gud är kommen till vår jord!


 (se Lukasevangeliet kapitel 2:10-13)


Så vill jag nu passa på att önska alla er som läser min blogg en riktigt GOD JUL!

 

tisdag 16 december 2014

Varför är jag kristen?

Advent är väntan på Kristus
För mig är advent, likt den är för största delen av den svenska befolkningen, en tid då hemmet får lysas upp av vackra adventsstjärnor och adventsljusstakar, när det bakas pepparkakor och lussekatter och när det ofta blir extra mycket pyssel och mys, vilket jag tycker om.  Men samtidigt betyder advent för mig något mycket mer, med mycket större betydelse. Det är en tid att få bli påmind om att Gud älskar mig så mycket att han valde att komma hit till jorden, bli människa och anta en tjänares gestalt. Ordet advent kommer för övrigt av latinets adventus (Domini) som betyder Herrens ankomst. 
Så, det gör inte så mycket om jag detta år inte orkar stryka juldukarna, hänga upp julgardiner, göra julgrupper eller ta hem en gran - för det är trots allt inte detta som advent eller jul handlar om.

 

Varför är jag kristen? del 1

Jag hittade en liten bok för en tid sen bland alla böcker nere i förrådet. En liten men oerhört innehållsrik bok som är skriven av Magnus Malm (en av mina favoritförfattare) och Håkan Arlebrand. Efter att ha läst den fick jag inspiration till att, så här i adventstid, personligt dela med mig av erfarenheter, tankar och reflektioner kring det här med kristen tro. Jag har valt att göra det med utgångspunkt ur Malms och Arlebrands lilla bok med titeln:.

Tänk om 
någon frågar dig: 
"Varför är du kristen?"
 Vad svarar du då?

Svar 1) - Jag har vuxit upp i en kristen familj. 
Detta är ett påstående som stämmer in på mig och har betytt väldigt mycket när det handlar om just vad som har hjälpt mig att lära känna Gud. Men, påståendet svarar bara på frågan hur jag blev kristen.
Min man växte inte upp i kyrkan eller ett kristet hem, men fick i 20-årsåldern en kristen vän som bl a bjöd med honom på en konsert med Rebecca St James. Där och då fick han ett starkt möte med Gud och blev "överbevisad" om att detta med den kristna tro är verklighet och inte saga.
Denna information om oss svarar dock inte på frågan varför vi är kristna idag, utan förklarar hur vi blivit kristna.

"Ett liknande resonemang kan man möta i påståenden som "jag är kristen eftersom det är det naturliga för en västerlänning, Sverige är ju ett kristet land".  Så den kristna tron skulle alltså vara något man föds in i? Vid en smula eftertanke så är det ett lika klent svar på frågan som att jag har vuxit upp i kyrkan. Vad har jag för hjälp av det svaret när jag möter en kris i mitt liv och tron skakas? Eller när jag ska förklara för en icke-kristen varför han eller hon just skulle bli kristen?" ~ citat av Malm och Arlebrand

Svar 2) - Tron ger mig trygghet och frid.
I början av 2010 gick jag in i en typ av depression och led av en långvarig nedstämdhet, en nedstämdhet som varade i nästan ett helt år. Stundom tappade jag totalt fotfästet och såg ingen mening med nåt. Jag hade symtom av utmattning efter bl a en kämpig arbetssituation, en flytt och ett husköp och den största omställningen i livet: att bli mamma. 
Det blev minst sagt för mycket för både min kropp och min själ. Och även om jag inte gick i väggen helt och hållet eller blev utbränd så mådde jag oerhört dåligt. Många kvällar drabbades jag av panikångest och det spelade liksom ingen roll att min man försökte göra allt för mig (något jag för övrigt inte kunde se att han försökte göra).

Vad hände under denna tid? Var jag inte kristen längre när tvivlen infann sig och jag drabbades av ångest? Jo, det var jag! Och dessutom; efter det att jag hade kommit ut ur depressionen bar jag på en visshet att Gud alltid är densamme, värd att tro och lita på under livets alla omständigheter, och att Gud inte långt borta från någon enda av oss, en sanningen oberoende av våra känslor.

Gud hade tagit oss igenom en jobbig prövning i livet. Det blev dessutom en prövning som jag i efterhand kan se både har stärkt min tro, min och min mans äktenskap och förutom detta gett mig en ökad medkänsla för människor som mår dåligt.

Min tro på Jesus Kristus ger mig en djup inre frid, glädje och en trygghet i livet, men trots detta är det ändå ett bräckligt svar på frågan varför jag är just kristen.


"Att bli kristen för att Gud ska fixa ett bra liv åt mig är en motivering som låter ganska vettig men som är ungefär lika hållfast som ett sandslott nere vid vattenbrynet. När livet gör mig illa, då rasar tron och rinner ut i sanden med alla tårarna. Då var det ju ingen vits med att vara kristen. Dessutom är det en tämligen okänd motivering om vi läser Nya testamentet. Visst skedde det en påtaglig förändring i deras liv som följde Jesus, men det var sällan det som gjorde att de följde Jesus!"
~ citat Malm och Arlebrand

Svar 3) - Kristendomen har en bra människosyn
I den kristna tron har jag bl a funnit grunden för kampen mot miljöförstörning och etisk motivering till att bekämpa oansvarig resursanväning. Här finner jag också grunden för tron på jämlikhet och alla människors okränkbara värde. Varje individ har sitt värde förankrat i Skaparen själv, ett absolut värde höjt över alla mänskliga värderingar.

Och när jag möter en människa och funderar hur jag ska bemöta henne/honom så har jag en tydlig förebild och vägledare - Jesus Kristus! Jag kan ställa mig frågan: "Vad skulle Jesus ha gjort?" i livets olika val och påminna mig om hans vägledande ord i t ex min roll som mamma. Om jag t ex inte vill att andra ska skrika på mig och stänga in mig i ett rum när jag misslyckats med något, så ska jag inte heller göra så mot mina barn. För Jesus säger att "allt vad ni vill att andra ska göra för er de skall också ni göra för dem".

Men återigen så räcker inte detta som svar på frågan varför jag är kristen.   
"Gud blir även här ett medel och inte ett mål..." citat Malm och Arlebrand.


Och ärligt talat; många av de ovan nämnda goda värderingarna, kan jag inte bara välja att ta åt mig av dem utan att för den skull vara en kristen?

Svar 4) - Jag har gjort en andlig upplevelse
Att få uppleva en oförklarlig kraft eller ledning, att få bönesvar, bli helad från sjukdom och liknande betyder ofta oerhört mycket för vår tro. Frågan är dock om en upplevelse håller som grund för att bygga ett helt liv och en kristen övertygelse på? Jag är ytterst tveksam till det!

Jag har själv personligen få uppleva många olika typer av bönesvar, jag har fått se människor bli helade från sjukdomar, fått uppleva helt oförklarliga ting och gång på gång erfarit Guds ledning i mitt liv. Utan allt detta skulle det absolut vara svårt för mig att tro, men samtidigt så håller inte detta, ensamt, som svar på frågan varför jag är kristen.

Svar 5) - Jesus Kristus har väckt mitt förtroende

Det är här det börjar brännas! "Det var ju det som gjorde att män, kvinnor och barn svarade ja på Jesu kallelse och började följa honom. Hans personliga utstrålning, hans undervisning och helande kraft väckte ett sådant förtroende att människor fattade livsavgörande beslut: "honom ska jag satsa allt på". Och efter Jesu död och uppståndelse förde apostlarnas ögonvittnesskildringar vidare bilden av en man som var så unik i sin trovärdighet, att kristendomen spred sig som en löpeld bland både judar och hedningar. Här handlar det inte länge om att bara passivt växa upp bland andra kristna, eller att bli kristen för att Jesus ska ge mig vissa fördelar. Här handlar det om att ställas inför Jesus från Nasaret och hans avgörande fråga: vem säger du att jag är?" Och mitt svar på den frågan måste bygga på en personlig övertygelse om att detta är sant, om tron ska hålla för livets påfrestningar." citat Malm och Arlebrand

Ordet kristen betyder för övrigt "en som tror att Jesus är Kristus, dvs Messias".
Jag tror på Jesus Kristus, att Jesus är den han sa att han var! Men tron handlar inte bara om att jag håller något för sant, tron handlar om att jag fått möta Jesus och får leva tillsammans med honom varje stund - även när dagarna här på jorden tar slut. 


Fortsättning följer....

måndag 15 december 2014

Advent är mörker och kyla, men samtidigt fylld av hopp och ljus



Det har varit en vecka med lite ork och i och med det väldigt liten inspiration och lust att blogga.
Det är mörkt ute nästan dygnet runt och istället för vackra snöflingor som lyser upp i mörkret, så öser regnet ner. Detta påverkar mitt mående, och säkerligen de allra flesta.
Barnen är förkylda och i och med det har det blivit några tyngre nätter plus kvällar. Jag hade t ex önskat att jag kunnat gå och lägga mig och sova tidigare ikväll, men det tillät inte lilleman mig att göra.

Men nej, jag vill verkligen inte klaga. Vi mår bra och vi har det jättebra. Veckan har bara inneburit mindre ork och det har blivit extra mycket tid i soffan, under en filt framför en mysig film. Vi har tagit det lugnt, ätit mumsiga lussekatter, spelat sällskapsspel och haft det bra.
Jag är verkligen oerhört tacksam över hur bra jag har det. Nästan så att jag ibland skäms. Speciellt när jag går förbi människorna som sitter och tigger ute mörkret och kylan. De blir som en profetisk röst som ifrågasätter min livsstil och den rådande ordningen i vårt land - individualismen, konsumismen, materialismen osv.

Idag åkte jag in till stan för att handla julklappar. Jag både tycker om det och samtidigt inte, vill och inte vill handla. Ibland hamnar jag i diket att grubbla och tänka alldeles för mycket, men samtidigt tror jag ändå att diket att köpa för mycket, och inte tänka efter, är större och sämre än att grubbla lite för mycket.

Är det fel att handla julklappar? Nej det säger jag absolut inte och allt är verkligen inte svart och vitt, rätt eller fel. Idag fyndade jag bl a tre julklappar på Myrorna. Är det fel att shoppa?

Det jag säger är att jag önskar att vi alla skulle komma ihåg att vara tacksamma.
Och att vi kunde fortsätta att glädja varandra med julklappar men samtidigt ägna vårt julhandlande lite mer eftertanke. Och att vi inte heller var så rädda för att läsa eller möta sådant som talar till våra samveten, sådant som vill få oss stanna upp och ifrågasätta vårt eget sätt att leva och agera... t ex Cissi Wallins lite provocerande men oerhört viktiga artikel med rubriken: "Svenska barn behöver inte en ny ipad - visa dem ett härbärge eller asylboende istället"


Advent är mörker och kyla.
Vi tänder ett ljus och ber:
Förbarma dig Gud över jorden,
all nöd, all förtvivlan du ser.

Advent är väntan på Kristus:
Kom Herre, kom hit i tid.
Och lär oss ta hand om varandra
och leva tillsammans i frid.


text: Margareta Melin


onsdag 10 december 2014

Adventspyssel och doften av lussekatter

Utanför fönstret regnar och blåser det, är grått och trist, men på insidan är det härligt att vara, speciellt nu när huset fyllts av doften av nybakta lussekatter.

decoupage adventssljusstake
Färgglad adventsljusstake
Pysslade härom dagen ihop en enkel men fin adventsljusstake med konservburkar, några färgglada servetter. a la Helena. och små julkulor.
Idag har det som sagt bakats och det var såklart väldigt gott med nybakta varma lussekatter till mellis! Uppskattat av både stor och liten.

Saftiga lussekatter
Mitt inne i bullbaket upptäckte jag att jag hade glömt köpa kesella. Åh nej, skulle lussekatterna nu bli för torra? Men nej, jag tror minsann att de blev alldeles perfekta.  Dessutom smakade de mycket saffran, efter ett bra tips jag fått.  
Tipset: För att få ut mycket smak ur saffranet kan man koka kryddan tillsammans med mjölken och sedan ställa saffransmjölken kallt över natten (eller några timmar).


I övrigt här hemma är det mycket stök städ och brist på sömn. Men även massor av lek, bus, skratt och kvalitetstid med barnen och jag känner stor tacksamhet över möjligheten och valet att vara hemma länge.

Varför leka i lekrummet när man kan leka i vardagsrummet?
Koja under vardagsrumsbordet

E ville spela spel med mig under bordet. Trevligt men trångt.

För det mesta är lilleman en väldigt förnöjsam grabb, men den senaste tiden har han demonstrativt börjat lägga sig ner platt på magen när han är missnöjd eller uttråkad. Så ligger han där och "gnyr" för att på så sätt säga "tycksyndommig". Undrar om han uppskattade att jag tog kort på honom istället... ;-)

lördag 6 december 2014

En dagboksanteckning från den 14 mars 2001

 

Året som förvandlade mitt liv

För en tid sedan fick jag en tanke om att dela en dagboksanteckning från den 14 mars år 2001! Detta är  alltså från året efter jag hade tagit studenten. Jag sprang i samma stund som jag fick tanken ner till källaren och vårt förråd för att börja leta efter den där dagboken från 2001. Jag fann den direkt och när jag slår upp dagboken hamnar jag dessutom på exakt rätt sida; ett litet under mitt i vardagen. Men det det som står där  är ett oerhört stort under och idag vill jag få dela med mig av det.

I slutet av gymnasiet hade det väckts en enormt stark längtan i mig efter att få lära känna Jesus. Jag vågade tack och lov lämna alla krav jag hade lagt på mig själv att försöka "passa in" i min klass och vara som alla andra. Dessutom gick jag emot rädslan för vad mina klasskompisar skulle tycka och tänka om mig. Jag la även, i och med denna starka längtan, ner tanken på att börja plugga till marinbiolog som var en av de högskoleutbildningar jag hade små funderingar på att söka trots tre oerhört kämpiga år på naturvetenskapliga programmet.
Jag valde att följa min starka längtan vilket jag är för evigt tacksam för. Efter att ha snubblat över en folkhögskolekatalog, där jag upptäckte att det på mängder av folkhögskolor fanns något som hette Bibellinje, skickade jag in en ansökan till bl a Hållands folkhögskola. Året där förvandlade mitt liv och jag kommer vara för evigt tacksam för valet att gå en bibellinje! Förutom att jag hade mitt absolut roligaste år i livet, fick tillbringa varenda lediga helg i Åre med att åka telemark och slalom eller sitta mitt på fjället och njuta av de vackra vyerna, fick vänner för livet och åka på mitt livs bästa resa till Israel och Egypten, så lärde jag känna min Skapare! Och det är just det sistnämnde som slår allt annat! Det var  i och med det sistnämnda som jag verkligen på djupet fick lära känna mig själv, finna meningen med livet och den sanna glädjen!

Jag fick erfara att orden jag hade läst på Hållands folkhögskolas hemsida, om vad ett år på bibellinjen skulle kunna innebära, gick i uppfyllelse : "Ett år på Bibellinjen är spännande, utmanande och kan påverka resten av ditt liv. Tillsammans med andra bearbetar du din tro och dina livsfrågor, upptäcker dina egna och andras gåvor samt fördjupar relationen mellan dig själv och Gud. Att upptäcka hur Bibeln hela tiden finns med som Guds levande ord kan vara omskakande! Syftet med Bibellinjen är att forma en tro som håller för livets verklighet. Under året får du tid att själv reflektera och fundera, men en fördjupad Gudsrelation formas även i gemenskap med andra. Vi kommer att undersöka fakta tillsammans, vi kommer att skratta och gråta, vi kommer att ha olika åsikter, vi kommer att be för och tillsammans med varandra. Och vi kommer att ha otroligt roligt! En trygg gemenskap är den bästa platsen för ett personligt växande. Du som väljer att läsa Bibellinjen hos oss kommer snabbt förstå att folkhögskola är detsamma som gemenskap! Festkvällar, bönegrupper, kör, sport, turneringar och fika. Du kommer att träffa människor som kanske blir dina vänner för livet."

 

Dagboksanteckningen

Nu kommer jag till den där dagboksanteckningen från den 14 mars 2001:  

"Sitter på mitt rum. Det är kväll och klockan är halv sju. Lyssnar på "Draw me close" och njuter av livet med Jesus. Jag mår underbart bra. Ikväll ska jag mest ta det lugnt, skriva, läsa och tillbringa tid på mitt rum själv - för ovanlighets skull.  Idag fick jag det som profeterades över mig härom dagen... 

(Klassen var under året indelad i små samtals-bönegrupper och en dag fick vår klass besök. Varje grupp fick möjlighet att träffa en man som har en väldigt tydlig profetisk gåva - dvs gåvan att få hälsningar/tilltal från Gud rakt in i människors liv. Och eftersom vår lärare visste att mannen har denna gåva så spelades det han delade in för att, de som ville, senare kunde få det nedskrivet på papper. Det pappret hade jag nu fått.)

.... och detta var hans ord:
"Jag tackar dig för att vi får bära Helena till dig Herre. Jag ser i dina ögon hur du glittrar av glädje över Helena, som dina ögon glittrar av glädje över oss alla, du bara tar emot Helena när hon kommer. Ja, säger Herren, det är jag som fört dig till denna plats, det är jag som fört dig inför mitt ansikte säger Herren, ja Helena det är jag som uppmuntrat dig den här tiden, du har själv sett hur jag har uppmuntrat dig och jag skall styrka dig till hela din varelse. 
Det är på det sättet Helena, säger Herren, du är älskad från huvudet ner till fötterna av mig. Jag kan göra något fint av dig och jag har gjort något fint av dig. Du är redan fin, men ibland har du inte gärna velat se dig själv i spegeln, du har så lätt föraktat dig själv, du har tyckt att alla andra är finare än du. Men du är fin säger Herren, därför att jag har skapat dig, ja du är fin Helena för att jag har skapat dig. Ja Herre, du vill möta henne idag, du vill använda henne på ett fint sätt där hon går fram. Du skickade henne till den här skolan, den här bibelskolan, för att lösgöra den här glädjen i henne att hon bara finns till för din skull Herre, hon får vara Helena och hon är älskad av dig Gud..."


Jag minns än idag hur befriande tårar rann nedför mina kinder. Det var så oerhört starkt! Där satt en man jag aldrig träffat förr, bad för mig och delade dessa ord. Ingen, inte ens min mamma som jag delat mycket med under min uppväxt, skulle kunna känna mig på detta sätt. Hur jag exempelvis under längre perioder t o m vägrat att se på mig själv i en spegel. Bara jag visste..... eller? Där och då förstod jag att det inte var sant. Det fanns en till som visste om hur jag mått. Gud som inte är långt borta från någon enda av oss. Gud hade sett mina tankar och min ångest. Gud hade sett vad som fanns där i djupet av mitt hjärta.


Jag väljer nu att öppet och avskalat dela detta för att jag tror att jag ska göra det och för att jag tror att det finns några där ute som kommer bli uppmuntrade av detta. 






tisdag 2 december 2014

Adventspyssel och pepparkaksälgen

Tänker att jag denna advent och jul ska ta det lugnt och t ex pynta när lusten faller på. Helt enkelt hålla pysslandet och bakandet på en lagom nivå så att det inte känns uppstressande, kravfyllt eller bara-för-mycke. Vill här tillägga att det känns som en väldigt svår utmaning. Wish me good luck*skratt*.

Det är väldigt mysigt med advent och julpyssel och det finns många traditioner kring denna högtid som jag tycker om, det måste jag erkänna, men varför denna hysteri!?! Suck och återigen suck. Det finns alldeles för mycket begär hos oss människor och alldeles för många som njuter av att tjäna pengar på andras begär. Och tyvärr ligger det alldeles för mycket sanning i dessa bevingade ord när man ser över vårt land.

"We buy things we don´t need 
with money we don´t have 
to impress people we don´t like"
~ Clive Hamilton


På självaste 1:a advent blev det först adventsgudstjänst med mycket sång, som sig bör, och tre av församlingens körer medverkade (såg ni ju på bilden från i söndags), gott adventsfika i församlingsgården och ett litet besök på torget, där barnen t ex fick åka släde tillsammans med tomten. Det var en mycket uppskattad aktivitet av min dotter och alla andra barn som befann sig på torget denna skyltsöndag.

En glädjespridande tomte
Hemma tog vi det sen lugnt och dagen avslutades med en mysig stund där jag och dottern bakade pepparkakor som vi sedan tillsammans avnjöt i soffan med glögg.

Mmm, doften av pepparkakor och glögg - finns det nån ljuvligare juldoft?

Pepparkakshus(dag)drömmar

Fick härom dagen tanken på att göra ett eget pepparkakshus eller konstverk denna advent, men efter gårdagens pepparkaksbygge av en köpt byggsats kände jag att det räckte gott och väl med detta klassiska pepparkaks(huvud)verk. Det blev mer kladd, disk och städ än jag just den dagen orkade med ;-), men dottern och hennes kompis verkade ha roligt och det var väl därför jag arrangerade det hela! Eller?

Jag smälte socker och gjorde kristyr och egna bakplåtspappersstrutar till kristyren, tala om kladd, och nu undrar jag - hur gör ni andra? Finns det t ex kristyrstrutar att köpa som minskar kladdet? :-) Tips mottages gärna!

Jag föreställer mig att det blir mysigare ju äldre dottern blir, men inser snabbt att jag ju har en liten grabb som snart också vill vara med och då kanske allt inte bara slutar med en massa kladd, utan även med ett pepparkakshus som ligger på golvet i tusen bitar. Haha, vad positiv jag är idag ;-)

Obs: Jag skriver allt med glimten i ögat.


Vi har även gjort lite adventsfint här hemma med adventsstjärnor, adventsljusstakar, röda dukar och lite annat pynt....

....men hur tänkte jag egentligen här?
 Igår fick jag lite extra "hjälp" av en prinsessa och en tomtemor.



Blev lite mysigare med lite pynt i vaserna som alldeles för länge stått tomma i fönstret. Hmm, men kunde jag inte valt några lite vackrare och mindre krokiga pinnar *skratt*. Det blev lite övertungt med alla dessa små julkulor och tändsticksaskspaket, så vasen höll på att krascha i golvet.

När jag stod där igår vid diskhon och försökte rengöra pannan, där jag smält socker (suck) drömde jag mig bort till 1:a advent år 2005 då jag hade bjudit hem några vänner och bekanta på adventsfika i min lägenhet på Sjungande dalen. Detta var första tillfället som han med stort H var hemma hos mig. Jag hade bett en annan vän bjuda med honom och jag måste säga att jag tycker att detta var ett av mina bästa drag i livet :-)!  Nu är det 9 år sedan, som den långe stilige killen och jag blev VI och VI har nu hunnit vara gifta i snart 7 år och dessutom fått två underbara barn som jag inte en sekund ångrar utan är oändligt tacksam över.

Men, det är klart att man kan få drömma sig bort ibland ;-) till den barnfria tiden.

Vi hade en liten pepparkakstävling den där 1:a adventsdagen 200 5. Vi tjejer gjorde- jag menar försökte göra- en pepparkakskyrka, men tyvärr var det jag som fick uppdraget att grädda våra kyrkpepparkaksdelar i ugnen. Hur smart var det på en skala? Mina tankar var ju någon helt annanstans, så bitarna blev väldigt välgräddade. Killarna gjorde en pepparkaksälg, en s.k. prototyp till Stoorn, och behöver jag här tillägga vilka som vann? *skratt*

Storälgen



Oj vad jag sitter och skriver mycket!
Vem orkar egentligen läsa alla dessa vardagliga små Helenafunderingar?
Börjar dessutom fundera vilka som besöker min blogg...