onsdag 25 februari 2015

En djup djup längtan

Varför är jag kristen, del 3

En bild som får symbolisera ordet längtan
Gud har rört vid mitt hjärta och väckt en längtan som bara växer sig starkare och starkare. Den längtan är en bön: "Jesus låt mig få den personligaste och djupaste relationen som man kan ha med dig. Inte något vad människor säger eller vad jag kan läsa om i någon kristen litteratur, utan den som Du vill ha med mig. Och låt mig få lära känna din fullkomliga kärlek som driver bort alla rädslor och gör mig fri att vara precis den du skapade mig att vara"


Tankarna kan allt för lätt uppslukas av själviska begär och världsliga bekymmer och tiden uppslukas av internet och sociala medier. Ja, så har det i alla fall varit i mitt liv.
Jag är en är väldigt kreativ och idérik person, med ett (som ingen kan undgå) intresse för färg och skapande, men som med de allra flesta intressen kan intresset "ta över" allt för mycket och för min del har det lätt blivit en överbetoning på hustankar och inredningsidéer. Roligt och lustfullt (läs mer HÄR) men som, trots allt, har ett väldigt litet värde i jämförelse med så mycket annat; att t ex få umgås med nära och kära och att få...


...lära känna Jesus Kristus!

Under lång tid har jag betett mig likt en patient som går till Läkaren pg a värk men som väl på plats bara rabblar upp en massa ord och sina bekymmer, men sedan genast reser sig  och går ut ur rummet utan att varken ha gett Läkaren tillfälle att tala eller göra något.

Hur kunde jag glömma bort hur ljuvligt det är att få lyssna till Guds underbara röst. Ju mer jag nu umgås med Jesus, min allra bästa vän, läser Bibeln och ber - ja desto mer vill jag vara med Honom, lyssna till hans ljuva stämma, älska honom tillbaka och leva för att glädja hans hjärta.
Utan dessa stunder av stillhet och förtrolighet tillsammans med Jesus så går jag vilse i livets alla olika val. Det är klart jag även fortsättningsvis kommer att göra fel val och prioriteringar eller ramla ner i något dike, men när jag var dag umgås med Jesus så hör jag hans vägledande röst, hans tröstande ord och uppmuntran och får fyllas av det jag innerst inne behöver och längtar efter - kärlek, glädje, frid, tålamod - och är kallad att ge vidare till andra.
Och där i Hans närhet får jag lägga mitt öra mot hans bröst och höra hans hjärtas slag som slår "för dig, för dig, för dig" och påminnas om vad det kostade honom för att jag och du skulle kunna få leva i gemenskap med vår Skapare, nu och i evighet, och bli hela och fria.

Jag får kasta mig in i hans förlåtande famn när jag misslyckas 
och Gud är så fantastiskt god att han förlåter allt.
Det är nåd.


På mornarna brukar jag påminna mig själv om Guds nåd med dessa ord från ett litet bönehäfte av Bengt Pleijel:

"Jag kommer fram till dig, min Far, denna dag, inte i mitt eget namn, inte därför att jag har lyckats och inte behöver skämmas inför dig. Jag kommer därför att du säger att du älskar oss genom Jesus. Jag kommer i Hans namn. I förtröstan på honom. Tillsammans med honom. 
Jag går Jesusvägen till Dig"


"nu kan vi allesammans med den helige Andes hjälp komma till Gud, vår Far, genom vad Jesus Kristus har gjort för oss" 
( Ef 2:18, Levande Bibeln)





måndag 9 februari 2015

Återvinningspyssel för barn

Måndagar för oss blir ofta lugna hemmadagar för pyssel, lek och städ. Så var fallet även denna måndag.
Det är ofta min dotter som får sätta agendan för dagen och då vill hon pyssla.
Jag kollade igenom lite pysselbilder på pinterest för inspiration, valde ut några möjliga pyssel och sen fick dottern välja bland dem. Hon ville göra ett litet "hand-träd" med hjärtan. Detta blev resultatet. Hon fick rita och limma - och jag fick klippa :-)
Tanken var att det skulle påminna om ett träd med en trädkrona och en stam, men hon ville sätta sina hjärtan och löv över hela handen. Det är klart hon fick det!



Förra måndagen blev det en massa pyssel av toapappersrullar. Finns verkligen mycket roligt man kan hitta på med toapappersrullar, så hemma hos oss finns det nu alltid ett lagar av dem plus en massa tomma konservburkar - att dekorera när lusten faller på - och lite annat återvinningsmaterial att pyssla med.

Ett litet pyssellager längst upp i expedithyllan

Den röda rymdkvinnan, som dottern gjort på dagis, fick sig en man förra måndan.
Söta rymdvarelser
Det blev även en kikare och två space-iga armdekorationer...


och en kulbana! En kul bana - som dottern sa när den var färdig. "Vi har en sån här bana på dagis också, men den här har vi ju gjort själva mamma!" Skulle gissa att den på dagis kostade mer än våran ;-)


Googla på "toapappersrullar + pyssel" så hittar du en uppsjö av pysselidéer för barn - men även för lite äldre barn .... t ex sådana som mig ;-)

Söta ugglor gjorda av toapappersrullar


tisdag 3 februari 2015

Får Gud plats i Sverige?

Varför är jag kristen, del 2


Har vi kommit till av en slump eller finns det en Gud? Jag tror att Gud finns och många är vi som tror detsamma. Om man tror på Gud eller ej, beror inte på hur mycket en människa vet. Läs t ex denna mycket intressanta artikel från Svenska Dagbladet: "Vetenskap och tro är ingen motsättning!"

Bland dem som tror på Gud finns människor ur alla samhällsklasser och med alla grader av utbildning!
Och det är inte svårare att tro på Gud för en atomfysiker än det är för en någon annan.

Tron är inte ett slags av världsförklaring som man har kommit fram till genom det vetenskapen kan registrera, genom objektiva fakta. Den sortens fakta skapar bara en bild av världen. Men förutom en världsbild har de allra flesta människor också en livsåskådning, antingen en genomtänkt och grundad eller en mindre genomtänkt sådan.

Allt går inte att väga och mäta och man kan inte objektivt konstatera om t ex en mamma älskar sina barn, men man kan uppleva sådant som något lika verkligt och ofrånkomligt som ett stenblock.

Idag försöker människor i Sverige att "kasta ut Gud" ur skola, i ett försök att vara neutral och vetenskaplig och i någon sorts rädsla för "indroktrinering". Men hur blir skolan neutral? Genom att t ex propagerar för att det rätta skulle vara att inte tro på eller räkna med Gud. Tron på att Gud inte finns är också en livsåskådning och inte heller den går att vetenskapligt bevisa.

Får Gud plats?

"Inte om världen ser ut så här...



Om världen är en stängd låda, då får Gud inte plats i den. Då är tillvaron enbart materiell och styrs av inomvärldsliga faktorer som vi förr eller senare kommer att kartlägga genom forskning. Vi lever i ett slutet system av begripliga orsaker till allt som sker. På vissa områden är det pengarna som styr. På andra är det fysikaliska samband. Mänskliga relationer styrs av hormoner och psykologiska behov. Kroppen styrs av gener och celler. Allt har en materiell förklaring.
Om världen är sådan, då blir kristendomen på sin höjd en vacker tavla på väggen i den slutna lådan. Om vi tänker att världen egentligen styrs av materiella faktorer, då finns det ingen andlig värld som Bibeln pratar om. Då kan vi bara använda Gud som ett annat ord för Livet, som en livstolkning som ger ett slags hjälp att orientera sig i tillvaron, som en poetisk dimension åt en alltför grå vardag.
Men något egentligt gudomligt ingripande i människans verklighet kan det inte handla om. Bibelns tal om änglar, onda andra och liknande fenomen måste avfärdas som gamla myter. Och att GUD faktiskt skulle existera, oberoende av om vi tror på honom eller ej, det blir i ärlighetens namn omöjligt. Och därmed kan han naturligvits inte heller åstadkomma någon verklig förändring av vår situation.

... Men om världen ser ut så här...


Här är "lådan" öppen. Den materiella världen är percis lika verklig som i den slutna lådan. Skillnaden är att världen inte bara är materiell utan att det dessutom finns en andlig verklighet, som ständigt samspelar med den fysiska verkligheten.
Den fysiska världen har skapats av en Gud som själv är andlig. Precis som ett hus inte är byggmästaren, så är inte Gud detsamma som träd, måsar och galaxer. Men han är ständigt närvarande i sin skapelse, han "vandrar ut och in i den" och han ingriper ständigt för att uppehålla och förnya sin skapelse.
De materiella sambanden är precis lika verkliga som i den "stängda lådan": pengar, hormoner, partikelrörelser osv. Men världen är inte begränsad till det materiella. Gud är skapelsens herre, och han kan när som helst gripa in och ändra ett skeende.
Här är kristendomen inte längre en vacker tavla på väggen i den stängda lådan. Här innebär den Guds hand som griper in i människans liv och skapar verkliga förändringar i vår situation. Det betyder också att vi ständigt är omgivna av den osynliga verkligheten, den andliga världen. Änglar och onda andar är lika verkliga som grässtrån och kameler - enda skillnaden är att de inte syns.

... Eller snarare så här...



Världen är inte normal. "Lådan" är inte tom. Tillvaron är inte neutral. Bibeln skildrar hur en katastrof inträffade i början av mänsklighetens historia, som ledde till att världen ockuperades av den Onde. 
Därmed kom ett mörker över tillvaron, som har skadat hela skapelsen. Det friska livet som Gud skapade blev förvrängt. Det fria liv han avsåg för människan blev förtryckt. Det gäller alla nivåer, från den storpolitiska till arbetsplatser och familjer, ända ner till barnens lek i sandlådan. Pengar, sex och makt är tre av brännpunkterna för detta förtryck från den Onde, som tar sig många olika uttryck. Resultatet är bland annat ett molande främlingskap som vi känner inför tillvaron.
Men mörkret blandar sig hela tiden med ljuset från Guds ursprungliga skapelse. Det gör att ondskan inte alltid är så lätt att identifiera. Vi är indragna i en ständig kamp mellan gott och ont, i ett kosmiskt kraftfält mellan Gud och den Onde. Som Bob Dylan sjunger: "You´ve Gotta Serve Somebody...""


~ Hämtat ut boken "TÄNK OM någon frågar dig: VARFÖR ÄR DU KRISTEN? Vad svarar du då?" skriven av Magnus Malm och Håkan Arlebrand, 1993





 För mig är Jesus lika verklig som mina barn 
och hans kärlek lika påtaglig som den kärlek jag känner för mina barn!