lördag 17 maj 2014

På resande fot

När man är på resande fot, dessutom med målet att få hälsa på massa vänner, så kändes inte bloggandet som någon hög prio. Dessutom är möjligheterna att blogga små och dåliga.
Så, det blir nu helt enkelt en längre bloggpaus. Och den pausen bestämde jag idag att den får vara maj ut. Då vet ni! Men sen kommer jag ju verkligen ha mycket att blogga om och härliga bilder att bjuda på ;-)

P.S. Hade kanske blivit att jag bloggat lite under resan (åtminstone bjudit på några bilder då och då) om jag hade haft en bra och fungerande smartphone... men så är inte fallet under denna resa i alla fall

tisdag 13 maj 2014

Målarglädje och fotoinspiration

Åh, det håller på att bli varmare - underbart!  Och underbart härligt att tänka på att hela sommaren ligger framför en. Jag hoppas på mååånga härliga soliga dagar! Men, regnar det kan man ju alltid vara inne och måla om nåt  ;-) och det är ju inte så dumt det heller.

Vi får se vilka målar - och pysselprojekt som jag kommer att göra i sommar? Här i maj har jag fått en inspirerande foto-idé mer och tanken är att ställa in fokuset på färgglatt, pysselglädje och retrolycka! :-) Det ska bli roligt! Återkommer




måndag 12 maj 2014

Grönt är skönt

Igår blev det en dagsutflykt till barnens kusiner som bor 40 min bort. Vi var nog mer eller mindre trötta allihopa, särskilt min mans bror som tydligen hade kommit hem klocka 3:00 natten mot igår, efter en lång tågresa i jobbet. Och jag och min man var dumma nog att sitta uppe och se Schlagerfestivalen. Rättning: det var inte helt dumt att se programmet, det var ju faktiskt rätt trevlig. Sitta där och kommentera framförande, sceneri, scenen , skägg  etc etc. Ja just det, melodierna också ja ;-). Men det var korkat att sitta uppe och se på hela röstningen... Suck. Hursomhelst, trots sömnbrist så är det ändå alltid trevligt att få träffas och jag är glad att vi fick en dag tillsammans. Det var alldeles för längesen sist.

Vid ett tillfälle då jag var inne i vardagsrummet tillsammans med barnen och de lekte förnöjsamt tillsammans passade jag på att foto en liten stund (med betoning på liten stund). För snart var det kaos. Det svänger väldigt snabbt från att barnen glatt leker tillsammans till att det är ett enda stort kaos och gråtkalas. Jaja, det är väl som sig bör när två 4-åringar och en 2-åring försöker leka tillsammans (och dessutom just innan middag). Konstigt det där att plötsligt bli så intresserad av att leka med just den där leksaken som kusinen precis hittat, fastän den leksaken tidigare varit totalt ointressant. Men...så beter vi vuxna väl oss aldrig. Det gör vi ju inte, eller? Nä, vi kanske inte börjar stortjuta av avundsjuka (eller varför de nu gråter?) men något som tidigare varit väldigt ointressant, som ex stora gamla sparelefanter från Föringenssparbanken ;-) kan plötsligt bli jätteintressant och ett "jag-vill-också-ha" bara för att nån annan (vem?) har det *skratt*. Låter det bekant??

Jag avslutar detta vardagliga familjelivs-blogginlägg med ett bildspel från våra släktningars vardagsrum. Jag och min svägerska gillar båda två inredning, fynda på loppisar, pyssla, fota (och numera bloggar vi båda två - hon har gjort det länge) Men, vi har ganska olika inredningsstilar och bor väldigt olika. Min svägerska bor i ett stort gammalt charmigt rött lantligt hus, lite avsides intill skog och äng. Tycker om gamla lite slitna charmiga föremål, är en samlare och tycker om trädgårdssysslor, plantera blommor och dyl. Jag bor i en klassisk 70-tals mexitegelvilla, mitt i ett villakvarter, och har en förkärlek till 50-60-talsinredning, teak och knalliga färger och har endast planterat en krusbärsbuske på gården ;-)

Så, här kommer ett grönt skönt bildspel. Min svägerska är också glad i färg. I just vardagsrummet är det lugna dova gröna färger som återkommer. Tror nog att grön är hennes favoritfärg - eller är det mer hennes mans favoritfärg?

Vacker stor blomma som min svägerska målat på väggen

Färska blommor är vackert i ett hem, men sidenblommor kan också vara snyggt. Det tycker jag denna bild vittnar om
En läcker samling glasflaskor. På kvällen brukar de dessutom tända en ljusslinga bakom vilket blir extra fint.
Grodor, grodor och grodor. De återkommer lite här och var i detta hem. Söta

Luffarslöjdsglädje, på flytvirke, på den mossgröna sköna vardagsrumsväggen

Mormorsrutor. Fint!

En jättefin gammal tapet i ett gammalt charmigt fönster pryder en av väggarna

Min favorit: Denna lampa är underbart fin, för att inte tala om kaffepannan bredvid med hjärtan på tråd.



Och för er som missade när jag, för nån vecka sen, tipsade om hennes ljuvliga personliga blogg: Här finner ni länken

fredag 9 maj 2014

Att glädja sig i det lilla


En namne till mig, också Skelleftebo, som jag inte känner men vars blogg jag hittade till för nån tid sen (och så hon till min) skriver också lite då och då om lycka. Här om dagen lämnade hon en intressant länk till ett inlägg hon skrev för två år sedan kring just frågan: "Vad är lycka?", där hon bl a sätter fingret på den subjektiva sidan av lycka. Det finns nog ex många därute som inte kan förstå hur jag kan bli så glad av en färg. Lika mycket kan jag undra hur det är möjligt att man (läs min man) kan tycka det är roligt att sitta och skriva hushållsbudget ;-) Helena, min namne, skriver också om lycka som vårt eget "ansvar", att ex. se på livet från den ljusa sidan (här finner ni hennes inlägg). Jag vill passa på att nämna Helena att jag verkligen uppskattar att du redan har hunnit skriva några kommentarer på min relativt nystartade blogg. Det är väldigt roligt och intressant att få ha någon att "bolla" tankar med. Hoppas fler vill följa ditt goda exempel och lämna sina tankar på ett eller annat sätt (kommentarer, mail, eller ex länka till egna blogginlägg). Det ger bloggandet liv och större mening.

Så vidare...
Vad är egentligen lycka och glädje? Jag kommer såklart inte kunna svara på det i ett blogginlägg, och inte i tusen stycken heller, men jag vill få fortsätta att dela med mig av några tankar kring ämnet.

Ingen skulle protestera om jag säger att lycka är något positivt, något som vi mår bra av. Ja, helt enkelt något som de allra flesta människor längtar efter. Lycka - en känsla av välbehag. Lycka - gör att man kan le. Lycka - skänker livslust och energi. Lycka - en härlig känsla. Men... visst är det också en ganska flyktig känsla!? Jag menar; ena stunden kan jag fyllas av ett lyckorus över en turkos tillbringare ;-), men lika snabbt kan känslorna övergå till besvikelse över att ex Konsum redan har hunnit stänga för dagen. Sen kan jag drabbas av dåligt samvete över att jag kan bli så glad över ex en turkos tillbringare som jag fått av en vän, när jag en stund senare slår på nyheterna och ser all misär. Ska jag då sluta glädja mig över tillbringaren? Automatiskt blir det ju så, eftersom den lyckan plötsligt känns så fjuttig och fånig.
Men, vi lever och vi gläds alla åt olika saker mitt i vardagslivet (vardagsglädje) och detta trots att vi omges av mycket lidande och elände. Och jag tror att vi gör det med all rätt. Den "okänsligheten" är nog nödvändig för att vi ska kunna hålla balansen i livet. Att få glädjas med sin familj och i sitt sammanhang och att få glädjas i det lilla. Det är viktigt!

Idag tog min dotter fram en massa pysselgrejer; stenar, pinnar och kottar m.m. som hon samlat ihop (inspirerad av barnprogrammet Pysselskogen... och sin mor ;-). "Nu vill jag pyssla mamma", och det gjorde vi. En härlig stund då vi tillsammans fick glädja oss i det lilla och över att få mysig mamma-dotter-tid.

Det är hon själv som tagit fram allt hon tänkte hon skulle pyssla med på bordet.
Det slutade med att hon ville pyssla med robotklistermärken (som hon inte hade tagit fram på bordet)


Samtidigt som det är viktigt för oss att få glädja oss i det lilla, så är det såklart fel att helt blunda åt allt lidande som också finns. Men, det hoppas jag att ni nog förstår att jag också tycker. Ville bara poängtera det.

Jag tänker också att min egen lycka samtidigt inte får bli mitt livsmål - det jag strävar efter i livet. För om min egen lycka blir livets mål och mening, är då inte risken stor att jag kommer leva ett allt för egoistiskt liv? Jag slänger ut frågan som jag tror är värd att fundera över. Och är inte risken stor att om mitt livsmål är min personliga lycka, att min lycka blir någon annans olycka? Och kanske, i slutändan, så blir jag dessutom själv olycklig... trots att jag satte upp som livsmål att bli lycklig? Och om man sätter upp som mål att "jag ska bli lycklig" handlar det ju om något man vill uppnå, om att se framåt och tänka att det blir bättre sen. Men hör lycka hemma i framtiden? När kan jag egentligen uppleva lycka, om inte i nuet!? Detta blev ett nytt inlägg kände jag nu. En massa frågor. Så, jag återkommer till tankebanorna.

Jag inser mer och mer hur svårt det är att skriva om lycka/glädje. Det är en hal ål. Men, ändå så vill jag  fortsätta att på ett eller annat sätt skriva/tala ämnet. Jag skulle nog kunna uttrycka mig så här: "Jag kan inte låta bli att få skriva om ämnet".

Så, välkommen tillbaka till min färgglada blogg  - en blogg om att se, ta emot och sprida glädje.
Nästa gång i "rummet" Ord om glädje blir det nog ett väldigt personligt inlägg, då jag gått och funderat kring om verkligen sorg är motsatsen till glädje. Många skulle nog säga det, men min erfarenhet säger mig att det finns en djupare glädje än de där lyckokänslorna som får oss att ex le och må gott, och motsatsen till den glädjen är inte sorg. Ja, vi får väl se. Det dyker upp tankar kring ämnet lite nu och då.



P.S. Att ha två bloggar, turkosareland och turkosaord... nä suck. Det kändes bra onödigt. Jag fortsätter nog som jag tänkte från början: att varva ord och bild, turkosa människor och turkosa ord...
och så får folk därute fortsätta att gästa de rum de är intresserad av :-)

(Sen får jag väl se framöver vad som händer *skratt*... kan va lite velig)











torsdag 8 maj 2014

Äntligen kreativ kväll

Så har en härlig kreativ kväll börjat lida mot sitt slut. Kanske att jag tar tag i penseln och målar ett varv, på nåt av alla mina målarprojek,t innan jag kojsar.... men just nu känner jag mig ganska nöjd. Ett varmt tack till mina pysselvänner :-)

Ikväll har det gjorts lampskärmar och personliga tröjor, scrappats och decoupagats (roliga ord ;-) Och här kommer ett litet bildspel från denna härliga kreativa kväll.

Tänk så mycket roligt man exempelvis kan göra med ett par servetter:


En av oss passade på att designa egna personliga Zumbatröjor.Denna tjej startade för en kort tid sen egen gratis Zumbaträning på onsdagskvällarna här i samhället. Två inspirerande initiativ:


En annan tjej i gruppen (som gjort tavlan ovan) bjuder, förutom på mycket glädje, ofta på fina servetter, vykort och dyl som hon tagit med och delar ut till oss andra. Ikväll bjöd hon dessutom på återbruksinspiration, då hon tagit med denna förtjusande uggla hon köpt från VIVA resurs (Umeå kommun)


Sen har vi också en tjej i gruppen som ääälskar att scrappa (scrapbooking). Och hon kan verkligen sin sak.
Besök gärna hennes egen blogg (http://vitatulpanen.wordpress.com) så förstår ni  vad jag menar. Låt er  inspireras och faschineras. Ikväll, nere i vår turkosa gillestuga, pysslade hon på med detta "lilla" ;-) projekt. Ett väldigt personligt album med fotografier från henne och hennes mans Londonresa:


Själv då? Ja, förutom att amma och fixa fika så passade jag på att chocka ;-) mina pysselvänner med att pyssla utan ett enda litet inslag av turkost. Men, det kanske som sagt blir en sväng till målarrummet efter detta blogginlägg (men de ser ju inte dom ;-)

Det blev ett enkelt återvinningsprojekt. Ett par petflaskor och lite garn ... och vips kan man göra sig ett par fina lampor. Min man fick stå för den avancerade delen ;-) av pysslandet:



Jag tror nog att jag har fått inspirera och väckt lite skaparlust bland en och annan läsare ikväll, eller?


Ojoj, är redan klockan halv elva. Jaja, nåt mer hinner jag nog med.... dagen är ju inte slut än ;-)



tisdag 6 maj 2014

Kreativa kvällar i vår turkosa gillestuga

På torsdag kväll är det äntligen dags för en kreativ kväll i vår stora turkosa gillestuga! Glad!
Kände att nu är det verkligen dags igen (läs bakgrunden till dessa kvällar i mitt turkosa vårtal - gårdagens blogginlägg) 

Det är är verkligen extra roligt att få pyssla tillsammans med andra. Kanske inte lika effektivt *skratt*, men väldans trevligt. Här kommer några små bilder på målarglädjen :-)


P.S. Dessa bilder togs innan jag skapade bloggen, så därför blev det denna gång "kapade-ansikten-bilder", pg a att jag inte vill hålla på att lägga upp en massa bilder på familj, släkt och vänner här på internet.

måndag 5 maj 2014

Vårtecken och vårtalet

Finns ingen skog full av vitsippor här uppe i norra västerbotten, men ändå fick jag glädjen att få njuta av denna enkla men vackra bukett - tack vare min söta granne Gerda. Hon kom förbi i fredags bara för att få sprida lite glädje. Det gör hon ofta! När vi t ex flyttade in kom hon förbi med en kasse full av kakburkar, bullpåsar och bröd. 



Nu, på tal om vårblommor och glädjespridare, och med denna våriga och turkosa bild, tänkte jag så passande passa på att lägga ut mitt turkosa vårtal som jag höll på valborgsmässoafton.

Ord om att få vara med och sprida glädje:


VÅRTAL 30 april 2014

MIN FAVORITFÄRG
Alla som känner mig vet att jag har en favoritfärg och från denna stund kommer också alla ni som står här ikväll att veta det. 
Varför turkost? Är det för att den färgen påminner om himlens underbara färg...? Jag vet inte, lika lite som ni än så länge vet varför jag inleder mitt vårtal med att berätta för er vilken min favoritfärg är.

Varför står jag och håller i en målarburk? Tanken bakom det kommer ni snart att förstå:

Sommaren 2011 satte vi ut vårt hus utanför Umeå till försäljning, för att ta vårt pick och pack och flytta hit! Denna plats som så länge hade legat på vårt hjärta. Och för 1 ½ år sen satte vi ner bopålarna och köpte oss ett hus, en klassisk mexitegelvilla mitt i samhället. Detta vanliga alldagliga hus, som förut var ganska mörkt inuti, håller vi nu på att sakta men säkert ljusa upp och fylla med färg. Helt enkelt göra det färggladare.

Jag fick i samband med vårt husköp ett il och köpte en massa färgburkar, med alla de möjliga färgglada kulörer. Kanske lite väl många burkar...och i efterhand insåg jag att den här färgen ju kommer att räcka till väldigt många målarprojekt.

KREATIVA KVÄLLAR
Fick i samband med dessa målarburksköp en snilleblixt om att bjuda in till kreativa kvällar, där andra som likt mig älskar att få pyssla kan få samlas för att ex måla om saker med färgglada kulörer, scrapbooka, virka, pyssla på med allt möjligt.
Delad glädje är dubbel glädje. 
 Startade en facebookgrupp, bjöd in till gruppen via ex en lokal ”köp och säljgrupp”.  

Kontentan: att vi sen dess har varit ett gäng på 6-10 personer som träffats 1 gr/månaden i vår stora turkosa gillestuga. Det har pysslas, fikats och kacklats i massor! Väldigt trevligt

I vår har det varit lite stiljte med träffarna, pg a jag nyligen blivit tvåbarnsmamma med allt vad det innebär. 
Till hösten: nystart, ny inbjudan
Det är också genom dessa kreativa kvällar som jag fått träffa Yvonne (röda korset), som är den skyldige till att det är just jag som står här ikväll.

Yvonne och de övriga pysselvännerna vet nu verkligen hur galen jag är i turkost och har smålett åt mig när jag gång på gång tagit fram min turkosa målarburk och målat om nåt i min favoritfärg.

DRÖMMEN
Men jag vill inte göra bara vårt hem turkosare. Jag bär på en vision om att turkosifiera hela vårt land!
Och ni som inte tycker om färgen turkos kanske blir lite förskräckta nu. Frågan är dock: Handlar den här visionen om att alla ska börja inreda sina hem i turkost? Nej, visionen handlar om något djupare.

I början av detta år insåg jag att den färg som så länge varit min favorit symboliserar en dröm jag bär på:
  • Turkos är en stark och färgglad färg som lyser upp i tillvaron.
  • Drömmen om ett turkosare land handlar om att få vara med och ”sätta färg på tillvaron”,  att få sprida glädje till människor och få människor att trivas.
    (Låta glädjen sprida sig, likt en löpeld som lyser upp vårt land.)

BLOGGEN
För några veckor sen skapade jag en egen blogg, som då fick namnet ”Drömmen om ett turkosare land”. En blogg där jag vill varva ord om och till glädje, med färgglada bilder.
I samband med skapandet av bloggen ramlade jag, via google, över en fantastisk text på värdskapet.se, skriven av Jan Gunnarsson.
Texten hade rubriken: ”Konsten att göra människor turkosa” och jag kunde såklart inte låta bli att läsa den med tanke på den intressanta rubriken. Jag kan inte heller låta bli att nu få dela den med er:

Konsten att göra människor turkosa (av Jan Gunnarsson)
"Hotellet är läckert designat, mycket vitt och limegrönt som bryts av med modern konst på väggarna. Lite trendigt, en knapp timma norr om Amsterdam. Sommaren vill inte släppa taget och närheten till stranden känns perfekt. Där sitter vi i hotellmatsalen, 16 personer som arbetar med värdskap runt om i världen, lite trötta efter ett långt eftermiddagspass.
Vår kypare kommer fram till bordet. Hon är runt de 55, lätt okammad, klädd i svarta kläder och ett lika svart förkläde, snyggt knutet på ena sidan. Hon ser inte särskilt glad ut, mer ledsen och säger inte så mycket när hon ställer ner ett antal vattenflaskor på borden.
"Den där stackaren verkade inte särskilt glad", säger någon runt bordet när hon gått.
Några timmar tidigare har jag talat inför gruppen om att vara turkos. Om skillnaden mellan gråa dagar och turkosa. Jag hade lagt fram tanken att det är vi själva, och ingen eller inget annat, som är ansvarig för att vi är i harmoni och går till arbetet med turkosa ögon. Att det handlar om att ha koll på sin egen mur som ibland växer upp mellan en själv och världen därute. Jag hade berättat om stenarna i min egen mur, att jag ständigt måste ha koll på min stress, fysik, sömn, oro och rädsla, för att jag ska vara den välkomnande människa jag i botten är. Och att det inte bara är viktigt för vår egen skull, utan lika mycket en fråga om ett ansvar mot kollegor och kunder vi möter under en dag. Mot alla människor, inte minst de som har en grådaskig dag. Det hade min lilla föreläsning handlat om.
"Ok, låt oss se om vi kan göra kyparen lite turkos!"
"Ja, vi tar det som en utmaning", alla verkar vara med på noterna.
Det går några minuter så är den svartklädda tillbaka. Hon ställer ner förrätterna, när en av oss säger: "Vad härligt, har du haft en bra dag?"
"Ja det har väl varit lite si och så med den saken", säger hon och skakar lite på huvudet.
"Och nu ska du dessutom behöva servera människor från Sverige!"
"Sverige, där har jag varit några gånger, det är ett vackert land!"
"Och väldigt många vackra människor, framför allt männen", säger jag.
Hon skiner upp och börjar skratta. Allt blir annorlunda. Vi får en härlig middag serverad av en allt turkosare holländska.
En dag senare sitter jag i taxin till Schiphol, (som hur jag än försöker uttala det, leder till ett förlåtande leende från mina holländska vänner...), jag tänker att det är värt att pröva, att försöka turkosifiera människor jag möter, framför allt de som inte är vana vid att någon gör det.
(...)
Inne på Schrripphåll går jag in på toaletten.
"This is a fresh toilet", säger jag leende till en kille med städvagn.
"Thank you, have a safe flight Sir", säger han när vi skiljs åt.
Det funkar.
I självserveringen står en tjej i kassan. Hon har ena armen i mitella, men fixar arbetet lika bra med en.
"Wow, I wonder how fast you are with two arms!"
"Like a rocket", hon skrattar till, "enjoy your meal!"
Det funkar.
Fasen hade jag bara haft lite mer tid skulle hela flygplatsen ha samma färg som vattnet runt Maldiverna.” 
(slut citat)
(Hela texten från Värdskapet finner ni HÄR)


Vi har idag samlats för att välkomna våren. Och som traditionen bör för den oss samman.
Vi har nog alla längtat efter våren: varmare ljusare tider och en turkosare himmel. Och det har vi ju verkligen fått denna vår. Men innerst inne längtar vi nog alla efter något mer: efter att komma samman, efter gemenskap, efter att få ett varmt bemötande av andra, efter en ljusare och glädjefullare tillvaro.
En längtan - inte bara efter en turkosare himmel, utan också efter ett turkosare samhälle.

Så låt oss inte bara välkomna våren, utan även varandra.

GÅVOR TILL VARANDRA
Jag tänker att det som skänker oss störst glädje i livet faktiskt är gratis och Guds goda gåvor till oss. Ja, jag personligen tror också att vi var och en är skapade av Gud som gåvor till varandra.
Jag hoppas att ni tillsammans med mig vill vara med och skapa ett turkosare samhälle – en plats där människor trivs. Och här behövs vi alla, oavsett livsåskådning och ålder, oavsett om vi är arbetslösa eller jobbar heltid, om vi är nyinflyttade eller har bott här hela vårt liv.

Enkelt men betydelsefullt
Vi behöver inte heller göra det så stort och komplicerat– utan låt oss i enkelhet utgå från dom vi är och vara de fantastiska olika personligheter som Gud har skapat oss till att vara, för att vi ska berika varandras liv.

Jag vet att jag inte alltid lyckas vara den jag vill vara. Ibland är jag snäll och ibland beter jag mig dumt. Jag är omtänksam men också ibland misstänksam. Jag är glad och ibland ledsen. Jag är inte perfekt och det är det ingen av oss som är. Men ändå kan både du och jag få vara med och bidra till en värld där människor känner sig väntade och välkomna. Dessutom: tillsammans blir det betydligt lättare och roligare. 
Och om vi gör det tillsammans, så behöver heller ingen köra slut spå sig själv och mista sin glädje när han eller hon försöker leva ett glädjespridande liv.

KONKRETA EXEMPEL:
→ Vissa gillar t ex att fara ut och fiska. Bjud med en granne eller varför inte flera grannar på en fiskeutflykt nästa gång du ska ut med båten.
→ Eller när nu grillarna börjar plockas fram ur förråden, varför inte bjuda in till grillfest för hela kvarteret.
→ Eller skapa en intresseförening, likt trädgårdssällskapet, och dela din passion med andra.
→ Eller varför inte hjälpa till med läxläsningshjälp
→ Eller bjud med nån nästa gång du ska iväg och träna...
→ Eller, istället för att sitta ensam med alla dina turkosa färgburkar -  bjuda in till målar & pysselkvällar.
→ Eller helt enkelt göra vårt samhälle lite turkosare bara genom att ge personligt bemötande, likt personalen på badhuset: ”Hej Helena. Roligt att se dig här igen” möttes jag av när jag kom tillbaka till badhuset efter att ha fött barn.

Svårare än så behöver det egentligen inte vara att göra vårt samhälle lite turkosare. Men samtidigt som det kan få vara något enkelt, så behöver vi ta initiativ. Och vi behöver se vårt eget ansvar i att se på omgivningen med turkosa ögon (för att använda Jans ord), sträcka oss utanför oss själva och våga lämna lite av vår bekvämlighet och ofta invanda mönster.

Jag vill att vårt samhälle ska vara känt som ett trevligt, gästvänligt och välkomnande samhälle  
där ingen behöver känna sig ensam. En plats som kanske t o m kan bli en förebild för andra platser utöver vårt kanske lite väl kalla och grådaskiga Sverige


Låt oss nu tillsammans välkomna våren med en applåd, och varandra med ett värmande handslag.


söndag 4 maj 2014

Högtid, fest och glädje

Vilken högtidsdag! Vår sons dopdag!

En sjungen bön: "Ett liv har du lagt i våra händer. Ett liv som är en gåva ifrån dig. Den glädje vi känt över undret som hänt, ville vi nu få ge till dig. Du har låtit oss förstå, att Ditt rike är för de små. Du har lovat ta dig an de allra minsta. Därför lägger vi ett liv i dina händer, ett liv som är en gåva ifrån Dig. Vi ger honom till dig och ber att Du ska vara med, och leda och bevara genom livet, och leda och bevara genom livet"
Här hälsas vårt charmtroll välkommen in i Guds stora familj!
En fantastisk gudstjänst på många sätt! En stor glädje! 

Något som också varit fantastiskt i helgen är att ha fått umgås med släkten, äta gott och bara va tillsammans.

Och det har verkligen varit en god helg, i flera bemärkelser. Det talar bilderna för sig :-).
Solen tittade dessutom fram alldeles lagom tills det att det var dags att äta, så att vi kunde sitta och njuta av den goda maten i uterummet trots att det bara var 5 varma vårgrader... och blåst utanför glasväggarna.


Hemmagjord rostbiff, tre goda såser och en fräsch potatissallad. Mums. Tack Svärmor för all hjälp med maten.
Och snart blev det såklart dags för efterrätt också. 
Jag fortsatte på sommartemat :-)

Hallontårta med skogshallon från sommarstugan

Storasyster kom snabbt ut i köket när hon hörde att jag skulle dekorera tårtorna. "Får jag vara med?" 
Och det var klart att hon fick.  Och när jag sa: "Fyll hela tårtan med hallon" så log hon stort. Lyckan ler.

Tårtfesten på lillebrors dopdag




torsdag 1 maj 2014

Vårtal på torget och veckans glädjespridare Annahita

VÅRTAL på torget

Denna valborgsmässoafton blev för mig väldigt annorlunda. Det är nämligen första gången jag hållit i ett vårtal. Jag fick förfrågan förra året av Röda korset, som ordnar vårtalare här i vårt samhälle. Kunde inte förra året, pg a att jag och en vän ordnade ett familjevänligt valborgsfirande bakom församlingsgården, med ex lekar, sång, ansiktsmålning och annat trevligt. Det blev tyvärr inget sådant firande i år och därför kände jag att jag kunde tacka ja denna gång då de frågade igen om jag ville hålla i vårtalet.
Jag var väldigt nervös, även om jag är en van talare. För, vad säger man egentligen i ett vårtal? Men, så fick jag en god tanke och efter några timmar hade jag ett nedskrivet tal som jag kunde känna mig nöjd med.
Kanske att jag skulle lägga ut talet här på bloggen? (för alla er som inte hade möjligheten och lyckan *skratt* att få lyssna till mig igår). Talet skulle i alla fall passa väldigt bra in här på bloggen, eftersom det handlade om min dröm. Det blev ett tal om att bl a se på våra liv som gåvor till varandra. Att bl a våga lämna lite av vår bekvämlighet och ofta invanda mönster för att kunna leva ett välkomnande och glädjespridande liv.

Det kändes bra att få hålla detta vårtal och själv få vara med och sprida lite glädje. Och det var också härligt med det skratt som väcktes mitt i talet, när jag gjorde en den lite oväntade vändningen"... men jag vill inte bara göra vårt hem turkosare. Jag bär på en dröm om att... 
 turkosifiera hela vårt land " ;-)

Vårtal på torget (min man tog detta fantastiska foto ;-)

Efter att ha lyssnat på manskörens klassiska vårsånger och hållit mitt turkosa vårtal, blev det fika på församlingsgården och korvgrillning utanför. Eller, näe... inte för mig :-(. Jag satte mig för att amma och när jag sen kom ut för att grilla fick jag hälsningen: "Vi åt upp all korv, trodde att du inte ville ha".  Kan ha varit så att min man fick lite dåligt samvete.... för senare under kvällen gjorde han upp en brasa i vår öppna spis och sa efter en stund: "Om du vill kan du ju grilla en korv". Jag var först lite negativ, men kom på bättre tankar, gick och skar upp två skivor falukorv (för det är ju det som gäller om man nu ska grilla korv ;-) och satte mig på golvet bredvid min man och grillade. Och det var ju riktigt mysigt.

Sen blev det faktiskt för ovanlighets skull lite TV-tid tillsammans. Vi gick in på SVT-play och startade ett program som heter "När livet vänder". Längesen jag blev så starkt berörd. Missa inte gårdagens fantastiska avsnitt! 
Gårdagens avsnitt av "När livet vänder" handlade om Annahita Parsan, en kvinna som flydde från ett krigshärjat Iran med sin nyfödda döende dotter i en väska. Efter att ha överlevt både misshandel, självmordsförsök, fångläger och ett hemligt liv i skyddat boende blev hon kristen och jobbar nu som präst i Svenska kyrkan.


Annahita - veckans glädjespridare

Annahitas livsberättelse är oerhört gripande. Och man måste vara väldigt hårdhjärtat om man inte på något sätt berörs av det hon berättar. Jag personligen grät flera gånger. Men trots tårarna, så blir hon veckans glädjespridare. För vilket hopp hon förmedlar!
Detta utnämnade för mig nu vidare till ett kommande inlägg här på min blogg, som ni kommer finna under rubriken "Ord om glädje". Jag har påbörjat ett personligt inlägg som handlar om att att det finns en djupare glädje än den som får oss att skratta eller le, en glädje som kan finnas i djupet av våra hjärtan, mitt i smärta sorg och tårar. Det är min personliga erfarenhet och många med mig skulle kunna vittna om detsamma.