Om att se sina medmänniskor

Lånade en bok från bibblan i tisdags. Den heter "Inspirationsspridaren" 65 korta berättelser ur verkliga livet - skriven av Petra Backteman och Johanna Öberg.
Idag på morgonen läste jag några av berättelserna och en av dem som berörde mig starkast var "Skrivuppgiften".

"Kristoffer är en av eleverna i den lågstadieklass som jag undervisar i. Han är en pojke som ofta ser grubblande ut och alltid ställer många frågor. 
När Kristoffer gick i tvåan förra året fick de en skrivuppgift där de skulle skriva om ensamhet. Det resulterade i alla möjliga historier om tjejer, killar, sniglar och hundar som var ensamma. När alla lämnat in diskuterade vi temat. 
Kristoffer hade skrivit om en vuxen person. Hans historia handlade om en man som brukade synas på närbutiken då han köpte sill, potatis och färdigrätter. En man som ibland gick en promenad vid vattnet, men som oftast satt hemma ensam och tittade på TV. Historien avslutades med att ingen någonsin hälsade på hos mannen, eftersom han inte hade några vänner eller släktingar.
Vi pratade fritt i klassen och barnen fick föreslå saker man kunde göra för att förebygga ensamhet. Bland annat så föreslog en tjej, eftersom det var december, att man kunde bjuda hem den ensamma personen för att fira jul.
när vårterminen drog igång igen fick jag ett telefonsamtal av Kristoffers mamma. Jag fick reda på att hans berättelse varit baserad på en verklig person, att den handlar om en man som jag själv kände till då vi bor i en småstad och man vet vilka de flesta människor är. Kristoffer hade i början av jullovet tagit reda på var mannen bodde, plingat på och bjudit in honom till att fira jul med dem. Mannen hade först tackat nej. Men efter att Kristoffer kommit hem och gråtit, hade mamman själv ringt upp mannen. Efter ett långt samtal bestämde de till slut att mannen skulle komma över lagom till Kalle Anka och på julafton dök han mycket riktigt upp i tid med en chokladask i handen.
Det visade sig att mannen inte hade umgåtts med någon på det sättet på över tjugo år. 
Idag träffar han Kristoffers familj regelbundet och har även gått med i den lokala PRO-föreningen.
Det som berör mig mest med den här historien är att vi alla i samhället hade sett mannen. Vi vuxna visste exakt vem han var och att han verkade ensam. Och det var inte av ondo - men ingen av oss tänkte nog mer på det, vi fortsatte bara med våra egna liv.
Den här historien får mig att tänka på all som är ensamma, inte bara på små orter, utan även i större städer. Alla som inte har någon annan, ingen alls. Jag är säker på att den siffran skulle sjunka, om vi alla lite oftare vågade vara lika omtänksamma som Kristoffer."  ~ Camilla Björk

100 saker du kan göra

Rubriken kan låta lite jobbig, men är tvärtom tänkt som en inspirationskälla till mig själv. Jag kom på att jag ju skulle kunna lägga ut listan här på min "gamla blogg". Då kanske den dessutom kan få nå vidare till någon själ därute i cyperrymden och skänka lite inspiration och livslust till någon fler än mig själv.

Här följer min påbörjade lista med (än så länge) 103 saker jag kan göra... av helt olika slag (obs ingen som helst rangordning). Det är min egen påbörjade lista på sånt som passar bra att göra "i dessa tider", sådant som jag gör alldeles för sällan eller aldrig har testat på (tänkte checka av minst en per dag under det närmsta året).

1. Knacka på hos någon du vet sitter hemma själv och bjud på sång/dans eller nåt annat kreativt på deras uppfart (alt utanför ett äldreboende). 

2. Blås såpbubblor med barn och låt dem försöka fånga dem

3. Hitta på en egen maträtt

4. Njut av riktigt lyxig god chokladkaka en helt vanlig vardag (denna kommer bli lätt att checka av)

5. Skicka ett anonymt chokladogram

6. Åk eller cykla på en roadtrip i närområdet och upptäck nya platser (idag tipsade jag min kollega om Linnéstigen)

7. Kör tumgreppet i en stor kokbok och laga sen det receptet. 

8. Peppa (preppa) hela samhället med uppmuntrande ord på post-it-lappar

9. Ha en mobilfri dag

10. Läs en hel bok i Bibeln. T ex Sakarja (och ta hjälp av en bibelkommentarbok) Ladda hem YOUVERSION appen (gratis)om du inte har den.  Då har du hela Bibeln i din mobil (på alla språk) plus en massa andaktstips, bibelläsningsplaner mm.

11. Lär dig en ny sport (jag skulle vilja testa skjuta båge)

12. Måla stenar (t ex som kaktusar och plantera i en kruka)
13. Börja samla på något. Jag skulle vilja samla på färgglada retrobrickor! (Hmm... men min man anser nog att jag redan samlat tillräckligt många)

14. Möblera eller måla om

15. Skaffa en inspirerande mentor

16. Läs en bok om ett ämne du inte vet något om

17. Hoppa fallskärm .... eller nåt annat äventyrligt (och billigare)

18. Bada utomhus i maj (får nog bli i våtdräkt för min del)

19. Gör en egen flash-mob

20. Laga en stor middagspaj och överraska nån med att komma över med den

21. Erbjud dig att... Rättning: Säg "Jag handlar åt dig" (Så många har så svårt att ta emot hjälp)

22. Forma något av lera. Ingen aning vad, men det behöver jag inte veta innan jag börjar.

23. Ordna en utomhusbrunch

24. Gå runt och titta på växter och blommor i ett växthus och köp med dig en blomma att ge bort

25. Bada naken (inte så att nån ser ;-)

26. Baka ett nytt sorts bröd

27. Laga ett slumpmässigt utvalt recept

28. Ät saker du aldrig har provat på (under en hel dag). Kanske blir det pilgrimsmussla eller pastejtårta ;-) Mums?

29. Plantera ett träd (skulle va kul att ha ett päronträd på gården)

30. Köp dig själv något som du länge längtat efter (t ex en ny skön kudde)

31. Sälj saker och skänk pengarna till välgörenhet

32. Ge bort saker du har hemma

33. Gör en osjälvisk gärning för en främling

34. Grilla bil-marshmallows i en grillkåta i närområdet 

35. Gör fruktkonst... typ en uggla av en ananas (i mitt fall hitta på nåt nytt fruktpysselprojekt för jag vill ju testa på fr a nya saker

36. Gå på långpromenad i en mysig grannbyn (var nyss på bönepromenad med fyra andra längs en vacker sjö och det vill jag göra mycket oftare)

37. Köp ett nytt sällskapsspel och bjud nån på spelkväll (utomhus?)

38. Skriv skattkartor som du lägger ut i samhället och göm presenter vid kryssen

39. Gör ett fotoalbum (eller ta fram gamla och skriv dit allas namn)

40. Gör en egen lemonad
41. Ha en pysseldag med barnen

42. Hitta på en egen glass-smak (och testa att göra glassen såklart)

43. Gör 100 armhävningar eller nåt sånt annat är jobbigt svettigt och känn dig duktig ;-)

44. Lär dig ett nytt språk (Dottern ville visst lära sig teckenspråk och beställde teckenspråksböcker/skivor när vi va på bibblan)

45. Donera pengar till ett gott ändamål

46. Eller varför inte ett organ (anmäl dig till donationsregistret)

47. Säg tack för allt som finns att tacka för

48. Skriv upp 100 saker som gör dig glad och häng upp på badrumsspegeln

49. Testa en äventyrsbana (det finns gratis sådana)

50. Ta upp kontakten med en gammal vän som du tappat kontakten med

51. Beställ take-away

52. Rensa badrumsskåpet (eller annat passande skåp) eller erbjud grannen att städa hennes/hans bil.

53. Testa måla i akvarell

54. Åk ut till Bjuröklubb (eller annan vacker plats) och upptäck nån av vandringlederna

55. Överraska en vän med en utflykt till hemlig plats

56. Tälta på en ny plats (jag skulle vilja tälta med dottern min en helg. kanske redan nästa)

57. Klättra på en klättervägg och försök klå dig själv (haha)

58. Ät en baklängesmiddag (ja alltså börja med efterrätt och avsluta med förrätt)

59. Be när du hänger upp tvätten. Inte be om lov alltså, utan be till Jesus. Men be gärna om hjälp om möjligt, för det är ju mycket trevligare att göra saker tillsammans!

60. Upptäck stjärnhimlen och lär dig mer om stjärnskådning

61. Sprayamåla eller dekorera en lampa i ditt hem

62. Sov under bar himmel

63. Starta en bokcirkel

64. Anmäl dig till en kvällskurs (som inte är inställd ;-)

65. Gör något du aldrig vågat göra förut 

66. Turista i din egen stad

67. Ta med chokladtermosen (jaja, kaffe går väl bra det med ;-) och sätt dig vid en sjö/älv/havet i några timmar och bara va.

68. Gör ett minnetavla med glädjeämnen i form av bilder, utklipp, texter och dyl för att minnas olika saker från det gångna året

69. Läs en annorlunda bok i en genre du vanligtvis inte brukar läsa

70. Paddla kajak  med nån du länge velat umgås med

71. Sätt ihop ett hemma-tränings-pass och beställ några braiga träningsredskap, typ en kettlebell.

72. Brodera en tavla med ditt favorit-citat

73. Baka egna bars

74. Lär dig att crawla

75. Lär dig att dyka från en brygga

76. Bada mitt i natten

77. Gå på en skattjakt (finns visst nåt som heter geocaching)

78. Ha en skärmfri vecka

79. Samla ihop en massa knappar och gör en knapptavla. 

80. Sjung och spela lovsånger tillsammans med några vänner (eller ovänner... om man har några)

81. Dansa som träning

82. Fuldansa bara för att det är kul 

83. Rensa ur garderoben och skänk till närmaste loppis

84. Rita av någon

85. Testa en helt ny träningsform

86. Rita på tråkiga enfärgade koppar 

87. Gör ett familjeträd

88. Måla om stolar (turkosa såklart)

89. Ordna hemmaretreat (fråga en präst om henvill vara din andlige vägledare, som du kan ringa och samtala med 30 min per dag. Börja dagen i lovsång (finns många bra på ex spotify). Be. Tips: "Daglig hänvändelse" . Välj ut en text från några av evangelierna att meditera över, lev dig in, samtal med Jesus. Avsluta dagen med "examen" - den kärleksfulla återblicken på dagen

90. Gå in i en stor kyrka och sjung ut (ensam eller tillsammans med andra)

(bild från Wikipedia)

91. Läs en grundbok i minnesträning

92. Bygg en koja (nog roligast med några barn ;-)

93. Klättra upp i ett träd och sitt där och käka bananer. Ta med musikspelaren också.

94. Pyssla nåt du inte pysslat förr

95. Skriv ett helt vanligt brev och skicka till .....

96. Gör en naturbingobricka och gå på upptäcksfärd 

97. Hemmaexperimentera 

98. Ha städdisko...(och passa på att njuta av att det faktiskt är nystädat (den stund det varar))

99. Gå på fjällvandring med familjen

100. Bestig ett berg

101. Tillåt dig att ha tråkigt en hel dag. Kan visa sig att det var precis det du behövde den dagen.

102. Kör gocart

103. Testa en höghöjdsbana

BAKGRUND:
Dottern sa i förrgår: "Kan vi inte hitta på nåt tillsammans du och jag". Vi hamnade på bibblan. För vad kan man hitta på en tisdakväll i vårt lilla samhälle!? (Ganska mycket om man tänker efter)
Bibblan kändes inte särskilt kul, men det blev en väldigt bra och betydelsefull kväll. Jag tog en bok på hylla B lite random och började bläddra. Boken som jag fick i min hand hette "365 saker du kan göra", skriven av Navid Modiri. Navid hade en dag bara fått nog av att tillbringa största delen av sin vakna tid framför olika skärmar. Han hade gått från att vara ett aktivt barn till att bli en soffvarelse vars hud smälte ihop med soffans tyg. Han bestämde sig för att skriva ner "365 saker man kan göra",  för att tvinga sig själv till att göra minst en sak per dag och sedan skriva om det så att människor kunde ta del av det. Detta ledde honom till att börja göra hundratals fina, konstiga och roliga saker som i sin tur fick inspirera andra att testa nya saker.

Jag har aldrig känt mig som en soffvarelse, men det slog mig ändå hur lätt jag den senast tiden kunnt lägga flera timmar på ex olika serier på ex netflix, när jag samtidigt vet att det finns så mycket annat som jag egentligen hellre skulle vilja göra, lära mig, upptäcka, utforska och testa. Saker som jag skulle kunna göra som är mer givande för både mig själv och andra. Boken gav mig en spark i rätt riktning.

Men så var det där med corona...
Vad hittar man på "i dessa tider" (känner ni igen uttrycket). Jag tycker ju om att hitta på saker, umgås med människor, nya och gamla bekantskaper, resa, gå på konsert, hälsa på mina föräldrar etc. Utbudet på vad man kan göra har dock minst sagt krympt. Det mesta ställs in. Eller ännu sorgligare; måste läggas ned. Och så det där med social distans (fel uttryck egentligen), men  det där med att hålla distans och helst undvika att träffas inomhus. Så mycket blev så annorlunda och svårt. Samtidigt så behöver vi påminnas om att det finns det så oerhört mycket som aldrig kommer att ställas in, så som en kompis t ex delade i sitt instagramflöde i morse:

NOT EVERYTHING IS CANCELLED

sunshine is not cancelled

spring is not cancelled

love is not cancelled

relationships are not cancelled

naps are not cancelled

devotion is not cancelled

music is not cancelled

dancing is not cancelled

imagniation is not cancelled

kindness is not cancelled

conversations are not cancelled

hope is not cancelled

(källa: SimpleStencils.com)

Ställ om och va kreativ

Under påskhelgen t ex var det många som längtat till kyrkan, men som inte kunde gå till kyrkan. '
Så, vi var några vänner som kom på att "ta kyrkan till dem". För kyrkan är ju inte först och främst en byggnad.
Vi cyklade runt i samhället så länge vi orkade (det regnade och var nollgradigt) och stannade vi till utanför några av dem vi vet sitter isolerade, själva, och tillhör riskgruppen.  Vi bjöd på påskdagspsalmer, leenden och påskliljor.
Den dagen gav också mig så mycket tillbaka. En eftersmak jag önskar fler att få uppleva.

Marongas hörna

 Maronga - glädjespridaren!

Trevliga betydelsefulla traditioner och mötesplatser

En sak jag verkligen uppskattar med hösten, förutom den friska luften och de vackra färgerna i naturen, är vardagens sköna lunk . Det är härligt med sommar, men jag (och jag är nog inte ensam om detta) uppskattar när veckorna igen innehåller mer fasta punkter i tillvaron och alla kommer tillbaka från sina resor, sommarstugor och husvagnssemestrar. 

För mig innehåller veckorna t ex de återkommande måndagsbesöket på bibblan, att äntligen få träffas sin bönegrupp igen för att där dela livet, tron och bönen med varandra. Fredagsmys med familjen. Med mera.

Denna höst har det skapats en ny tradition och det är att ca 1 gr i veckan, när jag hämtat dottern på förskolan, gå och käka mellis, spela spel och umgås med människor, i olika åldrar och från olika länder, på Marongas hörna. 

Jag känner verklig tacksamhet till den kvinna som skapat denna mötesplats här i samhället och då kan man ju undra hur stor tacksamhet som alla de invandrare och asylsökande känner som funnit denna mötesplats.

Här kan ni läsa tre artiklar om Maronga - en glädjespridare för många!

En mötesplats för alla

Maronga- ett stöd för andra flyktingar

Hon hjälper invandrande svenskar ut ur isolering

På måndag ska jag gå till Biblioteket och lyssna på Maronga "Minnen från kriget", då hon kommer dela med sig av sin livshistoria. 

Sol skog karljohan och vänner

Vad vore livet utan vänner

En av mina fina vänner läste att jag längtade ut i skogen för att plocka svamp. Idag kom hon med picknickväskan packad och svampkorgarna redo och hälsade på.

Tillsammans med en annan fin vän begav vi oss så ut i svampskogen och jag är verkligen superglad efter en fantastiskt dag i goda vänners lag.

Pickninck vid vattnet

Vilka fantastiskt höstdagar 

Jag har njutit i fulla drag och är fylld av tacksamhet. Dessa dagar har verkligen gjort gott för både kropp själ och ande.

Upptäckte ju i förrgår att skogen är full av vackra svampar, som kanske dessutom är ätliga. Problemet var bara att jag inte visste vilka. Efter denna dag vet jag betydligt mer och dagen avslutades med inte mindre än en smarrig hemlagad svampsoppa. Mums.

Jag har fått ett nytt intresse! Glad!

En liten svampskola

Oj, denna är alltså ätlig! Ja, men knappast särskilt god och dessutom hade masken hade hunnit före mig ;-)

Svamprensning

och lingonplockning

Vänner = glädjespridare

Stensoppar/Karljohan och Tegelsoppar ligger nu i små bitar på torkning i vår bastu

Som pricken över i-et blev det detta som avslutning på en lyckad dag:

En som verkligen  uppskattade att få äta middag hos oss ikväll  och en annan som inte riktigt var lika förtjust över middagsvalet

Ortopeden, trötthet och många glädjespridare

Jag har verkligen fått en fantastisk sommar på många sätt, men nog hade den kunnat avslutats bättre...och då syftar jag inte på vädret...

Som ni kanske läste i mitt förra inlägg så var jag själv med barnen första veckan i augusti, då min man ställt upp som ledare på ett scoutriksläger. Där mot slutet av de 8 dagars långa lägret började jag verkligen se fram emot att min man skulle komma hem och jag erkänner; det var ganska mycket för att jag fr a längtade efter avlastning. Veckan hade varit god, men jag började bli väldigt trött. Vår söta son är en förnöjsam grabb, dagtid, men nattetid har han har varken varit särskild förnöjsam eller söt. Han har aldrig sovit bra på natten, utan har vaknat många gånger. Jag undrade dessutom varför det behövde vara just augusti månad som han valde att vakna mitt i natten, vända och vrida på sig och ligga vaken i över en timme.

Så kom äntligen min man hem....med ryggskott!! Dessutom inte vilket ryggskott som helst. Det ledde till akuta kramper, ambulans och en vecka inlagd på otropeden. Han är nu äntligen hemma och tack vare ett besök hos en massageteraupeut i förrgår och en sjukgymnast igår (där han fått mer hjälp än bara en massa starka mediciner) börjar det nu ljusna. Han kan dock fortfarande inte sitta, bara gå korta korta stunder för att sen gå och lägga sig igen och göra stretchövningar. Och såklart kan han inte lyfta vår son.
Så, det är fortfarande jag som sköter barnen och alla hushållssysslor här hemma.

Det har varit lärorika tre veckor på många sätt, det erkänner jag, men usch och fy så trött jag är. Och i förrgår bröt jag ihop, låg och storgrät på soffan och hyperventilerade. Just då var allting bara tungt. I natt fick jag så äntligen sova och det riktigt gott. Svärmor kom hit på kvällen och la barnen och jag lyckades somna redan klockan 19:00 och fick i natt 9 timmars sömn. Ohh så välkommet det var!!!!!! Och dessutom, hör och häpna, för första gången på 7 månader sov min son 7 timmar i sträck utan att vakna. Jag hoppas att hans jobbiga "varavakenmittinattenperioden" gått över. Man kan ju alltid hoppas!

Idag känns nu allt betydligt ljusare och lättare. Det är så sant som sagt: "Den utsövde är sällan pessimistisk!"
Jag fylldes dessutom idag av en enormt stor tacksamhet och just nu vill jag bara få nämna något av den tacksamhet jag känner; tacksamheten över att få vara omgiven av en stor underbar familj, fina vänner och grannar.

TACK

Tack Svärmor för att du på kort varsel kunde komma hit igår och lägga barnen så att jag fick sova. Tack Svåger och Svägerska för den stora välsignade lasagnen ni gjorde till oss, som räckte till många matlådor. Tack mor och far för att jag alltid kan ringa och gråta ut hos er och att ni snart kommer hit och hälsar på. Tack Farbror Simon och Jonatan för att skjuts och bärhjälp.
Och tack till grannarna: Anderssons för den goda äppelpajen och Gösta och Gerda för blommor & blåbärsbullar. Så fantastisk att vara omgiven av fina grannar.
Tack också till familjen Ahlstrand för att vår tjej (som är underbar men också mitt i 4-årstrotsen) fick komma och va hos er idag. Tack Lina för trädgårdshjälpen igår. Och tack till alla andra vänner som ber för oss,  sänder uppmuntrande ord och erbjuder hjälp.
Ni är alla sanna glädjespridare!!!


Blir inga bilder ikväll, men jag ville i alla fall få skriva några ord. Nu är det alldeles strax dax för läggning av barnen, sen så ska jag själv skynda mig i säng och hoppas på ännu en god natts sömn

Elise är ängeln på Malmskillnadsgatan

Nu är det hög tid att skriva något i rummet "Glädjespridare" också, för det var längesen sist.
Idag vill jag få dela ut en turkos medalj till Elise Lindqvist - Du är en sann förebild!!!

Foto: Urban Brådhe
Här nedan finner ni artikeln:

Elise är ängeln på Malmskillnadsgatan – Metro

Elise har också gett ut en självbiografisk bok som bär namnet: "Ängeln på Malmskillnadsgatan" (ett namn hon fått av andra). Jag har inte läst den än, men kommer att göra det!
Hennes liv berör oerhört starkt och är ett levande bevis på Guds kärlek. Första gången jag lyssnade till henne var en på P1 och hon var en av den sommarens sommarpratare. Minns hur jag och min man satt i bilen och lyssnade. När programmet var slut satt vi båda två alldeles tysta och tagna och torkade tårar som runnit nedför våra kinder.

Vårtecken och vårtalet

Finns ingen skog full av vitsippor här uppe i norra västerbotten, men ändå fick jag glädjen att få njuta av denna enkla men vackra bukett - tack vare min söta granne Gerda. Hon kom förbi i fredags bara för att få sprida lite glädje. Det gör hon ofta! När vi t ex flyttade in kom hon förbi med en kasse full av kakburkar, bullpåsar och bröd. 



Nu, på tal om vårblommor och glädjespridare, och med denna våriga och turkosa bild, tänkte jag så passande passa på att lägga ut mitt turkosa vårtal som jag höll på valborgsmässoafton.

Ord om att få vara med och sprida glädje:

VÅRTAL 30 april 2014

MIN FAVORITFÄRG

Alla som känner mig vet att jag har en favoritfärg och från denna stund kommer också alla ni som står här ikväll att veta det. 
Varför turkost? Är det för att den färgen påminner om himlens underbara färg...? Jag vet inte, lika lite som ni än så länge vet varför jag inleder mitt vårtal med att berätta för er vilken min favoritfärg är.

Varför står jag och håller i en målarburk? Tanken bakom det kommer ni snart att förstå:

Sommaren 2011 satte vi ut vårt hus utanför Umeå till försäljning, för att ta vårt pick och pack och flytta hit! Denna plats som så länge hade legat på vårt hjärta. Och för 1 ½ år sen satte vi ner bopålarna och köpte oss ett hus, en klassisk mexitegelvilla mitt i samhället. Detta vanliga alldagliga hus, som förut var ganska mörkt inuti, håller vi nu på att sakta men säkert ljusa upp och fylla med färg. Helt enkelt göra det färggladare.

Jag fick i samband med vårt husköp ett il och köpte en massa färgburkar, med alla de möjliga färgglada kulörer. Kanske lite väl många burkar...och i efterhand insåg jag att den här färgen ju kommer att räcka till väldigt många målarprojekt.

KREATIVA KVÄLLAR

Fick i samband med dessa målarburksköp en snilleblixt om att bjuda in till kreativa kvällar, där andra som likt mig älskar att få pyssla kan få samlas för att ex måla om saker med färgglada kulörer, scrapbooka, virka, pyssla på med allt möjligt.
Delad glädje är dubbel glädje. 

 Startade en facebookgrupp, bjöd in till gruppen via ex en lokal ”köp och säljgrupp”.  

Kontentan: att vi sen dess har varit ett gäng på 6-10 personer som träffats 1 gr/månaden i vår stora turkosa gillestuga. Det har pysslas, fikats och kacklats i massor! Väldigt trevligt

I vår har det varit lite stiljte med träffarna, pg a jag nyligen blivit tvåbarnsmamma med allt vad det innebär. 

Till hösten: nystart, ny inbjudan

Det är också genom dessa kreativa kvällar som jag fått träffa Yvonne (röda korset), som är den skyldige till att det är just jag som står här ikväll.

Yvonne och de övriga pysselvännerna vet nu verkligen hur galen jag är i turkost och har smålett åt mig när jag gång på gång tagit fram min turkosa målarburk och målat om nåt i min favoritfärg.

DRÖMMEN

Men jag vill inte göra bara vårt hem turkosare. Jag bär på en vision om att turkosifiera hela vårt land!

Och ni som inte tycker om färgen turkos kanske blir lite förskräckta nu. Frågan är dock: Handlar den här visionen om att alla ska börja inreda sina hem i turkost? Nej, visionen handlar om något djupare.

I början av detta år insåg jag att den färg som så länge varit min favorit symboliserar en dröm jag bär på:

• Turkos är en stark och färgglad färg som lyser upp i tillvaron.
• Drömmen om ett turkosare land handlar om att få vara med och ”sätta färg på tillvaron”,  att få sprida glädje till människor och få människor att trivas.
  (Låta glädjen sprida sig, likt en löpeld som lyser upp vårt land.)

BLOGGEN

För några veckor sen skapade jag en egen blogg, som då fick namnet ”Drömmen om ett turkosare land”. En blogg där jag vill varva ord om och till glädje, med färgglada bilder.

I samband med skapandet av bloggen ramlade jag, via google, över en fantastisk text på värdskapet.se, skriven av Jan Gunnarsson.

Texten hade rubriken: ”Konsten att göra människor turkosa” och jag kunde såklart inte låta bli att läsa den med tanke på den intressanta rubriken. Jag kan inte heller låta bli att nu få dela den med er:

Konsten att göra människor turkosa (av Jan Gunnarsson)

"Hotellet är läckert designat, mycket vitt och limegrönt som bryts av med modern konst på väggarna. Lite trendigt, en knapp timma norr om Amsterdam. Sommaren vill inte släppa taget och närheten till stranden känns perfekt. Där sitter vi i hotellmatsalen, 16 personer som arbetar med värdskap runt om i världen, lite trötta efter ett långt eftermiddagspass.
Vår kypare kommer fram till bordet. Hon är runt de 55, lätt okammad, klädd i svarta kläder och ett lika svart förkläde, snyggt knutet på ena sidan. Hon ser inte särskilt glad ut, mer ledsen och säger inte så mycket när hon ställer ner ett antal vattenflaskor på borden."Den där stackaren verkade inte särskilt glad", säger någon runt bordet när hon gått.

Några timmar tidigare har jag talat inför gruppen om att vara turkos. Om skillnaden mellan gråa dagar och turkosa. Jag hade lagt fram tanken att det är vi själva, och ingen eller inget annat, som är ansvarig för att vi är i harmoni och går till arbetet med turkosa ögon. Att det handlar om att ha koll på sin egen mur som ibland växer upp mellan en själv och världen därute. Jag hade berättat om stenarna i min egen mur, att jag ständigt måste ha koll på min stress, fysik, sömn, oro och rädsla, för att jag ska vara den välkomnande människa jag i botten är. Och att det inte bara är viktigt för vår egen skull, utan lika mycket en fråga om ett ansvar mot kollegor och kunder vi möter under en dag. Mot alla människor, inte minst de som har en grådaskig dag. Det hade min lilla föreläsning handlat om.
"Ok, låt oss se om vi kan göra kyparen lite turkos!"
"Ja, vi tar det som en utmaning", alla verkar vara med på noterna.
Det går några minuter så är den svartklädda tillbaka. Hon ställer ner förrätterna, när en av oss säger: "Vad härligt, har du haft en bra dag?"
"Ja det har väl varit lite si och så med den saken", säger hon och skakar lite på huvudet.
"Och nu ska du dessutom behöva servera människor från Sverige!"
"Sverige, där har jag varit några gånger, det är ett vackert land!"
"Och väldigt många vackra människor, framför allt männen", säger jag.
Hon skiner upp och börjar skratta. Allt blir annorlunda. Vi får en härlig middag serverad av en allt turkosare holländska.

En dag senare sitter jag i taxin till Schiphol, (som hur jag än försöker uttala det, leder till ett förlåtande leende från mina holländska vänner...), jag tänker att det är värt att pröva, att försöka turkosifiera människor jag möter, framför allt de som inte är vana vid att någon gör det.
(...)
Inne på Schrripphåll går jag in på toaletten.
"This is a fresh toilet", säger jag leende till en kille med städvagn.
"Thank you, have a safe flight Sir", säger han när vi skiljs åt.
Det funkar.
I självserveringen står en tjej i kassan. Hon har ena armen i mitella, men fixar arbetet lika bra med en.
"Wow, I wonder how fast you are with two arms!"
"Like a rocket", hon skrattar till, "enjoy your meal!"
Det funkar.
Fasen hade jag bara haft lite mer tid skulle hela flygplatsen ha samma färg som vattnet runt Maldiverna.” 
(slut citat)

(Hela texten från Värdskapet finner ni HÄR)

Vi har idag samlats för att välkomna våren. Och som traditionen bör för den oss samman.

Vi har nog alla längtat efter våren: varmare ljusare tider och en turkosare himmel. Och det har vi ju verkligen fått denna vår. Men innerst inne längtar vi nog alla efter något mer: efter att komma samman, efter gemenskap, efter att få ett varmt bemötande av andra, efter en ljusare och glädjefullare tillvaro.

En längtan - inte bara efter en turkosare himmel, utan också efter ett turkosare samhälle.

Så låt oss inte bara välkomna våren, utan även varandra.

GÅVOR TILL VARANDRA

Jag tänker att det som skänker oss störst glädje i livet faktiskt är gratis och Guds goda gåvor till oss. Ja, jag personligen tror också att vi var och en är skapade av Gud som gåvor till varandra.

Jag hoppas att ni tillsammans med mig vill vara med och skapa ett turkosare samhälle – en plats där människor trivs. Och här behövs vi alla, oavsett livsåskådning och ålder, oavsett om vi är arbetslösa eller jobbar heltid, om vi är nyinflyttade eller har bott här hela vårt liv.

Enkelt men betydelsefullt

Vi behöver inte heller göra det så stort och komplicerat– utan låt oss i enkelhet utgå från dom vi är och vara de fantastiska olika personligheter som Gud har skapat oss till att vara, för att vi ska berika varandras liv.

Jag vet att jag inte alltid lyckas vara den jag vill vara. Ibland är jag snäll och ibland beter jag mig dumt. Jag är omtänksam men också ibland misstänksam. Jag är glad och ibland ledsen. Jag är inte perfekt och det är det ingen av oss som är. Men ändå kan både du och jag få vara med och bidra till en värld där människor känner sig väntade och välkomna. Dessutom: tillsammans blir det betydligt lättare och roligare. 

Och om vi gör det tillsammans, så behöver heller ingen köra slut spå sig själv och mista sin glädje när han eller hon försöker leva ett glädjespridande liv.

KONKRETA EXEMPEL:

→ Vissa gillar t ex att fara ut och fiska. Bjud med en granne eller varför inte flera grannar på en fiskeutflykt nästa gång du ska ut med båten.

→ Eller när nu grillarna börjar plockas fram ur förråden, varför inte bjuda in till grillfest för hela kvarteret.

→ Eller skapa en intresseförening, likt trädgårdssällskapet, och dela din passion med andra.

→ Eller varför inte hjälpa till med läxläsningshjälp …

→ Eller bjud med nån nästa gång du ska iväg och träna...

→ Eller, istället för att sitta ensam med alla dina turkosa färgburkar -  bjuda in till målar & pysselkvällar.

→ Eller helt enkelt göra vårt samhälle lite turkosare bara genom att ge personligt bemötande, likt personalen på badhuset: ”Hej Helena. Roligt att se dig här igen” möttes jag av när jag kom tillbaka till badhuset efter att ha fött barn.

Svårare än så behöver det egentligen inte vara att göra vårt samhälle lite turkosare. Men samtidigt som det kan få vara något enkelt, så behöver vi ta initiativ. Och vi behöver se vårt eget ansvar i att se på omgivningen med turkosa ögon (för att använda Jans ord), sträcka oss utanför oss själva och våga lämna lite av vår bekvämlighet och ofta invanda mönster.

Jag vill att vårt samhälle ska vara känt som ett trevligt, gästvänligt och välkomnande samhälle  

där ingen behöver känna sig ensam. En plats som kanske t o m kan bli en förebild för andra platser utöver vårt kanske lite väl kalla och grådaskiga Sverige

Låt oss nu tillsammans välkomna våren med en applåd, och varandra med ett värmande handslag.

Vårtal på torget och veckans glädjespridare Annahita

VÅRTAL på torget

Denna valborgsmässoafton blev för mig väldigt annorlunda. Det är nämligen första gången jag hållit i ett vårtal. Jag fick förfrågan förra året av Röda korset, som ordnar vårtalare här i vårt samhälle. Kunde inte förra året, pg a att jag och en vän ordnade ett familjevänligt valborgsfirande bakom församlingsgården, med ex lekar, sång, ansiktsmålning och annat trevligt. Det blev tyvärr inget sådant firande i år och därför kände jag att jag kunde tacka ja denna gång då de frågade igen om jag ville hålla i vårtalet.
Jag var väldigt nervös, även om jag är en van talare. För, vad säger man egentligen i ett vårtal? Men, så fick jag en god tanke och efter några timmar hade jag ett nedskrivet tal som jag kunde känna mig nöjd med.
Kanske att jag skulle lägga ut talet här på bloggen? (för alla er som inte hade möjligheten och lyckan *skratt* att få lyssna till mig igår). Talet skulle i alla fall passa väldigt bra in här på bloggen, eftersom det handlade om min dröm. Det blev ett tal om att bl a se på våra liv som gåvor till varandra. Att bl a våga lämna lite av vår bekvämlighet och ofta invanda mönster för att kunna leva ett välkomnande och glädjespridande liv.

Det kändes bra att få hålla detta vårtal och själv få vara med och sprida lite glädje. Och det var också härligt med det skratt som väcktes mitt i talet, när jag gjorde en den lite oväntade vändningen"... men jag vill inte bara göra vårt hem turkosare. Jag bär på en dröm om att... 
 turkosifiera hela vårt land " ;-)

Vårtal på torget (min man tog detta fantastiska foto ;-)

Efter att ha lyssnat på manskörens klassiska vårsånger och hållit mitt turkosa vårtal, blev det fika på församlingsgården och korvgrillning utanför. Eller, näe... inte för mig :-(. Jag satte mig för att amma och när jag sen kom ut för att grilla fick jag hälsningen: "Vi åt upp all korv, trodde att du inte ville ha".  Kan ha varit så att min man fick lite dåligt samvete.... för senare under kvällen gjorde han upp en brasa i vår öppna spis och sa efter en stund: "Om du vill kan du ju grilla en korv". Jag var först lite negativ, men kom på bättre tankar, gick och skar upp två skivor falukorv (för det är ju det som gäller om man nu ska grilla korv ;-) och satte mig på golvet bredvid min man och grillade. Och det var ju riktigt mysigt.

Sen blev det faktiskt för ovanlighets skull lite TV-tid tillsammans. Vi gick in på SVT-play och startade ett program som heter "När livet vänder". Längesen jag blev så starkt berörd. Missa inte gårdagens fantastiska avsnitt! 
Gårdagens avsnitt av "När livet vänder" handlade om Annahita Parsan, en kvinna som flydde från ett krigshärjat Iran med sin nyfödda döende dotter i en väska. Efter att ha överlevt både misshandel, självmordsförsök, fångläger och ett hemligt liv i skyddat boende blev hon kristen och jobbar nu som präst i Svenska kyrkan.

 http://www.svtplay.se/video/1969506/avsnitt-6

Annahita - veckans glädjespridare

Annahitas livsberättelse är oerhört gripande. Och man måste vara väldigt hårdhjärtat om man inte på något sätt berörs av det hon berättar. Jag personligen grät flera gånger. Men trots tårarna, så blir hon veckans glädjespridare. För vilket hopp hon förmedlar!
Detta utnämnade för mig nu vidare till ett kommande inlägg här på min blogg, som ni kommer finna under rubriken "Ord om glädje". Jag har påbörjat ett personligt inlägg som handlar om att att det finns en djupare glädje än den som får oss att skratta eller le, en glädje som kan finnas i djupet av våra hjärtan, mitt i smärta sorg och tårar. Det är min personliga erfarenhet och många med mig skulle kunna vittna om detsamma.

Skolklassen som gav bort hela sin reskassa

När jag fick tanken att blogga om glädje, då fick jag också idén att lyfta fram olika glädjespridare.
Jag kommer i min blogg att varva personliga vardagsglädjeämnen och min färg- och skaparglädje, med att då och då presentera människor som är glädjespridare och ... fundera kring frågan: "Vad är lycka och glädje?"

Glädjespridarna kan vara både unga och gamla, och jag kommer också lyfta fram både små och stora handlingar som sprider glädje till andra (som jag förklarar under rubriken Glädjespridare).
Jag tror på att vi behöver mötas och omges av positiva exempel och goda nyheter, som inspirerar, uppmuntrar och skapar hopp. Detta i motvikt till det alltför negativa fokuset i mediabruset som omger oss och som jag tror lätt gör oss nedstämda, rädda och i värsta fall kan få oss att tappa hoppet om en bättre värld och att Kärleken kan segra. Jag tror också att allt för mycket negativa mörka nyheter får oss att bli apatiska... "Vad är det för vits att engagera sig, det är ändå kört" . När tron närs att vi inte kan påverka och förändra, att det vi gör inte spelar någon egentlig roll...ja då ger vi upp. Psyket orkar inte.
Vi behöver få tro på att vår omvärld kan formas till det bättre. För det kan den! Jag personligen måste säga att jag uppmuntras av goda förebilder och exempel.

Låt mig här få ge ett exempel som skänker hopp och uppmuntran. Glädjespridarna har redan fått mötas av uppmuntrande ord och tack. men jag vill också vara med och visa att det dessa ungdomar gjorde, det kommer att sprida mer glädje än de förstår. Det sprider glädje till alla de människor som fått ta emot deras pengar och omtanke, men det sprider också hopp, inspirerar och ger andra ett gott exempel.
Deras goda handling kan i sin tur generera fler goda handlingar! Det är jag övertygad om.

Läs om skolklassen på Anderstorpskolan, Estetiska programmet dans och teater, som skänkte bort hela deras klasskassa på 50 000 kr:
http://www.dagen.se/nyheter/skolklass-skankte-bort-hela-reskassan/

Panzisjukhuset i Kongo fick gymnasieklassens reskassa. Här chefsläkaren Denis Mukwege. 

  Foto: Josefin Casteryd

Fler bilder och ord om Denis finns att finna på Josefins blogg:

http://www.josefincasteryd.se/blogg/2013/12/06/doktor-denis/

Glädjespridande sångerskor

En första bloggvecka börjar lida mot sitt slut. Jag vill avsluta med att "dela ut veckans turkosa hedersmedaljer". Denna vecka går medaljerna till fem glädjespridande sångerskor, som sprider glädje på djupet, mitt i andlighetens rum (för att låna Sonjas ord):

Sonja Aldén

 

Vilken gudabenådad sångerska. Tack Sonja för dina oerhört vackra toner och ett särskilt varmt tack för de sångtexterna som bjöd till eftertanke och dina personliga ord mellan sångerna.
Den sång jag uppskattade allra mest, och som jag önskar fler skulle lyssna till var, "I denna stund". Men berörde mest var den avslutande sången: "Blott en dag"

och Klara, Elsa, Hilda och Emma i sånggruppen Menta! 

http://emilsandqvist.se

Så oerhört fantastisk dagens musikgudstjänst var, med temat "Vem är Jesus?"
Ja, jag sa det personligen också och vill nu återigen bara säga ett VARMT TACK. En av de bästa gudstjänsterna jag varit på. Jag blev djupt gripen av sångerna ni valt, texterna, bilderna och era underbart ljuvliga stämmor som verkar skapta att att höra ihop. Jag är sååå glad att jag såg att ni skulle medverka på EFS-kyrkan idag. (Var nog ingen slump)

Fortsätt att sprida Guds kärlek och glädje! Fortsätt att lägga era talanger, gåvor och liv i Guds händer - Gud låter er bli till STOR glädje! Och hur stor - det kommer ni nog aldrig att förstå... Gud är så god!

HÄR kan ni lyssna på hela musikgudstjänsten (som tjejerna själva höll i).
Tyvärr är inte ljudkvaliteten den bästa...


(P.S. Om du väljer att lyssna och undrar varför det tjuter ibland och/eller är tyst är det bara för att tjejerna visade några bildspel och filmklipp, bl a från Passion of Christ) 

Sällskapsspel...

Morgonstund har guld i mund

Denna dag har redan varit fylld av skratt och solskensstunder. Jag vaknade klockan 8:00, för då vaknade båda barnen. Storasyster kom och kröp ner bredvid lilleman och pussade nästan ihjäl honom. Sen började hon leta spel bland Farmors alla sparade leksaker. Hon hittade ett väldigt trevligt "skjutagrodorspel" som vi deltog i allihopa. Inget går att jämföra med ett barns härliga ärliga skratt. Jag vet inte hur många skratt hon fyrade av under denna dag - men måååånga blev det.
Jag fick fler av dessa underbara skratt när bl a jag och hon lite senare tolkade med bobben efter Farmor och Farfars gamla skoter  Då blev även jag ett barn på nytt och skrattade minst lika mycket själv (fast efteråt när det värkte lite här och var kände jag att; nä, Helena, du är inget barn ;-)

Vår underbara 4-åring får introducera temat "Glädjespridare". Tycker jag passar alldeles utomordentligt bra. Jag tror nämligen att 4-åringar i det stora hela är bland de bästa förebilderna i detta att vara livsnjutare. Jag läste nånstans att en 4-åring kan fyra av upp till 400 skratt per dag, medan vi vuxna kanske bara lyckas med 10-20.