Varför är jag kristen?

Advent är väntan på Kristus

För mig är advent, likt den är för största delen av den svenska befolkningen, en tid då hemmet får lysas upp av vackra adventsstjärnor och adventsljusstakar, när det bakas pepparkakor och lussekatter och när det ofta blir extra mycket pyssel och mys, vilket jag tycker om.  Men samtidigt betyder advent för mig något mycket mer, med mycket större betydelse. Det är en tid att få bli påmind om att Gud älskar mig så mycket att han valde att komma hit till jorden, bli människa och anta en tjänares gestalt. Ordet advent kommer för övrigt av latinets adventus (Domini) som betyder Herrens ankomst. 

Så, det gör inte så mycket om jag detta år inte orkar stryka juldukarna, hänga upp julgardiner, göra julgrupper eller ta hem en gran - för det är trots allt inte detta som advent eller jul handlar om.

 

Varför är jag kristen? del 1

Jag hittade en liten bok för en tid sen bland alla böcker nere i förrådet. En liten men oerhört innehållsrik bok som är skriven av Magnus Malm (en av mina favoritförfattare) och Håkan Arlebrand. Efter att ha läst den fick jag inspiration till att, så här i adventstid, personligt dela med mig av erfarenheter, tankar och reflektioner kring det här med kristen tro. Jag har valt att göra det med utgångspunkt ur Malms och Arlebrands lilla bok med titeln:.

Tänk om 

någon frågar dig: 

"Varför är du kristen?"

 Vad svarar du då?

Svar 1) - Jag har vuxit upp i en kristen familj. 
Detta är ett påstående som stämmer in på mig och har betytt väldigt mycket när det handlar om just vad som har hjälpt mig att lära känna Gud. Men, påståendet svarar bara på frågan hur jag blev kristen.
Min man växte inte upp i kyrkan eller ett kristet hem, men fick i 20-årsåldern en kristen vän som bl a bjöd med honom på en konsert med Rebecca St James. Där och då fick han ett starkt möte med Gud och blev "överbevisad" om att detta med den kristna tro är verklighet och inte saga.
Denna information om oss svarar dock inte på frågan varför vi är kristna idag, utan förklarar hur vi blivit kristna.

"Ett liknande resonemang kan man möta i påståenden som "jag är kristen eftersom det är det naturliga för en västerlänning, Sverige är ju ett kristet land".  Så den kristna tron skulle alltså vara något man föds in i? Vid en smula eftertanke så är det ett lika klent svar på frågan som att jag har vuxit upp i kyrkan. Vad har jag för hjälp av det svaret när jag möter en kris i mitt liv och tron skakas? Eller när jag ska förklara för en icke-kristen varför han eller hon just skulle bli kristen?" ~ citat av Malm och Arlebrand

Svar 2) - Tron ger mig trygghet och frid.
I början av 2010 gick jag in i en typ av depression och led av en långvarig nedstämdhet, en nedstämdhet som varade i nästan ett helt år. Stundom tappade jag totalt fotfästet och såg ingen mening med nåt. Jag hade symtom av utmattning efter bl a en kämpig arbetssituation, en flytt och ett husköp och den största omställningen i livet: att bli mamma. 
Det blev minst sagt för mycket för både min kropp och min själ. Och även om jag inte gick i väggen helt och hållet eller blev utbränd så mådde jag oerhört dåligt. Många kvällar drabbades jag av panikångest och det spelade liksom ingen roll att min man försökte göra allt för mig (något jag för övrigt inte kunde se då att han försökte göra).

Vad hände under denna tid? Var jag inte kristen längre när tvivlen infann sig och jag drabbades av ångest? Jo, det var jag! Och dessutom; efter det att jag hade kommit ut ur depressionen bar jag på en visshet att Gud alltid är densamme, värd att tro och lita på under livets alla omständigheter, och att Gud inte långt borta från någon enda av oss, en sanningen oberoende av våra känslor.

Gud hade tagit oss igenom en jobbig prövning i livet. Det blev dessutom en prövning som jag i efterhand kan se både har stärkt min tro, min och min mans äktenskap och förutom detta gett mig en ökad medkänsla för människor som mår dåligt.

Min tro på Jesus Kristus ger mig en djup inre frid, glädje och en trygghet i livet, men trots detta är det ändå ett bräckligt svar på frågan varför jag är just kristen.


"Att bli kristen för att Gud ska fixa ett bra liv åt mig är en motivering som låter ganska vettig men som är ungefär lika hållfast som ett sandslott nere vid vattenbrynet. När livet gör mig illa, då rasar tron och rinner ut i sanden med alla tårarna. Då var det ju ingen vits med att vara kristen. Dessutom är det en tämligen okänd motivering om vi läser Nya testamentet. Visst skedde det en påtaglig förändring i deras liv som följde Jesus, men det var sällan det som gjorde att de följde Jesus!"
~ citat Malm och Arlebrand

Svar 3) - Kristendomen har en bra människosyn
I den kristna tron har jag bl a funnit grunden för kampen mot miljöförstörning och etisk motivering till att bekämpa oansvarig resursanväning. Här finner jag också grunden för tron på jämlikhet och alla människors okränkbara värde. Varje individ har sitt värde förankrat i Skaparen själv, ett absolut värde höjt över alla mänskliga värderingar.

Och när jag möter en människa och funderar hur jag ska bemöta henne/honom så har jag en tydlig förebild och vägledare - Jesus Kristus! Jag kan ställa mig frågan: "Vad skulle Jesus ha gjort?" i livets olika val och påminna mig om hans vägledande ord i t ex min roll som mamma. Om jag t ex inte vill att andra ska skrika på mig och stänga in mig i ett rum när jag misslyckats med något, så ska jag inte heller göra så mot mina barn. För Jesus säger att "allt vad ni vill att andra ska göra för er de skall också ni göra för dem".

Men återigen så räcker inte detta som svar på frågan varför jag är kristen.   
"Gud blir även här ett medel och inte ett mål..." citat Malm och Arlebrand.


Och ärligt talat; många av de ovan nämnda goda värderingarna, kan jag inte bara välja att ta åt mig av dem utan att för den skull vara en kristen?

Svar 4) - Jag har gjort en andlig upplevelse
Att få uppleva en oförklarlig kraft eller ledning, att få bönesvar, bli helad från sjukdom och liknande betyder ofta oerhört mycket för vår tro. Frågan är dock om en upplevelse håller som grund för att bygga ett helt liv och en kristen övertygelse på? Jag är ytterst tveksam till det!

Jag har själv personligen få uppleva många olika typer av bönesvar, jag har fått se människor bli helade från sjukdomar, fått uppleva helt oförklarliga ting och gång på gång erfarit Guds ledning i mitt liv. Utan allt detta skulle det absolut vara svårt för mig att tro, men samtidigt så håller inte detta, ensamt, som svar på frågan varför jag är kristen.

Svar 5) - Jesus Kristus har väckt mitt förtroende

Det är här det börjar brännas! "Det var ju det som gjorde att män, kvinnor och barn svarade ja på Jesu kallelse och började följa honom. Hans personliga utstrålning, hans undervisning och helande kraft väckte ett sådant förtroende att människor fattade livsavgörande beslut: "honom ska jag satsa allt på". Och efter Jesu död och uppståndelse förde apostlarnas ögonvittnesskildringar vidare bilden av en man som var så unik i sin trovärdighet, att kristendomen spred sig som en löpeld bland både judar och hedningar. Här handlar det inte länge om att bara passivt växa upp bland andra kristna, eller att bli kristen för att Jesus ska ge mig vissa fördelar. Här handlar det om att ställas inför Jesus från Nasaret och hans avgörande fråga: vem säger du att jag är?" Och mitt svar på den frågan måste bygga på en personlig övertygelse om att detta är sant, om tron ska hålla för livets påfrestningar." citat Malm och Arlebrand

Ordet kristen betyder för övrigt "en som tror att Jesus är Kristus, dvs Messias".
Jag tror på Jesus Kristus, att Jesus är den han sa att han var! Men tron handlar inte bara om att jag håller något för sant, tron handlar om att jag fått möta Jesus och får leva tillsammans med honom varje stund - även när dagarna här på jorden tar slut. 


Fortsättning följer....