fredag 9 maj 2014

Att glädja sig i det lilla


En namne till mig, också Skelleftebo, som jag inte känner men vars blogg jag hittade till för nån tid sen (och så hon till min) skriver också lite då och då om lycka. Här om dagen lämnade hon en intressant länk till ett inlägg hon skrev för två år sedan kring just frågan: "Vad är lycka?", där hon bl a sätter fingret på den subjektiva sidan av lycka. Det finns nog ex många därute som inte kan förstå hur jag kan bli så glad av en färg. Lika mycket kan jag undra hur det är möjligt att man (läs min man) kan tycka det är roligt att sitta och skriva hushållsbudget ;-) Helena, min namne, skriver också om lycka som vårt eget "ansvar", att ex. se på livet från den ljusa sidan (här finner ni hennes inlägg). Jag vill passa på att nämna Helena att jag verkligen uppskattar att du redan har hunnit skriva några kommentarer på min relativt nystartade blogg. Det är väldigt roligt och intressant att få ha någon att "bolla" tankar med. Hoppas fler vill följa ditt goda exempel och lämna sina tankar på ett eller annat sätt (kommentarer, mail, eller ex länka till egna blogginlägg). Det ger bloggandet liv och större mening.

Så vidare...
Vad är egentligen lycka och glädje? Jag kommer såklart inte kunna svara på det i ett blogginlägg, och inte i tusen stycken heller, men jag vill få fortsätta att dela med mig av några tankar kring ämnet.

Ingen skulle protestera om jag säger att lycka är något positivt, något som vi mår bra av. Ja, helt enkelt något som de allra flesta människor längtar efter. Lycka - en känsla av välbehag. Lycka - gör att man kan le. Lycka - skänker livslust och energi. Lycka - en härlig känsla. Men... visst är det också en ganska flyktig känsla!? Jag menar; ena stunden kan jag fyllas av ett lyckorus över en turkos tillbringare ;-), men lika snabbt kan känslorna övergå till besvikelse över att ex Konsum redan har hunnit stänga för dagen. Sen kan jag drabbas av dåligt samvete över att jag kan bli så glad över ex en turkos tillbringare som jag fått av en vän, när jag en stund senare slår på nyheterna och ser all misär. Ska jag då sluta glädja mig över tillbringaren? Automatiskt blir det ju så, eftersom den lyckan plötsligt känns så fjuttig och fånig.
Men, vi lever och vi gläds alla åt olika saker mitt i vardagslivet (vardagsglädje) och detta trots att vi omges av mycket lidande och elände. Och jag tror att vi gör det med all rätt. Den "okänsligheten" är nog nödvändig för att vi ska kunna hålla balansen i livet. Att få glädjas med sin familj och i sitt sammanhang och att få glädjas i det lilla. Det är viktigt!

Idag tog min dotter fram en massa pysselgrejer; stenar, pinnar och kottar m.m. som hon samlat ihop (inspirerad av barnprogrammet Pysselskogen... och sin mor ;-). "Nu vill jag pyssla mamma", och det gjorde vi. En härlig stund då vi tillsammans fick glädja oss i det lilla och över att få mysig mamma-dotter-tid.

Det är hon själv som tagit fram allt hon tänkte hon skulle pyssla med på bordet.
Det slutade med att hon ville pyssla med robotklistermärken (som hon inte hade tagit fram på bordet)


Samtidigt som det är viktigt för oss att få glädja oss i det lilla, så är det såklart fel att helt blunda åt allt lidande som också finns. Men, det hoppas jag att ni nog förstår att jag också tycker. Ville bara poängtera det.

Jag tänker också att min egen lycka samtidigt inte får bli mitt livsmål - det jag strävar efter i livet. För om min egen lycka blir livets mål och mening, är då inte risken stor att jag kommer leva ett allt för egoistiskt liv? Jag slänger ut frågan som jag tror är värd att fundera över. Och är inte risken stor att om mitt livsmål är min personliga lycka, att min lycka blir någon annans olycka? Och kanske, i slutändan, så blir jag dessutom själv olycklig... trots att jag satte upp som livsmål att bli lycklig? Och om man sätter upp som mål att "jag ska bli lycklig" handlar det ju om något man vill uppnå, om att se framåt och tänka att det blir bättre sen. Men hör lycka hemma i framtiden? När kan jag egentligen uppleva lycka, om inte i nuet!? Detta blev ett nytt inlägg kände jag nu. En massa frågor. Så, jag återkommer till tankebanorna.

Jag inser mer och mer hur svårt det är att skriva om lycka/glädje. Det är en hal ål. Men, ändå så vill jag  fortsätta att på ett eller annat sätt skriva/tala ämnet. Jag skulle nog kunna uttrycka mig så här: "Jag kan inte låta bli att få skriva om ämnet".

Så, välkommen tillbaka till min färgglada blogg  - en blogg om att se, ta emot och sprida glädje.
Nästa gång i "rummet" Ord om glädje blir det nog ett väldigt personligt inlägg, då jag gått och funderat kring om verkligen sorg är motsatsen till glädje. Många skulle nog säga det, men min erfarenhet säger mig att det finns en djupare glädje än de där lyckokänslorna som får oss att ex le och må gott, och motsatsen till den glädjen är inte sorg. Ja, vi får väl se. Det dyker upp tankar kring ämnet lite nu och då.



P.S. Att ha två bloggar, turkosareland och turkosaord... nä suck. Det kändes bra onödigt. Jag fortsätter nog som jag tänkte från början: att varva ord och bild, turkosa människor och turkosa ord...
och så får folk därute fortsätta att gästa de rum de är intresserad av :-)

(Sen får jag väl se framöver vad som händer *skratt*... kan va lite velig)











4 kommentarer:

  1. Det är fint att du kommenterar hos mig så att jag kommer ihåg att kika in här! Vi är ett lyckojagande folk i Sverige. Som någon sa; det är bara de som har det riktigt bra som hinner fundera huruvida de är lyckliga eller inte. Så egentligen är det klart. Vi är lyckliga. Men lycka är ju som du säger en hal ål. Fast jag tror vi (många) har fått det där med lycka om bakfoten lite. Lycka är inte ett tillstånd. Det är lite som inspiration eller lust, ett sinnestillstånd som man om man har tur får känna av med jämna mellanrum. Men den kommer och går. Det betyder inte att man är olycklig mellan varven, man bara är i ett annat sinnestillstånd. Det konstiga med lycka är att den går inte att fånga. Ena stunden vet man att lyckan är att få sy och skapa och se vackra bilder. Så händer nåt (ens mamma dör eller liknande) och plötsligt finns inte lyckan alls i det där man brukade gilla. Man får bygga upp allt på nytt och det som man blev glad över förut kanske gör en enormt ledsen helt plötsligt. Jag talar nu av egen nyupplevd erfarenhet. Men trots sorg så kommer lyckokänslor plötsligt oanmälda. Över nåt man inte hade en aning om gjorde en lycklig. Så den där ålen är hal som sagt. Prova inte fånga den. Njut av de stunder den behagar somma jämte dig istället... Eller nåt sånt. ;D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lyckan kommer, lyckan går

      Oerhört visa tankar! Tack för detta kloka och fina inlägg och att du ville ta dig tiden att dela dem med mig!

      Radera
  2. Oj! Tack för länkningen!

    Ja visst är lycka ett knepigt ämne, som du säger hal som ålen;
    Man tror man fångat den men så "sluuurp" så slingrar den sig ur ens grepp. Man får glädjas åt den lilla stund man hade den i famnen och längta och hoppas på ny tur.

    Urk! Skitäcklig liknelse det där blev då jag ju aldrig skulle komma på tanken att fånga en slemmig ål ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hihi! Kul kommentar! Du har en skön humor ;-) (Har tagit del av den via din blogg också)

      Radera