Imorse, när jag klev upp ur sängen kl 9:30, hade min man och dotter redan ätit frukost. Det första han sa när jag kom in i köket var: "Vi hade nästan slut fil, så jag ställde in min tallrik till dig i kylen". Han hade alltså först hällt upp fil till sig, öppnat kylen för att ta fram mer fil, men när han upptäckt att vi inte hade mer sparade han "sin fil" till mig. Och för mig är en frukost utan fil egentligen ingen riktig frukost. En liten handling.... men den värmde stort i mitt hjärta och la tonen för resten av dagen.
Oj, det blev många fil i endast 4 meningar... undrar vad min svenskalärare skulle ha sagt. Jaja, men nu går jag ju inte längre skolan och skriver för att få mina texter bedömda. Jag skriver från hjärtat och förhoppningen med bloggen är ju att sprida glädje ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar