Det blir inte alltid som man tänkt sig...

Nu har snart lilleman varit sjuk en vecka, med hög feber och hosta. Lördagen slutade t o m med ett besök på akuten, då vår pojk hade varit mycket slö under dagen och andades ansträngt. Väl på plats på akuten fick han snabbt träffa läkare och barnläkare (tack gode Gud för god sjukvård) och de konstaterade att vår son mådde okej, trots omständigheterna. Så efter att lilleman hade fått inhalera adrenalin, som tydligen är avsvällande, och de hade lyssnat på andningen igen, kunde far och son åka hem igen efter ett relativt kort besök på akuten. Redan dagen efter mådde plutten mycket bättre. Igår var han dock åter matt och sov i princip hela dagen igenom.

Näe, det blir inte alltid som man tänkt sig och dessutom, pg a all sjukdom och brist på sömn, har det istället för julefrid blivit många irritationer och ledsna miner. Friden infann sig även här, tack och lov, efter att vi fått be varandra om förlåtelse och vågat erkänt att det bakom tröttheten även gömde sig en blandning av oro och besvikelse. För det är klart att det inte bara är dottern som längtat efter att få fira julafton med mormor och morfar, utan såklart även jag...; få gå tillsammans allihopa på julbönen i kyrkan, njuta av min mors goda kakor och äntligen få äta julbord, sjunga julsånger tillsammans och se lyckan i barnens ögon när det är dags för julklappsöppningen. 

Först idag tändes hoppet om att få fira julafton, för äntligen har lilleman gjort annat än att sova och vila. Ja han har t o m tagit några rundor med sin gåvagn. Det var så underbart skönt att se honom piggare igen, så skönt att glädjetårar rann nedför min kind.

Lillebror som återigen somnat på en filt mitt på golvet och storasyster som passar på att mysa med honom

I skrivandets stund så börjar en fras ur en psalm ringa i mitt hjärta: "...och han älskade dig över allt"

Sv. Psalm 358
Han gick in i din kamp på jorden. Gud tog plats i din egen gestalt. 
Han kände din puls. Han blev trött liksom du - och han älskade dig över allt.

Han gick in i din sorg och längtan. Gud tog plats i din egen gestalt. 
Han grät med din gråt. Han blev ledsen som du - och han älskade dig över allt.

Han gick in i din nöd och smärta. Gud tog plats i din egen gestalt. 
Han bar på ditt kors. Han var plågad som du - och han älskade dig över allt.

Han gick in med sitt liv på jorden. Gud tog plats i din egen gestalt. 
Hans seger blev din. Han var frestad som du - och han älskade dig över allt

Och när jag läser dessa starka ord blir jag påmind om att julen är så mycket större än allt här i livet och oavsett vad som händer - alltid värd att firas!


Lyss till änglasångens ord:
Gud är kommen till vår jord!
Nyfött barn vår konung är,
frid åt människor han bär.
Folk, stäm in i himlens kör
med en sång som aldrig dör!
Han som fötts i Betlehem
är vår frälsare och vän.
Lyss till änglasångens ord:
Gud är kommen till vår jord!

 (se Lukasevangeliet kapitel 2:10-13)

Så vill jag nu passa på att önska alla er som läser min blogg en riktigt GOD JUL!

 

Dopet - en sann glädjefest

Igår välkomnades en ny familjemedlem in i Guds stora familj!

Tänk att vi alla får låta oss döpas av Gud själv och bjudas in i gemenskapen med honom, inte pg a av vilka vi är eller vad vi gjort utan p g a vad Gud har gjort för oss i Jesus Kristus.

Och tillsammans får vi sen upptäcka bredden och längden och höjden och djupet och lära känna Kristi kärlek som är väldigare än all kunskap, tills hela Guds fullhet uppfyller oss. Och vi alla har vi nåt att ge och berätta!

Så får även denna lilla tjej hjälpa oss att lära känna Guds kärlek och berätta, även om hon inte lärt sig svenska,  för oss att tron handlar om att få komma till Jesus och om att få vara beroende

såsom vi alla är beroende av Guds kärlek, hjälp, stöd, kraft, förlåtelse och räddning/frälsning i våra liv!

 

”Den som inte tar emot Guds rike som ett barn, han kommer aldrig in där” (Mark. 10:15)

Detta bibelord påminner oss om att gemenskapen med Gud och alla Guds goda gåvor

 är till för att tas emot. 

Trons tomma och mottagande hand är det enda som passar ihop med Guds gåvor till frälsning. 

Ingen kan nalkas Gud i kraft av egen värdighet eller egna gärningar.

Den kristna tron, det glada budskapet, handlar inte om våra gärningar,

utan om Guds gärningar för oss genom Jesus Kristus.

Stor glädje!!!

Det har blivit många inlägg i intresse-rummet den senaste tiden, men nu vill jag få skriva i rummet "Ord om glädje". Inläggen här har ett annat djup och ämnet jag berör betyder oändligt mycket mer än allt annat jag kan komma på att skriva om, därför tar det oftast mer tid och tanke att skriva ihop ett blogginlägg här.

Vi är ett lyckojagande folk

Det finns så mycket sagt och skrivet om lycka och det ligger mycket i att vi ex. nog skulle må bättre av att bli mer förnöjsamma, inte jämföra oss så mycket med alla andra, leva mer i nuet och fånga dagen, se vad vi har istället för att alltid tro att gräset är grönare på andra sidan osv osv. Men jag inser också vilken hysteri det råder kring begreppet lycka. Vi tämligen översköljs av allehanda självhjälpsböcker och råden syns oräkneliga.

" Fast jag tror vi (många) har fått det där med lycka om bakfoten lite. Lycka är inte ett tillstånd. Det är lite som inspiration eller lust, ett sinnestillstånd som man om man har tur får känna av med jämna mellanrum. Men den kommer och går..." för att citera bloggaren Persiljas kommentar till mitt 5:de inlägg i detta rum.

Vi får njuta när "lusten/inspirationen/lyckokänslorna" infinner sig, men så länge vi lever här på jorden får vi också finna oss i att att livet innehåller både fest och disk, lyckorus och bekymmer, skratt och tårar osv. Lyckan kommer och lyckan går, som orden i barnabönen går. 
Fast bönen slutar ju inte så....

Lyckan kommer lyckan går, Gud förbliver Fader vår

I grund och botten tror jag inte det är de där lyckokänslorna vi söker, utan något större och mer bestående.

 "God-Shaped Hole" - PLUMB

Every point of view has another angle
And every angle has its merit
But all comes down to faith
Thats the way i see it

You can say that love is not divine and
You can say that life is not eternal
"all we have is now"
But i don't believe it

There's a god-shaped hole in all of us
And the restless soul is searching
There's a god-shaped hole in all of us
And it's a void only he can fill

Does the world seem gray with empty longing
Wearing every shade of cynical
And do you ever feel that
There is something missing?

That's my point of view...

Det finns inga ord som kan beskriva tacksamheten över att ha fått hitta hem till den plats där jag, nu och för evigt, skapades att leva; Guds famn. Där förstår jag också att jag är ovillkorligt älskad och förlåten och får mer och mer upptäcka Livet så som det var tänkt att levas, ett liv tillsammans med och för Universums Skapare, ett liv som dessutom inte tar slut den dag vi dör.

När vi har gett upp föreställningen om evig sällhet efter döden, 

är lyckan här och nu det vi har att sträva efter.

 Genom religionen var målet att förlåtas våra synder och vinna frälsning, 

nu måste vi på något sätt försonas med det faktum att vi alls existerar.

 (citat från Anders Mathlein artikel i SvD)

Lyckan den kommer och lyckan den går, men den djupare glädjen består, glädjen i gemenskapen med Gud.

Jag är blir så ledsen när den ljuvliga gemenskapen med Jesus och livet med Honom förvandlas till en massa måsten, råd och krav. Kanske inte så konstigt att kristendomen på 60-talet "kastades ut" (se mitt förra inlägg: "Den fåfänga strävan efter lycka") om så var fallet.

 Men vad hände? I hopp om att göra rent hus med alla påbud och krav och finna glädjen åter, kastades barnet (den stora glädjen) ut med badvattnet, och ersattes bara av andra påbud och krav och en rastlös jakt efter lycka.

”Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket.  

I dag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias, Herren. 

Och detta är tecknet för er: ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba.”  

Citat ur Lukasevangeliet andra kapitel (också kallat för julevangeliet)

Då och då glömmer jag bort var jag hör hemma och börjar tro att jag måste förtjäna Guds kärlek och mitt värde, men jag vet att jag alltid får komma tillbaka igen och jag möts alltid av den öppna och ständigt närvarande kärleksfulla famnen. Och denna fantastiska sanning gäller ju inte bara mig och därför kan jag inte hålla tyst om detta befriande och stora och äkta evangelium.

Alla är vi såklart fria att tro vad vi vill, precis som ni som besöker min blogg är helt fria att läsa detta blogginlägg eller inte! 

Jag tror på vår fria vilja, 

jag tror också på en Gud som gjort allt för oss och

som söker oss var och en och vårt hjärtas kärlek,  

men kärlek under tvång är inte äkta kärlek.

Jag vill avsluta med ett par ord ur boken "Korsfäst Konung" skriven av Timothy Keller,
för er som vill läsa vidare:

Glada nyheter

"Det grekiska ordet evangelion i Bibeln som översätts med "budskap" eller "evangelium", sätter samman ordet angelos, som betyder "en som utropar nyheter", med prefixet ev-, som betyder "glädje-". Evangelium betyder således "glada nyheter" eller "glädjebud". (..) 

Det var för stora, livsavgörande nyheter till skillnad från vardagliga nyheter. (...) 
Ett evangelium var nyheter om en händelse som förändrade saker på ett avgörande sätt. Det kunde gälla en tronbestigning eller en seger. När Grekland invaderades av Persien och grekerna vann det stora slaget vid Maraton, sände de budbärare (eller evangelister) som ropade ut de glada nyheterna i städerna: "Vi har stridit för er skull och vunnit. Nu är ni inte längre slavar utan fria.". Ett evangelium är alltså en kungörelse om något som hänt i historien, något som gjorts för vår skull och som för alltid förändrar vår belägenhet.
Just här ser man skillnaden mellan kristen tro och andra religioner, inklusive ingen religion alls. Kärnan i andra religioner består nämligen av råd, medan kristen tro i grunden är nyheter. Andra religioner säger: "Så här måste ni göra för att få en relation till Gud för evigt. Så här måste ni leva för att göra er förtjänta av att komma till Gud." Men evangeliet säger: "Det här är vad som har hänt i historien. Så här levde och dog Jesus för att göra er förtjänta av att komma till Gud." Den kristna tron är glada nyheter!
Hur känns det att få goda råd om hur man borde leva? Någon kanske säger: "Så här mycket borde du älska" eller "så här oklanderligt borde du leva". Kanske personen i fråga ger exempel på någon hög moralisk måttstock genom att berätta om någon stor hjälte. Men hur känns det att höra denna berättelse? Inspirerande förstås. Men känner du likadant som grekerna gjorde när de hörde budbärarna ropa ut segern? Känner du att bördan fallit av dig? Känner du att något stort har gjorts för din skull, så att du inte längre är slav? Nej, det gör du förstås inte. Berättelsen tynger dig: den säger att det är så jag måste leva. Den är inget evangelium.

Evangeliet handlar om att Gud tar kontakt med dig, inte på grund av vad du har gjort (eller inte gjort) utan på grund av vad Jesus har gjort i historien för din skull. Det gör evangeliet helt annorlunda jämfört med andra religioner och filosofier."