torsdag 28 augusti 2014

Det var en önskedröm...

.... men jag måste medge, att när jag vaknade vakna jag med glädje.

Igår kändes äntligen allt mycket mer positivt, men önskan om att min man skulle bli bättre i ryggen snabbt eller att lille A skulle sova bättre på nätterna föll inte i uppfyllelse.

Efter det att min man kom hem från sjukhuset den 18 augusti så har det bara blivit bättre och bättre i hans rygg, ja så pass bra att han igår började prata om att börja om och jobba nästa vecka. Han hade mer ork och kunde nu gå längre sträckor utan att det gjorde så ont. Att vara uppe och röra sig har dessutom varit något som sjukgymnasten har rekommenderat honom att försöka göra, så inte musklerna blir stela.



Igår kväll ställde sig min man och stekte havregryn och äpplen i smör och kanel, som avnjöts med sirap och hemgjord gräddglass till. En supergod klassiker och väldigt passande så här på hösten när våra grannarna kommer över med äpplen till oss från deras stora äppelträd. Vi njöt och allt kändes positivt. Även när jag vaknade höll denna glädje i sig, trots att natten återigen bestått av att försöka få sonen att somna om flera gånger under natten. Men...den där glädjen, den skulle snart komma att utbytas mot smärta och besvikelse. 

Han tog bara en promenad, precis som igår, och det hade nog gått bra om det inte hade varit för den "lilla" händelsen som inträffade väl framme på vår dotters förskola. Där drabbas han (ja jag skriver drabbas i detta sammanhang) av en nys-attack, som ledde till att han föll ihop i smärta på golvet. Så fruktansvärt jobbigt

Nu ligger han här hemma i sängen igen och har ont, och mycket ont när han försöker röra på sig/gå. Hoppet om att snart bli bättre och att få återgå till jobbet är som bortblåst. Jag tycker så galet synd om honom.
Försöker uppmuntra, men det finns alldeles för lite som jag kan göra *ledsen*. Ställer mig och förbereder för en fetaost-mangold-paj till middag. Hoppas den gör gott för både kropp och själ.

Lyckan kommer lyckan går, men...



Det finns en plats dit jag ofta går, både när jag är glad eller när jag är ledsen. 
Där sitter jag, som så många gånger förr, och huset får fyllas av musik och hjärtat av ljus.

"Strömmar ifrån himlen kommer ifrån tronen, sköljer över mig. 
Glädje ifrån himlen, kärlek som är evig, Du är allt för mig. 
Vilken ofattbar glädje det ger att få vara Ditt barn. Hela skapelsen sjunger med mig. 
Du ger glädje. Jag blir lycklig av att va med Dig.
 Ingen annan ger sån frihet. O jag älskar dig."




 

1 kommentar: