När blogglusten kom tillbaka

Jag har flera gånger den senaste tiden blivit sugen på att blogga; att få dela med mig av vackra bilder, en och annan klok tanke eller reflektion eller bara att faktiskt få skriva av mig. Så... nu är det dags, att väcka denna blogg till liv igen. Det blir inte som det var när jag startade bloggen, var föräldraledig och hade massor av tid och inspiration....men nåt inlägg nu och då. Och ikväll inleder jag med ett fotocollage från två höstutflykter

Fredag - utflykt till Östra falmark

Fredagar ska få bli familjens mysdag. Så när dottern slutat skolan då åker vi på utflykt eller hittar på nåt kul tillsammans. I fredags blev det munkar på en strand och ...

...där efter åkte vi och hälsa på några som bor så här vackert. De ville gärna få bjuda på grillat på deras balkong, vilket vi inte tackade nej till. Dessutom ville barnen väldigt gärna stanna länge....

...för titta va de hade hemma hos sig. Sex såna här sötisar. 3 veckor gamla... och man skulle vilja ta hem varenda en av dem, men nej... inte denna gång heller. Min man vill absolut inte att vi skaffar katt.

Utflykt 2 - MÅNDAG och Linnéstigen

Igår var barnen lediga från skolan så då passade jag på att också ta ledigt och ta med dem på utflykt till skogen.

Bortsett från att det inte är helt avslappnat att elda och vara vid en älv med tre barn själv, så var det en helt underbart trevlig utflykt och så härligt att få komma ut tillsammans, grilla korv, göra pinnbröd och njuta av denna fantastiskt fina höstdag i Guds vackra skapelse.

Jag kunde inte låta bli att ta med några bilder på mina underbara barn. Dom är ju absolut de finaste jag vet!

Vila, rekreation och en bok som inte lämnar en oberörd

Denna helg har vi bara tagit det lugnt. Extra viktigt efter den intensiva jobbveckan som min man hade haft.
Efter familjegudstjänsten igår gick vi hem och gjorde vegburgare med vitlöksdressing. Riktigt gott. 

Vegburgare ute på murrikkan

Mums

Trevligt med en grillplats på gården

Tacoburgare

och  ett uterum

I övrigt har det tillbringats mycket tid i uterummet och i en solstol på altanen. Det är så ljuvligt att vi t o m har kunnat äta frukost därute trots att det bara är mitten av mars.

Nu när min man har jobbat på annan ort, och i med det sovit borta på hotell ett par nätter, har jag varit hemma själv på kvällarna. Jag passade på att låna en bok på bibblan som jag tyckte lät intressant och läste ut den samma dag. Obs: var dock vaken lite väl länge den "kvällen"

Boken heter "Den oväntade resan", är utgiven av Sjöbergs förlag 2014 och berättar om Simon Ådahls liv.
Ni kanske minns popgruppen Edin Ådahl (som bestod av bröderna Simon och Frank Ådahl och Lasse och Bertil Edin) och som bl a vann Melodifestivalen 1990 med "Som en vind".
Boken är väldigt personligt skriven och inte lik någon annan självbiografi jag läst (biografier och verklighetsbaserade böcker är den typen av litteratur jag tycker allra bäst om). Boken är fylld av oförklarliga och övernaturliga händelser blandat med en hel del dråpligheter och galna historier. Det absolut starkaste är att läsa om förlåtelsens kraft och Simons väg ur djupa hatkänslor han hade mot en man och den bitterhet, gentemot Gud och allt vad kristen tro heter, som Simon levde i under många år.  Jag skulle bli väldigt förvånad om boken lämnar någon helt oberörd.

Simon själv inleder med dessa förord: "Den här boken handlar egentligen inte i första hand om Simon Ådahl, även om den innehåller berättelsen om mitt liv. I grund och botten är jag faktiskt väldigt trött på Simon Ådahl. Jag har t o m skrivet en låt som handlar om det. Storyn i min bok handlar till lika stor del om Gud och den plan han hade för mitt liv, en plan som dettog många år för mig att förstå och koma in i. Jag var nämlingen fullständigt övertygad om att jag skulle bli en bitter man som med ett lätt leende på läpparna mindes en uppväxt i en frikyrka och som någon gång ibland delade ett ironiskt skämt om detta. Tänk så fel jag hade. "

Så nu lämnar jag igen den på biblioteket och så får vi se vem som lånar den här näst ;-)

 

En dag i köket - hemmets hjärta!

Idag har jag befunnit mig i husets hjärta nästan hela dagen. Jag har nämligen tillbringat dagen i köket, men inte först och främst för att laga mat eller baka, som jag ju tycker så mycket om, utan för att storstäda! Och städning var det verkligen hög tid för! Insåg att det skulle dröja ännu en månad till innan jag kom till stor-rengöringen om jag inte nån dag lät "det eviga plockandet" va (ni som går hemma med små barn anar nog vad jag menar ;-))

Fick en riktigt trevlig dag! Att städa så att det blir så där skinande rent och snyggt, det är ju egentligen ganska skönt. Dessutom om man får göra det i godan ro, med lite fotopauser då och då och med härlig musik i bakgrunden - Lalehs sköna unika röst.

Till mellis kom svägerskan med barnen, så då fick jag göra lite annat än att bara städa. Trevligt! För det finns trots allt bra mycket roligare saker att göra än att städa. T ex prata med svägerskan min...
och fota! :-)

Färgklickar på the´hyllan!

Fick lite hjälp idag av en liten hjälpreda, jag menar stjälp-reda. Medan jag stod på kökspallen och rengjorde alla överskåp, passade lilleman på att plocka fram allt han hittade i de nedersta lådorna.

Köksfunderingar

När vi flyttade in funderade vi fram och tillbaka på vad vi skulle göra med köket. Jag tycker ju om att måla om saker och ting - som om ni inte hade märkt det ;-) - och funderade på om vi kunde lämna in alla luckor till en turkos förvandling och själv stå och måla en massa vitt på alla bruna skåp. Samtidigt visste jag inte vad vi skulle kunna hitta på för att fräscha upp det mörka tråkiga kaklet och dessutom önskade jag t ex mer bänkyta, en köksö för alla bakgrejer och ett finare golv.

Mer bänkyta, stora lådor för bakgrejer och ett schackrutigt golv

Efter många om och men så insåg både jag och min man att det nog var lika bra att sälja det gamla köket och köpa ett nytt. Så här i efterhand är jag glad över beslutet, även fast jag inte gillar "slit och släng"  utan först och främst vill satsa på att återanvända och handla second hand.
Samtidigt så handlade det denna gång inte bara om att få en estetisk uppfräschning, utan en praktisk och luktmässig sådan.

Hur dum får man va när man köper ett hus där de förra ägarna rök, när man dessutom är en personlighetstyp som  intensivt känner nyanser av smaker och dofter!?
Tack och lov - puh - så har vi fått bort i princip all röklukt tack vare ommålade tak och väggar och
det nya köket!!! För i ärlighetens namn så luktade det inte särskilt gott inne i dessa skåp :-(

Köket före

Imorgon bjuder jag på lite ljusa och härliga efterbilder för den som gillar sånt :-)
 (Hihi, en liten bloggteaser blev det allt ikväll)

Välkommen åter!

Adventspyssel och doften av lussekatter

Utanför fönstret regnar och blåser det, är grått och trist, men på insidan är det härligt att vara, speciellt nu när huset fyllts av doften av nybakta lussekatter.

Färgglad adventsljusstake

Pysslade härom dagen ihop en enkel men fin adventsljusstake med konservburkar, några färgglada servetter. a la Helena. och små julkulor.
Idag har det som sagt bakats och det var såklart väldigt gott med nybakta varma lussekatter till mellis! Uppskattat av både stor och liten.

Saftiga lussekatter

Mitt inne i bullbaket upptäckte jag att jag hade glömt köpa kesella. Åh nej, skulle lussekatterna nu bli för torra? Men nej, jag tror minsann att de blev alldeles perfekta.  Dessutom smakade de mycket saffran, efter ett bra tips jag fått.  
Tipset: För att få ut mycket smak ur saffranet kan man koka kryddan tillsammans med mjölken och sedan ställa saffransmjölken kallt över natten (eller några timmar).


I övrigt här hemma är det mycket stök städ och brist på sömn. Men även massor av lek, bus, skratt och kvalitetstid med barnen och jag känner stor tacksamhet över möjligheten och valet att vara hemma länge.

Varför leka i lekrummet när man kan leka i vardagsrummet?

Koja under vardagsrumsbordet

E ville spela spel med mig under bordet. Trevligt men trångt.

För det mesta är lilleman en väldigt förnöjsam grabb, men den senaste tiden har han demonstrativt börjat lägga sig ner platt på magen när han är missnöjd eller uttråkad. Så ligger han där och "gnyr" för att på så sätt säga "tycksyndommig". Undrar om han uppskattade att jag tog kort på honom istället... ;-)

Gå ut och njut

Små enkla utflykter i vardagen förgyller verkligen livet, men inte bara förgyller - det skänker energi, ork och glädje!

Bilderna ovan visar på en enkel, och dessutom gratis, aktivitet som är väldigt mysig och dessutom gör gott för både kropp och själ (och för liten OCH stor).

Gå ut och njut!

När jag skulle hämta dottern på dagis igår så upptäckte jag hur lättirriterad jag var. Varför? Jag hade ju haft en trevlig dag i Skelleftehamn, jag hade fått en lång och god natts sömn och jag var inte hungrig. Efter det att barnen fått i sig mellis gick vi ut för att dela ut några brev. Dottern tog sin sparkcykel och jag gick (ibland sprang för att hänga med dottern) med sonen i barnvagnen. Efter 30 minuters promenad kan jag berätta att jag var både gladare, piggare och kände mig inte ett dugg irriterad längre. Trevliga aktiviteter, god mat och god sömn det hade jag fått, jo visst, men jag hade ju suttit still i princip hela dagen.

Varför mår vi så dåligt när vi har det så bra? Så lyder en slående titel på en intressant bok som jag i somras läste av författaren Nisse Simonsson. I ett kapitel berättar Nisse att han skrivit till den kände hjärtfysiologen, professor Björn Folkow, och frågat om stress och motion och tog sig samtidigt också orådet före att skriva ett brev till professor Arvid Carlsson, Nobelpristagaren som forskat om hjärnans signalsubstanser, där han frågat honom hur motion påverkar vår hjärna. Summan av de svar han fick var: "Människan är skapt för att röra på sig. Motionen minskar risken för diabetes. En måttlig promenad i rask takt om trettio minuter räcker för att bränna av stresshormoner och frisätta en lyckococktail i vår hjärna. Då produceras en härlig blandning av serotonin, som ligger lågt hos deprimerade, och dopamin, som är en kemisk kusin till amfetamin, samt av endorfin, som fungerar i hjärnan som morfin. 

Tänk om vi kunde bli bättre på att uppmuntra varandra att komma ut varje dag och röra på oss (cykla, promenera eller springa). Och för sådana som mig, som inte tycker om att jogga eller springa, så är den glada nyheten; det räcker faktiskt gott och väl med en rask promenad. Obs: här vill jag poängtera ordet uppmuntra.

Förresten, vet ni att i England ordinerar man patienter som lider av stress att i första hand gå med i en Walking group. Detta prövar man innan man skriver ut Prozac eller liknande depressionsdämpande preparat. Och vet ni - promenaden har samma goda effekt som Prozacliknande mediciner, men om man jämför motinosgruppen med medicingruppen kommer inte depressionen tillbaka hos de motionerande, vilket den gör hos de patienter som äter medicin, där effekten mot själva depressionen också är sämre.

När jag här väljer att skriva lite om motion handlar det alltså inte om bantning, vilket många förknippar ordet motion med, eller om kondition för att kunna delta i ett marationlopp *skratt*, utan helt enkelt för att det är bevisat (Helenaerfarenhetsbaserat, men även i  forskning ;-) att raska promenader får oss att må psykiskt bättre (och bli bättre föräldrar *ler*).

Jag avslutar med ett till citat ur Nisse Simonssons bok: "Vi blir inte deprimerade på grund av en brist på Valium, Prozac och liknande. Vi blir sjuka därför att vi genom passivitet gjort att kroppen slutat producera de ämnen vi naturligt har i kroppen för att må bra"

Och till er som jobbar vill jag avsluta med ett tips som vi så väl känner till men gång på gång behöver bli påminda om - försök komma ut kring lunchtid så får vi dessutom den dos av ljus som vi också behöver för att må bra. 

Obs: Jag skriver minst lika mycket till mig själv som till er som läser detta - och vill peppa mig själv att komma ut och gå oftare.

Tjejhelg

Jag älskar den norrländska skogen

I helgen har jag varit på tjejhelg tillsammans med fyra andra glada pratglada tjejer. Det var min goda vän Lina som planerat och bjudit in till denna oerhört fantastiska och trevliga helg.

Helgen började med att vi samlades i Burträsk och på ett fik där väntade in att alla skulle komma på plats. Sedan begav vi oss vidare till den plats Lina sett ut lämplig för promenad och övernattning. 

Vi  promenerade längst olika skogsstigar, njöt av den friska oktoberluften och den vår vackra natur (och fav att få en barnfri helg). Det var så skönt och roligt att få tillbringa ett helt dygn tillsammans med fyra trevliga glada pratglada tjejer som, likt mig, verkligen njöt i fulla drag av att vi vistas ute i naturen, få kvalitetstid med vänner (utan barngnäll och blöjbyten och dyl). Vi skrattade och pratade i massor och fick också dela många djupare samtalsämnena med varandra. Supertrevligt! Tack Lina, Malin, Emma och Anna för en toppenhelg!

En fika i Burträsk

Efter en timmes promenad packade Lina fram en alldeles rykande färsk Polenta-kaka med nötter och torkade frukter som hon hade bakat på morgonen. Till den hade hon dessutom tagit med en vit och grön-mögelost. Föreställ er vilken lycka att få sitta och äta denna goda, fortfarande varma, kaka till lunch mitt ute i vår fantastiska norrländska skog.

 

Inlandsisens lämningar. Vackert!

En oerhört skön höstpromenad

Efter promenaden tillbringade vi resten av dagen i denna fina nybyggda grillkåta. Där vi satt vi i eldens sken och samtalade ända fram till klockan halv ett på natten

Till middag lagade Lina en supergod linsgryta som vi åt i tortillabröd med keso och jordnötter. MUMS

Vår sovplats. Och så här vackert ute var det på morgonen!

Vi tog sovmorgon till klockan nio och sedan blev det frunch som avslutning på vår mysiga helg. Lina fortsatte att skämma bort oss då hon tagit med grädde, hjortronsylt och pannkakssmet till frukost. Wow!
Vilken helg!!! En helg jag sent kommer att glömma.  Så glad och tacksam!

Att glädja sig i det lilla

En namne till mig, också Skelleftebo, som jag inte känner men vars blogg jag hittade till för nån tid sen (och så hon till min) skriver också lite då och då om lycka. Här om dagen lämnade hon en intressant länk till ett inlägg hon skrev för två år sedan kring just frågan: "Vad är lycka?", där hon bl a sätter fingret på den subjektiva sidan av lycka. Det finns nog ex många därute som inte kan förstå hur jag kan bli så glad av en färg. Lika mycket kan jag undra hur det är möjligt att man (läs min man) kan tycka det är roligt att sitta och skriva hushållsbudget ;-) Helena, min namne, skriver också om lycka som vårt eget "ansvar", att ex. se på livet från den ljusa sidan (här finner ni hennes inlägg). Jag vill passa på att nämna Helena att jag verkligen uppskattar att du redan har hunnit skriva några kommentarer på min relativt nystartade blogg. Det är väldigt roligt och intressant att få ha någon att "bolla" tankar med. Hoppas fler vill följa ditt goda exempel och lämna sina tankar på ett eller annat sätt (kommentarer, mail, eller ex länka till egna blogginlägg). Det ger bloggandet liv och större mening.

Så vidare...
Vad är egentligen lycka och glädje? Jag kommer såklart inte kunna svara på det i ett blogginlägg, och inte i tusen stycken heller, men jag vill få fortsätta att dela med mig av några tankar kring ämnet.

Ingen skulle protestera om jag säger att lycka är något positivt, något som vi mår bra av. Ja, helt enkelt något som de allra flesta människor längtar efter. Lycka - en känsla av välbehag. Lycka - gör att man kan le. Lycka - skänker livslust och energi. Lycka - en härlig känsla. Men... visst är det också en ganska flyktig känsla!? Jag menar; ena stunden kan jag fyllas av ett lyckorus över en turkos tillbringare ;-), men lika snabbt kan känslorna övergå till besvikelse över att ex Konsum redan har hunnit stänga för dagen. Sen kan jag drabbas av dåligt samvete över att jag kan bli så glad över ex en turkos tillbringare som jag fått av en vän, när jag en stund senare slår på nyheterna och ser all misär. Ska jag då sluta glädja mig över tillbringaren? Automatiskt blir det ju så, eftersom den lyckan plötsligt känns så fjuttig och fånig.
Men, vi lever och vi gläds alla åt olika saker mitt i vardagslivet (vardagsglädje) och detta trots att vi omges av mycket lidande och elände. Och jag tror att vi gör det med all rätt. Den "okänsligheten" är nog nödvändig för att vi ska kunna hålla balansen i livet. Att få glädjas med sin familj och i sitt sammanhang och att få glädjas i det lilla. Det är viktigt!

Idag tog min dotter fram en massa pysselgrejer; stenar, pinnar och kottar m.m. som hon samlat ihop (inspirerad av barnprogrammet Pysselskogen... och sin mor ;-). "Nu vill jag pyssla mamma", och det gjorde vi. En härlig stund då vi tillsammans fick glädja oss i det lilla och över att få mysig mamma-dotter-tid.

Det är hon själv som tagit fram allt hon tänkte hon skulle pyssla med på bordet.

Det slutade med att hon ville pyssla med robotklistermärken (som hon inte hade tagit fram på bordet)

Samtidigt som det är viktigt för oss att få glädja oss i det lilla, så är det såklart fel att helt blunda åt allt lidande som också finns. Men, det hoppas jag att ni nog förstår att jag också tycker. Ville bara poängtera det.

Jag tänker också att min egen lycka samtidigt inte får bli mitt livsmål - det jag strävar efter i livet. För om min egen lycka blir livets mål och mening, är då inte risken stor att jag kommer leva ett allt för egoistiskt liv? Jag slänger ut frågan som jag tror är värd att fundera över. Och är inte risken stor att om mitt livsmål är min personliga lycka, att min lycka blir någon annans olycka? Och kanske, i slutändan, så blir jag dessutom själv olycklig... trots att jag satte upp som livsmål att bli lycklig? Och om man sätter upp som mål att "jag ska bli lycklig" handlar det ju om något man vill uppnå, om att se framåt och tänka att det blir bättre sen. Men hör lycka hemma i framtiden? När kan jag egentligen uppleva lycka, om inte i nuet!? Detta blev ett nytt inlägg kände jag nu. En massa frågor. Så, jag återkommer till tankebanorna.

Jag inser mer och mer hur svårt det är att skriva om lycka/glädje. Det är en hal ål. Men, ändå så vill jag  fortsätta att på ett eller annat sätt skriva/tala ämnet. Jag skulle nog kunna uttrycka mig så här: "Jag kan inte låta bli att få skriva om ämnet".

Så, välkommen tillbaka till min färgglada blogg  - en blogg om att se, ta emot och sprida glädje.
Nästa gång i "rummet" Ord om glädje blir det nog ett väldigt personligt inlägg, då jag gått och funderat kring om verkligen sorg är motsatsen till glädje. Många skulle nog säga det, men min erfarenhet säger mig att det finns en djupare glädje än de där lyckokänslorna som får oss att ex le och må gott, och motsatsen till den glädjen är inte sorg. Ja, vi får väl se. Det dyker upp tankar kring ämnet lite nu och då.



P.S. Att ha två bloggar, turkosareland och turkosaord... nä suck. Det kändes bra onödigt. Jag fortsätter nog som jag tänkte från början: att varva ord och bild, turkosa människor och turkosa ord...
och så får folk därute fortsätta att gästa de rum de är intresserad av :-)

(Sen får jag väl se framöver vad som händer *skratt*... kan va lite velig)