Två fina gamla ting och viktiga funderingar

Ett fint arv av min mans farmor

pryder nu vår köksvägg.

Och denna fulfina våg, fyndad på secondhand-butik. pryder vårt badrumsgolv ;-)

Färgen från vågen flöt dessutom ut och upp på garderobsdörren i badrummet ;-)

Varför köper vi så mycket nytt när det redan finns så mycket gammalt?

Igårkväll var jag fylld av funderingar kring ämnet konsumtion, så här kommer några av alla de frågor som har väckts hos mig, och dessutom väldigt starkt den senaste tiden. (Kanske har de väckts extra ofta pg a att jag börjat blogga och därmed börjat se på mitt liv med lite "nya" ögon?)

Jobbigt, men viktigt...

Begagnat i present?
Härom veckan stod jag och funderade på om jag kunde köpa ett fint spel och en jättesöt barnklänning i present? Det kan du väl Helena (!?) Ja, jag kommer inte sluta att köpa presenter och jag tycker dessutom om att få uppmuntra andra. Men.... just nu handlade min undran inte om jag kan, utan om det är okej att köpa presenter second hand? Nä... men det är väl lite väl snålt och när någon ex. ska uppvaktas då bör det väl vara nåt finare/lyxigare??

Svaret på frågan beror väl lite på vad det är man vill ge bort, men just i det här fallet var spelet helt och fint och klänningen såg knappt använd ut, ska man då ändå köpa ett nytt spel och en ny klänning??

Hittintills har jag endast vid något enstaka tillfälle köpt något begagnat och gett bort i present, men då med en del ursäkter och med en lite obekväm känsla. Detta trots att spelet/klänningen egentligen skulle varit en bra present, ja kanske t o m bättre än mycket annat icke begagnat.

Vad säger ni?
 
Så till alla dessa leksaker vi köper
En annan fundering jag som småbarnsförälder har gått och burit på den senaste tiden är; hur mycke onödiga pengar läggs egentligen på alla dessa nya leksaker? Och vad (eller rättare skrivit vem) säger egentligen att vår tids barn behöver minst dubbelt så många leksaker som vi hade när vi var små? Och vad behöver (vilka behov har) egentligen ett barn?

Mina föräldrar har sparat det flesta av mina leksaker och de är även i väldigt fint skick. Men, nej nej, de duger väl inte? Det ska ju vara nya leksaker, eller åtminstone nya leksaker också (förutom de äldre) Ja, fler leksaker behöver våra barn och dessutom rätt sorts leksaker!

Eller?

STOPP!!!
Jag känner att jag bara vill skrika STOPP! Vad håller jag/vi egentligen på med? Men vad gör mitt lilla stopp? Och är det nån som hör det? Vågar jag ens själv lyssna på de förnuftigare tankarna, som ger sig in i brottningskampen med mina manipulerade känslor (jo, vi är nog mer känslostyrda än vi vågar erkänna) och ber mig att hoppa av konsumismens ekorrhjul.


Nej, vem hör mitt lilla ynkliga skrik?
Det behövs nog ett mer ordentligt skrik, typ ett miljökris-SKRIK...!?! Då kanske vi/jag hör?
Jo, men.... lalalalala...

Vad (eller rättare sagt vem) har fått oss att bete oss som ungar och lägga händerna för öronen och skrika lalalalala när vi hör men inte vill höra?

Kan ni ge mig goda anledningar till varför vi ska följa en trend som säger åt oss att vi måste/behöver köpa så mycket nya saker, detta dessutom trots att det finns så mycket fint gammalt...!

Här och nu vill jag i alla fall fråga mina släktningar, vänner och bekanta om ni vill ni vara med och bryta en märklig trend? Hmm, ja men då finns ju risken att någon kan tycka att du är snål... och det vore ju för hemskt, eller?
Fast finns det inte värre risker och betydligt hemskare saker som följd av att inte bryta den märkliga trenden... den där trenden som säger åt oss att vi bara måste/behöver fortsätta att konsumera mera och mera?


Skillnad gör skillnad
Jag säger inte att det är fel att köpa ex nya kläder eller leksaker... men jag vill försöka ta små steg i rätt riktning och uppmuntra fler att också våga göra det. Varför? För att våra val påverkar vår jord och människor på andra delar av vårt jordklot. 

Ska vi försöka uppmuntra varandra att gå i rätt riktning? 
Eller ska vi fortsätta som vanligt och som om ingenting vi gör spelar någon egentlig roll?



Jag önskar i alla fall att vi blev fler och fler som började tänka likt den lille pojken på stranden:

Det var en pojke som gick längs stranden och kastade i sjöstjärnor som hade sköljts upp på land. Pappan gick till honom och frågade honom vilken nytta detta hade, det låg ju tusentals sjöstjärnor på den fuktiga stranden. Pojken tog då upp en sjöstjärna, vände sig mot pappan och sa: 

- För just den här sjöstjärnan gör det skillnad!

Så kastade han den i vattnet...

.