Spelglädje, färgglädje och kärlek

Förra sommaren kom jag på att jag skulle spana efter sällskapsspel när jag besökte nån loppis. Spel är ju så huvva dyrt i butik, men i andra hand har spel inget särskilt högt värde. Varför då köpa för nypris?

Sen är det också roligt att man genom att handla på loppisar då och då får såna där härliga nostalgitrippar,
som ex när jag i somras hittade detta lilla lus-spel för en ynka femma. Nån fler än mig som spelat detta ;-)

Jag tycker det är väldigt trevligt att spela sällskapsspel och särskilt på somrarna i mina föräldras och svärföräldrarnas sommarstugor. Det brukar kunna bli en hel del spelkvällar, speciellt vid regnigt väder (kanske också för att TVn inte lika ofta står på också).  Fast, det är klart. Det senaste åren har det blivit färre spelstunder.... i och med alla små barn som kommit till vår släkt. Eller vänta nu, färre spelstunder har det ju inte blivit, men kanske färre spelkvällar tillsammans med vuxna ;-)

Min dotter vill jääämt spela spel med mig (sådan mor, sådan dotter?). Och det är ganska trevligt faktiskt, även om jag hellre skulle spela ex. Settlers (men det får ju vänta). Min dotters favoritspel har länge varit UNO, så det har jag och hon hunnit spela många gånger... och hon vinner nästan jämt (P.S. Nej, jag har inte låtit henne vinna, hon vinner :-)

Nu ska ni få gissa vilket som är mitt favoritspel bland dem ni skymtar på denna hylla (som står i vårt vardagsrum):

Spelglädje

 

För nåt år sen blev jag tipsad om att ladda hem favoritspelets App... men jag blev snabbt alldeles för beroende... eller nästan beroende. Jag lyckades nämligen bestämma mig för att efter 2 veckor ta bort appen. Detta för att åter bli en närvarande mor och fru igen... och för att inte ockuppera toaletten. Så, inga spel på mobilen för mig! Jag föredrar riktiga sällskapsspel!

Visst kan det vara roligt att spela via sin smartphone.... men det går inte att på långa vägar jämföra med att sitta och spela live med familjen i sommarstugan: höra ruzzlet när man skakar om tärningarna, höra tickandet från den gamla äggklockan, få skriva för hand och sen få läsa upp alla ord man skrivit för en åhörarskara som både faschineras av alla ord jag hunnit skriva ;-)  plus skrattar åt mig när jag försöker försvara alla de möjliga konstiga ord jag hunnit få med i min ordlista.

Spelet heter Ruzzle... eller rättare sagt: ORDBOXEN! :-)


Så vill jag avsluta detta inlägg om spelglädje med ett inlägg om färgglädje. Såg ni detta fyra-i-rad-spel:

Färgglatt fyra i rad

Det är min Farfar som har gjort träspelet och min Mamma fick för nåt år sen en idé om att måla hela spelet och ge det som present till mig. Tänk, hon har suttit och målat varenda kula, för min skull! Snacka om kärlek