Farsdagsutflykt och tjejgruppskväll

Farsdagsutflykt

I söndags blev det ett trevligt återbesök (se inlägget tjejhelg), då jag tog med min familj plus en annan familj till denna härlig plats. Det blev en lyckad dag! Vi grillade hamburgare till lunch och gjorde hajkbananer, med massa choklad i, till efterrätt. Efter lunchen var barnen ute och klättrade bland alla stenar -  fanns ju många sådana - så de var väldigt glada & nöjda. Och vi vuxna med för den delen. 

Det är så härligt att få komma ut i skogen, sitta vid en eld och grilla. Allt blir dessutom som så extra gott!

Tjejgruppen

Igår blev det ett kärt återseende, då äntligen tjejgruppen drog igång igen efter ett längre uppehåll. 

Dessa kvällar betyder väldigt mycket. Det blir tillfällen då man verkligen ges möjlighet att stanna upp, samtala om livet och komma på djupet, dela glädjeämnen och bekymmer & lära känna Gud bättre.

Det blev en sorts nystart igår kväll, både pg a att det var längesen sist vi träffades men också för att flera nya har kommit med. Nästa gång kommer det dessutom ytterligare några nya med i gruppen. Kul!

Vi inledde med att läsa Lukasevangeliet 8:19-22 och utgick denna kväll från ett sätt att läsa Bibeln som brukar kallas för Lectio Divina.  Inför bibeltexten ställer man frågan ´Vad betyder detta för mig?´ och vägen fram till svaret får man genom att upprepade gånger och långsamt läsa texten. Och vi var flera som verkligen fick erfara och bli påminda om hur levande Bibelordet är; att det inte bara människors ord om Gud, utan Guds personliga tilltal till oss.  Efter denna inledning blev det fika och sen "rundan" (se inlägget "Det värdefulla lyssnadet"). Vi avslutade med att be för det som kommit upp och lite annat som låg på våra hjärtan. Stor tacksamhet! Önskar att alla skulle få vara del av en sån här typ av grupp!!!

Barnkalas och sockersött pyssel

Igår hade dottern sitt allra första kompis-barnkalas. Så, det var en stor dag för både henne och hennes föräldrar.
Efter Es egna önskemål blev det chokladbollar & cupcakes som vi hjälptes åt att göra tillsammans. Dessutom hade hon önskat prinsesstårta. Och prinsesstårta det blev!
Inspirerad av min vän Roya köpte jag en docka på röda korset för 5 kr, och ett marsipanlock plus lite strössel på konsum. Jag gjorde sen lite kristyr som E fick dekorera med. Och detta blev resultatet:

Prinsesstårta

Jag måste erkänna att jag tyckte att det var minst lika roligt att få ordna dotterns barnkalas som E tyckte det var att få ha ett eget barnkalas :-). Pyssel, lek och färgglädje!

Musikunderhållning

Lilleman passade på att spela en liten grattistruddilutt på pianot, något som alla barn tyckte var väldigt mysigt (ett tag i alla fall)

Efter sockerchocken blev det lekar i gillestugan: knorren på grisen, hela havet stormar, gömma nyckel och myran under lövet. Skönt att ha ett stort rum för lek (och att det inte var fler än sju barn ;-).
Kalaset avslutades med höjdpunkten (enligt min dotter): Fiskdamm! Och dagen avslutades med lördagsmys i TV-soffan! Gissa vilken film det blev (dotterns val) ;-)

 
Idag är det söndag och vi har firat Farsdag. Hur vi gjorde det, tja det kanske blir ett nytt inlägg, men det ska jag inte göra ikväll. Nu ska jag ringa till min egen far och gratta honom!

Välkommen åter!

Dockhuslycka och födelsedagsutflykt

En femåring i huset

Hoppas det blir som Malin Alfvén skriver på psykologiguiden.se om femårsåldern: I 5-årsåldern kommer barnet in i en "viloperiod", efter den turbulenta 4-årsåldern. Barnet liksom smälter sina erfarenheter och använder sina kunskaper. Hon är ofta ganska samarbetsvillig, ansvarstagande, tjänstvillig och resonabel. 5-åringen är ofta i balans med sig själv och harmonisk och kan därför vara omtänksam och kärleksfull mot andra, både hemma och på dagis. Det är en social ålder, kompisarna är mycket viktiga. Ser oftast fram mot skolstarten, en del börjar intressera sig för bokstäver eller lär sig läsa. 
Haha - jag är skeptiskt hoppfull ;-)

Igår var det dotterns födelsedag. Mysigt att få smyga in i rummet med paket och tårta på sängen och se hennes glada busiga min. Jag var extra nyfiken på att se vad hon skulle tycka om sin födelsedagspresent. Överraskningen, som hon vetat om stått i målarrummet, var nämligen mitt gamla dockskåp - ommålat och nytapetserat ;-). 

Sådan mor sådan dotter!

 

Det var ett väldigt roligt pyssel att nån stund nu och då, när barnen gått och lagt sig, smyga ner till målarrummet och tapetsera om lite ;-)
Obs: Men det kommer inte bli min nya hobby att tapetsera och möblera dockhus *skratt*

Före:

Vattenskadat dockhus

Efter:

Omtapetserat dockhus

Bland det första dottern sa var: "Åh, det är så mysigt och färgglatt" ;-)
Hade önskat att jag vågat lite mer färg även i vårt riktiga hus. Det är fortfarande alldeles för många vita väggar! Så, nästa pyssel får ta och bli lite tapetsering kanske. Är väldigt sugen på att göra ett färgglatt collage på någon vägg i vårt hus. Men, ett sånt tar ju betydligt mer tid än att tapetsera om en dockhusvägg ;-)

En undran; varför ser inte riktiga tak ut så här

Detta dockhustaktips fick jag förresten i den mysiga färgglada facebookgruppen: Färgglada hem och pyssel
Minns dock inte vem som la upp tipset, så jag kan tyvärr inte tacka dig personligen.

Vet ni förresten vad det första dottern gjorde när hon hade fått sin födelsedagspresent? Hon började att möblera om! Och i morse förklarade hon för mig varför det inte längre fanns några möbler i ett rum: "Det rummet var ju alldeles för mörkt och omysigt". Sovrummet var nu dessutom - enligt min dotter- ett pysselrum! Haha, det är väl klart, minst ett sånt rum bör ju finnas i ett hus *skratt* även om det bara är 3:a.

Mysigt och färgglatt

Pysselrummet!

Födelsedagsutflykt

Jag gick inte med E till förskolan igår, utan istället åkte jag tillsammans med barnen på en födelsedagsutflykt. Det blev först ett besök på Nordanå och Skellefteå museum där E och jag fick vara med på "Konst mitt i veckan". Mysigt! Barnen fick först titta och fundera högt kring några konstverk och sedan blev det tid för att själva få färglägga konstverk.

Efter lunchen, som intogs på bästa restaurangen i schtaan (ja, enligt min dotter alltså), så fortsatte vi med lite mer onyttigheter i Skelleftehamn - glass och godis. Det var ju trots allt hennes födelsedag!

Lyckan ler

Att bli hemmablind del 2

Hemmablind i hemmet

För någon dag sen tänkte jag att jag skulle passa på att fota vårt hem när det nu äntligen var städat och fint (så att jag åtminstone vet att det kan se ut så här).

Vår entré

För det mesta är det inte särskilt städat hemma. Det ligger skor överallt i hallen och när diskberget äntligen är avklarat, ja då bildas det snabbt ett nytt. För att inte tala om leksakerna som plockas och plockas och plockas... Ja alltså plockas in (av mig) och ut (av barnen).

Men, när det inte ser ut som bilden ovan, är det inte bra då? Är det inte fint då?

Jo men visst är det väl det?!?!

Ett hem är inte ett museum

Självklart uppskattar jag hemmet när det är städat och vill ha det städat, men det vore ju bra tråkigt om jag bara skulle uppskatta och njuta av hemmet då.  Ett hem är inte ett museum. Ett hem är ju till för att levas i; umgås, lekas och lagas mat i. Här ska man kunna dansa runt bland leksaker och leka inte stöta golv med "prydnadskuddarna" och bara få vara. Och leksakerna, låt dem ligga en dag extra eller två, det kan ju t ex frigöra både tid lust och ork ;-)

Idag fick köket vara ett kök, bra va ;-) och förutom matlagning blev det även kakbak där jag och dottern bakade cupcakes och kladdade ner halva köket. 

Imorrn fyller "lill"tjejen 5 år och på lördag ska hon få ha sitt allra första barnkalas. Hon har själv fått önska vad hon vill ha för fika och chokladcupcakes med färgglad frosting var en av hennes önskemål. 

Jag tog några bilder även då...

Saftiga chokladmuffins med creamcheesefrosting

Av nån konstig (hmm) anledning så får många av oss föräldrar, särskilt mammor, för oss att "hos dom där andra där ser vardagen alltid ut som bilderna i family living". Märkligt ;-)

Jag har ingen lust att spä på den tron, så här bjuder jag även på några helt vanliga vardagsbilder!

Fridfullt? Njae, men vi hade nog minst lika roligt när vi bakade muffins som dom dära i family living *skratt*. Ja kanske ännu roligare, för vad vet jag, den där familjen på omslaget kanske inte ens bakade muffinarna utan bara låtsades göra dem ;-)

Och nu när jag ändå är igång med att dela livet på riktigt, så kan jag passa på att hälsa att vi inte hade roligt hela tiden. Bakstunden innehåll även tårar.
"Vaaad har du gjort!!!" utbrast förskräckt och lite väl hårt när jag upptäcker att min smartphone är fylld av mjöldamm. E börjar gråta. Några sekunder senare insåg jag att det var ju inte var särskilt smart av mig att lägga min smartphone precis jämte mjölpaketet. Det fick bli en "kram-och-förlåt-stund" i vardagsrumssoffan och efter den var tack och lov E sugen igen på att baka.

Avslutar detta blogginlägg med receptet på dessa smaskiga saftiga och enkla chokladmuffins!

Saftiga enkla chokladmuffins med creamcheese-frosting

Räcker till 30 st alldeles lagomt stora muffinsar (inte för små och inte för stora ;-)

Cholkadsmeten
150 g smör 
2 tsk vaniljsocker 
2 dl varmt vatten 
3 dl standardmjölk
2 st ägg
6 dl vetemjöl 
2 dl kakao 
4 tsk bakpulver
5 dl strösocker

(mörk choklad)

Creamcheesefrostingen

Slå på ugnen på 175 grader.

Smält smöret i en kastrull.

Rör ihop vetemjöl, kakao, strösocker och bakpulver i en bunke.

Tillsätt sedan varmt vatten, mjölk ägg och vaniljsockret i grytan med smör. Rör om och värm upp.

Rör ner smörblandningen i bunken och vispa ihop med elvisp till en jämn smet. Häll över smeten i en tillbringare, så blir det sen enklare att hälla över smeten i muffinsformarna.  Jag använder dessutom oftast en muffinsplåt så är jag säker på att muffinsarna inte flyter ut. (Om du vill kan du trycka ner en bit mörk choklad i varje form, men de är minst lika goda utan mörk choklad)

Grädda i mitten av ugnen i 15 minuter. 

Rör ihop alla ingredienserna till frostingen med elvisp: 

30 g mjukt smör

2,5 dl florsocker

½ tsk vaniljsocker

½ msk färskpressad citronsaft

50 g creamcheese.

några droppar valfri karamellfärg

strössel eller blommor till dekorering

Receptet på den goda frostingen kommer från Leila Lindholm. Jag använder alltid creamcheese-frosting när jag gör cupcakes - blir mycket godare och inte lika sliskigt sött som det blir om man bara har florsocker och smör.

När muffinsarna har svalnat  - bred ut ett tunt lager frosting och garnera med ex. strössel.

Att bli hemmablind del 1

"Här är verkligen jättefint mamma. Jag har längtat efter att gå den här vägen!"  

~ citat av min dotter

Ibland blir man bara så oerhört hemmablind och jag undrar varför i all sin dar tar jag nästan alltid samma väg hem från affärn?  Dessutom, alldeles för ofta, missar jag att se och njuta av det vackra som finns där runt hörnet, eller bara precis där - mitt framför näsan på mig! 

Varför gör hon på dette viset??

Kan det vara för att jag, allt för ofta, har för bråttom eller "är på språng"?

Eller kan det vara för att allt för många vill få mig att inte se det jag har utan istället ständigt få mig att sträva och längta efter något annat/mer/nyare/finare/större osv?

Nån som känner igen sig i mina vardagsfunderingar?

Min dotters kommentar var så skrattretande och samtidigt, en gav mig hennes ord en viktig tankeställare!

Förutom denna enkla men ack så mysiga promenix så blev det lite biblioteksmys igår. Ohh vad jag uppskattar att få ha ett bibliotek på orten! Ja, över huvud taget detta att det finns bibliotek i vårt land, säg är det inte en fantastiskt bra grej! Här kan man också börja tala om att bli "hemmablind".

Dopet - en sann glädjefest

Igår välkomnades en ny familjemedlem in i Guds stora familj!

Tänk att vi alla får låta oss döpas av Gud själv och bjudas in i gemenskapen med honom, inte pg a av vilka vi är eller vad vi gjort utan p g a vad Gud har gjort för oss i Jesus Kristus.

Och tillsammans får vi sen upptäcka bredden och längden och höjden och djupet och lära känna Kristi kärlek som är väldigare än all kunskap, tills hela Guds fullhet uppfyller oss. Och vi alla har vi nåt att ge och berätta!

Så får även denna lilla tjej hjälpa oss att lära känna Guds kärlek och berätta, även om hon inte lärt sig svenska,  för oss att tron handlar om att få komma till Jesus och om att få vara beroende

såsom vi alla är beroende av Guds kärlek, hjälp, stöd, kraft, förlåtelse och räddning/frälsning i våra liv!

 

”Den som inte tar emot Guds rike som ett barn, han kommer aldrig in där” (Mark. 10:15)

Detta bibelord påminner oss om att gemenskapen med Gud och alla Guds goda gåvor

 är till för att tas emot. 

Trons tomma och mottagande hand är det enda som passar ihop med Guds gåvor till frälsning. 

Ingen kan nalkas Gud i kraft av egen värdighet eller egna gärningar.

Den kristna tron, det glada budskapet, handlar inte om våra gärningar,

utan om Guds gärningar för oss genom Jesus Kristus.

Ett uppvaknande!

Jag har funderat fram och tillbaka om jag ska våga skriva det som här följer. Det är så avskalat och personligt. Men det är absolut inte privat! Därför väljer nu att dela detta och ber en bön att det får landa rätt hos Dig som läser det.

Vakna upp!

Förra måndagen, efter att ha lyssnat till Maronga på biblioteket (läs mitt inlägg Marongas hörna ) där hon äkta, avskalat och personligt dramatiserade "Minnen från kriget", var jag starkt berörd. Tårar rann nedför mina kinder när jag cyklade hem den kvällen och budskapet hon hade velat förmedla till oss hade gått rakt in i hjärtat på mig.  Det var oerhört gripande. Där och då upplevde återigen ropet: "Vakna upp!"

Vill du läsa mer om situationen i Kongo se bl a här: 

* Två miljoner våldtagna i krigets Kongo

* Världens största krig är osynligt i medierna

Denna kväll var ett led i det Gud håller på att göra i mitt inre - väcka upp mig ur min bekväma och allt för själviska livsstil till att leva helhjärtat för Gud och mina medmänniskor. 

Ingen kan hjälpa alla men alla kan hjälpa någon. 

Och om alla hjälper någon får många hjälp!

 

Ett viktigt uppvaknande!

En sen kväll här i början av månaden fann jag mig sittandets inför Gud, den ständigt närvarande famnen, storgråtandes. Det var tårar som kom ur en djup inre sorg över den splittring som finns i mig; insikten att det goda jag vill det gör jag inte men det onda som jag inte vill det gör jag, både omedvetet och medvetet. Det var den smärtsamma insikten att även jag är besmittad av individualismen och den egoism som råder i vår tid.

När jag härom dagen såg en bild på ett barn sittandes bland en hög av kablar och el-avfall så kunde jag välja att blunda eller välja skylla ifrån mig på "de där andra", men med ett sting i hjärtat visste jag att; även jag är del av detta förfall och den orättvisa som jag ser...

Hur mycket gott jag än försöker göra så är jag del av en värld som är skadad, en mänsklighet som vänt Gud ryggen. Ja jag del av världens bortvändhet från Gud och skyldig till mer ont än jag kan förstå.

Ett litet barn bland vårt elektroniska avfall. Bild hämtad från Greenpeace

 Bara i EU produceras 8,7 miljoner ton elektroniska sopor varje år. Endast 25 % av detta avfall samlas in, återanvänds och återvinns trots att dessa sopor innehåller en rad giftiga ämnen och kemikalier, och klassas som farligt avfall. Det är osäkert var den största delen av allt elektroniskt skrot tar vägen men man vet att en stor del av avfallet hamnar på soptippar i Afrika eller Asien. Där sorterar barn såväl som vuxna bland soporna med bara händer för att få tag på metaller och annat värdefullt material som de kan sälja vidare. Resten eldas upp på marken utan någon form av skydd. Arbetarna på dessa soptippar är exponerade för en cocktail av giftiga kemikalier när dessa produkter bryts sönder. Kemikalierna förgiftar också vatten, luft och jord, på och omkring soptipparna.

Lalala (nu hör jag dåligt)
Hylla, duschdraperier med gula ankor på, prisa bekväma soffor!
Vi sover
bakom välvadderade plyschväggar,
världen tittar in genom ett kikhål i Aktuellt
och man kan morra lite
åt Dem. Som. Bestämmer.
men jag har väl inget, nej jag har väl inget med det här att göra?
Kvinnan på bilden,
den utslitna kroppen trötta händerna
har visst sytt någons jeans
men inte mina, nej inte mina
Vi tittar bort
Jag tittar bort
Mannen på bänken,
rödnäsan och det slitna hjärtat
har visst ingenstans att sova
de borde faktiskt göra nåt
Vi tittar bort
Jag tittar bort
För vem orkar möta hennes blick, hans?
Det finns risk att man går sönder ju
att man spricker
som Gud den där gången
hjärtat sprack och rann ut genom spikhålen
Tur att vi har våra soffor!
Och duschdraperier med gula ankor på
som vi kan gömma oss
glömma oss bakom
hålla hårt för öronen
LALALA, NU HÖR JAG DIG VÄLDIGT DÅLIGT!
För om vi blundar så syns vi inte
och om vi låssas som ingenting
blir allting skitbra.

- Dikt av Karin Cedersjö, hämtat ur boken Rätt Vist av samma författare.

Från sorg till djup glädje

Hur "passar" det jag nu väljer att skriva om in i en blogg om att se, ta emot och sprida glädje!
Detta är väl bara fruktansvärt sorgligt!
Det är nog så att ett budskap likt detta passar sig tyvärr sällan in.... för dagens människa vill inte höra talas om detta, sanningen svider, gör ont.
Men det är också Sanningen som skall göra oss fria och fylla oss med en djupare glädje.

Mitt i smärtan, ja mitt i förkrosselsens tårar fanns en famn, en famn som bara väntade på att jag skulle krypa upp i den och som längtade efter att krama om mig, som ville få hälsa mig de befriande orden: "Nej, du är inte som du bör Helena, men jag har offrat mig själv för dig min älskade dotter".

Det fantastiska glädjebudskapet är dessutom att Gud inte är långt borta från någon enda av oss. Denna famn vill inte bara omfamna mig och möta mig mitt i min smärta, utan längtar efter att möta oss alla. Ja, mitt i vår bristfullhet och styrka, mitt i vår kamp för det goda och vår delaktighet i ondskan, mitt i vår splittring vill Gud komma oss tillmötes - med Sin Befrielse.

Jag fick återigen väckas upp och inse att jag alltid kan få ta emot den där handen, som redan är utsträckt till mig, handen som tillhör Befriaren som burit all min synd, tagit mitt straff och vunnit seger över Ondskan.  Jesus hand.

Efter detta möte fick jag kraften att leva annorlunda - mindre själviskt och mer kärleksfullt-  inte under krav utan i djup glädje och tacksamhet till Gud.

Jag kommer aldrig att bli perfekt och det kommer alltid finns mer att göra och nya områden i mitt liv som behöver formas och förvandlas. Med denna vetskap håller jag fast i min Frälsares hand som jag vet vunnit seger över ondskan, både i mig själv i världen och i det osynliga, och ber om Guds hjälp att i Hans närhet leva så öppet och avskalat som möjligt. Modet att göra det får jag av tron på att Jesu Ande inte vill peka på  på mina brister för att döma mig -  utan för att föra mig närmre sig själv att göra mig fri!

I know my Reedemer lives - I spoke with Him this morning

Festkväll och Oktoberfäst

Efter en eftermiddag på stan åkte min man hem med barnen i buss, vilket vår dotter jublade över (hmm, var nog lite väl längesen som hon fick åka buss tror jag). Jag tog bilen ut till Solviks folkhögskola för att där få vara med på en uppmuntrande ledarkväll. Alla som på något sätt stått med i arbetet inför, eller kommer vara med i arbetet under, den allkristna konferensen Oktoberfäst i Skellefteå som börjar ikväll, bjöds där på tacobuffé. Ute på Solvik hade det nu samlats ca 60 ledare. Där fanns de som riggat ljus och kommer sköta ljudet, de som kommer leda oss i lovsång och talare på seminarium och kvällsmöten, caféfolk och praktiker, sängfösare och mötesledare och många andra. Jag personligen kommer att finnas med i böneteamet, vilket  innebär att erbjuda förbön för människor som önskar att någon ber för dem under och efter kvällsgudstjänsterna.

Det var en sån stor glädje att få vara med en sådan här kväll och träffa alla dessa härliga människor som älskar Jesus och längtar efter att fler ska få lära känna honom. Det var dessutom väldigt uppmuntrande att få se att säkert 3/4 av ledarna var ungdomar och att få mötas av deras enormt stora glädje i Jesus och längtan efter att få leva helhjärtat för Honom.

Kvällen avslutades med att vi tillsammans fick lovsjunga Gud. Man kunde ta på den tacksamhet till Jesus och längtan efter mer av Honom som fanns i rummet. Sist men inte minst bad vi all enkelhet för varandra två och två. Jag och en äldre kvinna, som jag inte känner, fick betjäna varandra i bön. Jag fylldes av en sån där obeskrivlig frid och glädje. Tack Gud!

Så vill jag nu få avsluta detta inlägg med att tipsa alla er norrlänningar att passa på att komma och besöka denna konferens. Ingen anmälan krävs utan det är bara att dyka upp. Antingen på en samling, flera eller varför inte hela veckan! Kom om du är nyfiken på vem Jesus är! Kom om du längtar efter att lära känna Gud ännu mer! Kom för att möta en massa härliga människor. Men fr a - kom för att få ett möte med Jesus!

Vi inbjuder dig nu till årets stora händelse, den kristna, fristående konferensen - Oktoberfäst '14 - för dig som vill fästa med Jesus, tisdag 28 oktober till söndag 2 november i Pingstkyrkan Skellefteå.

Talare:
Gustav Jacobson, Brad Hawkes, Per-Eive Berndtsson, Ninna Lopez, Simon Ådahl, Roland Pettersson, Hans Lindstrand, Ida Möller, Eric Voelz m fl.

Lovsång:
Pilgrimsbandet, Revival Worship Team m fl.

www.facebook.com/oktoberfastjesus

I samarbete med: Pingstkyrkan Skellefteå, Solviks folkhögskola, EFS Byske, KRIK, Kustkyrkan Jävre m fl.

Våra samlingar och möten är öppna för alla och ingen anmälan behövs, utan det är bara att komma.

Program (Alla samlingar/möten är i Pingstkyrkan Skellefteå, Stationsgatan 15, om inget annat anges)

Tisdag 28 okt
17.00 - Incheckningen öppnar
18.30 - Kvällsmöte (Gustav Jacobson)
22.00 - Nattmöte (Brad Hawkes)

Onsdag 29 okt
10.00 - Bibelstudium (Simon Ådahl)
14.00 - Seminarium (Väljs på plats)
18.30 - Kvällsmöte (Brad Hawkes)
22.00 - Nattmöte (Simon Ådahl)

Torsdag 30 okt
10.00 - Bibelstudium (Per-Eive Berndtsson)
14.00 - Seminarium (Väljs på plats)
18.30 - Kvällsmöte (Per-Eive Berndtsson)
22.00 - Nattmöte (Hans Lindstrand)

Fredag 31 okt
10.00 - Bibelstudium (Per-Eive Berndtsson)
14.00 - Seminarium (Väljs på plats)
18.30 - Kvällsmöte (Ida Möller)
22.00 - Nattmöte

Lördag 1 nov
10.00 - Bibelstudium (Ninna Lopez)
14.00 - Seminarium (Väljs på plats)
18.30 - Kvällsmöte (Gustav Jacobson)
22.00 - Nattmöte (Eric Voelz)

Söndag 2 nov
11.00 - Förmiddagsmöte (Roland Pettersson)

Solens strålar och turkosa kulörer

Har haft flera supersociala dagar och dessutom har internet legat nere, men nu vill jag få skriva av mig lite här på min blogg.

Igår fick jag en härlig dag på många sätt. Solen lyste och det var varmt och skönt ute. Jag och barnen tog en lugn förmiddag hemma och passade dessutom på att njuta av att kunna äta lunch i uterummet. Ljuvligt!

Efter lunchen begav vi oss till stan. Först blev det ett besök på PMU second hand. Det blev dock ett ovanligt kort besök då det var alldeles för mycket folk (tänkte inte på att det är höstlov). Tycker inte om att behöva trängas på en affär, så vi åkte därför snabbt vidare och parkerade vid Museumet för att besöka Nordanås lekpark, titta på fåglarna och fika.

Jag och E hade båda sett fram emot att få fika på café idag, men det var visst stängt inne på Nordanå på måndagar vilket blev en stor besvikelse (för stunden). Men i efterhand var det nästan bra för då fick jag glädjen att upptäcka ett nytt (för mig i alla fall) café - Society. Gott hembakt fika, fint och väldigt barnvänligt.

Fina akryl-tavlor prydde väggarna

Det var ett café jag trivdes i. Kan det ha varit färgkoderna som gjorde det extra trivsamt mån tro ;-)

Gå ut och njut

Små enkla utflykter i vardagen förgyller verkligen livet, men inte bara förgyller - det skänker energi, ork och glädje!

Bilderna ovan visar på en enkel, och dessutom gratis, aktivitet som är väldigt mysig och dessutom gör gott för både kropp och själ (och för liten OCH stor).

Gå ut och njut!

När jag skulle hämta dottern på dagis igår så upptäckte jag hur lättirriterad jag var. Varför? Jag hade ju haft en trevlig dag i Skelleftehamn, jag hade fått en lång och god natts sömn och jag var inte hungrig. Efter det att barnen fått i sig mellis gick vi ut för att dela ut några brev. Dottern tog sin sparkcykel och jag gick (ibland sprang för att hänga med dottern) med sonen i barnvagnen. Efter 30 minuters promenad kan jag berätta att jag var både gladare, piggare och kände mig inte ett dugg irriterad längre. Trevliga aktiviteter, god mat och god sömn det hade jag fått, jo visst, men jag hade ju suttit still i princip hela dagen.

Varför mår vi så dåligt när vi har det så bra? Så lyder en slående titel på en intressant bok som jag i somras läste av författaren Nisse Simonsson. I ett kapitel berättar Nisse att han skrivit till den kände hjärtfysiologen, professor Björn Folkow, och frågat om stress och motion och tog sig samtidigt också orådet före att skriva ett brev till professor Arvid Carlsson, Nobelpristagaren som forskat om hjärnans signalsubstanser, där han frågat honom hur motion påverkar vår hjärna. Summan av de svar han fick var: "Människan är skapt för att röra på sig. Motionen minskar risken för diabetes. En måttlig promenad i rask takt om trettio minuter räcker för att bränna av stresshormoner och frisätta en lyckococktail i vår hjärna. Då produceras en härlig blandning av serotonin, som ligger lågt hos deprimerade, och dopamin, som är en kemisk kusin till amfetamin, samt av endorfin, som fungerar i hjärnan som morfin. 

Tänk om vi kunde bli bättre på att uppmuntra varandra att komma ut varje dag och röra på oss (cykla, promenera eller springa). Och för sådana som mig, som inte tycker om att jogga eller springa, så är den glada nyheten; det räcker faktiskt gott och väl med en rask promenad. Obs: här vill jag poängtera ordet uppmuntra.

Förresten, vet ni att i England ordinerar man patienter som lider av stress att i första hand gå med i en Walking group. Detta prövar man innan man skriver ut Prozac eller liknande depressionsdämpande preparat. Och vet ni - promenaden har samma goda effekt som Prozacliknande mediciner, men om man jämför motinosgruppen med medicingruppen kommer inte depressionen tillbaka hos de motionerande, vilket den gör hos de patienter som äter medicin, där effekten mot själva depressionen också är sämre.

När jag här väljer att skriva lite om motion handlar det alltså inte om bantning, vilket många förknippar ordet motion med, eller om kondition för att kunna delta i ett marationlopp *skratt*, utan helt enkelt för att det är bevisat (Helenaerfarenhetsbaserat, men även i  forskning ;-) att raska promenader får oss att må psykiskt bättre (och bli bättre föräldrar *ler*).

Jag avslutar med ett till citat ur Nisse Simonssons bok: "Vi blir inte deprimerade på grund av en brist på Valium, Prozac och liknande. Vi blir sjuka därför att vi genom passivitet gjort att kroppen slutat producera de ämnen vi naturligt har i kroppen för att må bra"

Och till er som jobbar vill jag avsluta med ett tips som vi så väl känner till men gång på gång behöver bli påminda om - försök komma ut kring lunchtid så får vi dessutom den dos av ljus som vi också behöver för att må bra. 

Obs: Jag skriver minst lika mycket till mig själv som till er som läser detta - och vill peppa mig själv att komma ut och gå oftare.

Mysigt secondhandcafé, en riktig kiosk och funderingar

Idag tänkte jag att jag skulle passa på att göra en liten mammaledigochvillåkapåsecondhand-utflykt. Så, först bar det av till en tjej som hade en retroloppis i sitt eget hem. Hela hennes hem var proppfyllt av läckra 50-60 och 70-talsmöbler/tyger/leksaker/gardiner osv osv. Blev dock inget köp just av henne för hon sålde ju såklart inte iväg nåt av hennes favoriter ;-) och om hon gjorde det kostade det alldeles för mycket (enligt mitt tycke). Efter detta besök bar det iväg till ett, som kommer att bli, favoritställe - stadsmissionens second hand i Skelleftehamn.

Jag åkte själv idag, hade inte "hunnit" (tänkte på) att fråga nån om att följa, men tänkte att det ju kan va trevligt att äta lunch på caféet ändå. Det är ju rätt mysigt, men ohh så mycket  trevligare det är att fika/luncha tillsammans med någon. Exakt samtidigt som jag svängde upp på parkeringen kom fyra andra föräldralediga mammor. Det visade sig dessutom vara två bekanta till mig. De hade, likt mig, planerat att äta lunch här så jag gjorde dem såklart sällskap och vi åt lunch tillsammans alla fem. Mammalyx mitt i vardagen.

P.S. Jag tycker för övrigt inte att man måste vara bekant med någon för att kunna äta lunch tillsammans. Under min föräldraledighet i Umeå så hände det nåt tillfälle att jag undrade om jag kunde sätta mig ner vid ett bord där det satt någon (själv). Hände aldrig att någon sa nej och dessutom verkade både jag och dem uppskatta sällskapet. Vad säger ni därute om detta? Är det okej att skaka om lite i den svenska stelhetskulturen?

Secondhand-fik i Skelleftehamn

Idag blev det raggmunkar till lunch. Det var verkligen längesen jag åt det. Enkel husmanskost men riktigt gott! Eftersom jag ju bor utanför stan så blir det ganska sällan som jag går ut och äter. Desto trevligare när det då blir av. Jag tror nu dessutom att jag har hittat mitt ställe. Kanske någon blir sugen på att följa med i bilen nästa gång. Det ryms ju fler än två i en bil ;-)

När jag nu ändå var i Skelleftehamn tänkte jag att jag skulle turista lite här. Fanns väl inte så mycket att se *skratt*, men jag hittade en riktig kiosk, en kiosk för sanna godisälskare. Hur kan jag ha missat denna?

Så här får alla sanna godisälskare ett bra tips för en lördagsutflykt *skratt*. Fast alla ni som läser min blogg och bor här i krokarna kanske redan har, till skillnad från mig, turistat i Skelleftehamn och känt till att denna riktiga kiosk i många många år. Den hade ju tydligen funnits där i typ minst 30 år ;-)

Blev det nåt fynd då idag? Köpte en serveringsskål Gustavsberg Eldorado för 15 :- och några fler små målarprojekt*ler*.

Friskvård för vår relation

I dagens samhälle uppmuntras vi väldigt ofta att ta hand om våra kroppar. Träning är livsviktigt och gör att vi blir piggare, friskare starkare och slankare. Absolut! 

Något som talas betydligt mindre om, men som absolut inte är mindre viktigt, är hur vi tar hand om och vårdar våra relationer...

Jag är väldigt glad över att min man peppat oss att ta vår relation på gymmet.  

Under två hela lördagar har nu jag och min man, förutom att ha fått njuta av barnfri kvalititetstid bara jag och han, bl a

-fått sitta och berätta för varandra vad det var vi föll för hos varandra, vad vi la märke till hos varandra och minnen från våra första dejter och liknande härliga minnen.

- samtalat om områden i vår relation som vi vill förbättra och/eller förstärka

- blivit mer medvetna om hinder för en god kommunikation oss emellan och fått hjälp att upptäckt vissa varningssignaler (t ex upptrappning, nedvärdering och negativa tolkningar)

- fått hjälp att bli bättre på att lyssna på varandra

- samtalat om hur vi bättre kan ta vara på intimiteten och sexualiteten i vårt förhållande

 - och mycket mycket annat bra. 

Jag hade inte så höga förväntningar innan kursen och blev oerhört positivt överraskad. Dessa dagar innehöll många viktiga områden som ex. "Förväntningar på varandra och förhållandet", "Modeller för problemhantering", "Lek humor och glädje", "Hängivenhet", "Förlåtelse", "Sensualitet och sexualitet", osv. Områden som jag och min man nu getts möjlighet att tillsammans  (ostört) samtala kring.  

Obs: inga samtal sker i grupp utan endast i paren.

Denna kurs, som vi upptäckt att SENSUS anordnar, och som heter PREP är inte terapi utan friskvård. Den vill ge verktyg för varaktig kärlek och praktiskt hjälp att förebygga och hantera problem som oundvikligen uppstår i de allra flesta parrelationer.  Och varför jag nu skriver om detta är ju såklart för att jag nu vill uppmuntra mina vänner, bekanta och fler att gå PREP!

Kursledarna berättade förresten att i Norge inbjuds alla par, efter första barnet, att gå en PREP-kurs. Wow, vilken prioritering och vilket uppmuntrande exempel för andra länder. Jag önskade att staten/kommunerna även här i Sverige skulle prioritera resurser och pengar på att stötta, hjälpa och uppmuntra par att hålla ihop och skapa förhållanden som är gott livet igenom.

PREP  är utvecklat av forskare och efter flera långtidsstudier i USA och Europa finns det goda belägg för att kunna säga att PREP fungerar, förutsatt att kursdeltagarna själva är motiverade att arbeta med sin kommunikation och sitt samspel.  Uppföljningar visar på fleråriga effekter i form av bättre kommunikation och problemlösningsförmåga, större tillfredsställelse med relationen och minskad risk för separation.

Tack till mor & far och bror & svägerska för att ni ställde upp som barnvakter. Väldigt kul också att komma tillbaka från kursen och mötas av: "Tack tack tack för att vi fick vara barnvakt, det är vi gärna igen". Gillar :-)

Decoupage färgkladd och målarglädje

Tycker verkligen om vår gillestuga och det stora konferensbordet som vi fått. Det passar perfekt där!

Igår blev det återigen pysselttid  där. Det blev måleri i massor. Dock lite väl kladdigt ett tag... så jag kände att nu är det verkligen hög tid att städa upp i pannrummet så att jag kan slappna av lite mer och inte oro mig för att den ljusa heltäckningsmattan (skratt - inte vi som la in den) ska bli gul och blå av akrylfärg.

Kul är det i alla fall att måla, både för barn och vuxna (med barnasinnet kvar)

Pysselbord - i rätt storlek!

Målarglädje och färgkladd

Ommålade kakfat

Jag passade på att slutföra några av mina små målarprojekt i veckan. Två träfärgade kakfat har blviit lite färggladare och jag blir nu gladare av att se på dem.

Decoupage på ett målat kakfat

Man behöver inte vara duktig på att måla för att göra ett fint kakfat. En servett och lite lim och så har man fått sig ett superfint färgglatt kakfat.

Decoupagelim (lim och lack i ett) heter det jag använt här. Det går bra att använda andra lim också, ex tapetklister eller trälim utblandat med vatten, men då behöver man ju ett lack också.