1-årskalas och glädjen över att vara hemma med barnen

Igår firade vi vår lilla grabb som hunnit fylla 1 år. Dagen började fantastiskt, vi fick nämligen sovmorgon till klockan 10:00 (hurra!), och den fortsatte lika bra som den börjat. 

En av höjdpunkterna under dagen var när vi kom på att vi, så här på vår sons första födelsedag, borde passa på att filma lite med vår filmkamera - något vi inte gjort på över två år. När vi nu äntligen tog fram kameran behövde dock minneskortet tömmas och det resulterade i att vi hamnade i TV-soffan - hela familjen plus mormor och morfar som hade kommit på besök dagen till ära. Där satt vi sedan allihopa i över en timme och tittade på alla de underbara små filmklippen som, fem år tillbaka i tiden, spelats in med vår filmkamera. Det blev en stund jag är mycket glad för; det rann t o m tårar av tacksamhet nedför min och min mans kinder. Vi hade nämligen inte tittat på dessa filmer från vår dotters första tre år förrän denna stund (pg a av att laddaren till kameran försvann och inte upphittats förrän slutet av förra året). Och vi hade inte heller något minne av att vi filmat så där många olika tillfällen.

Förutom att vi fylldes av stor tacksamhet kände både jag och min man stor glädje över att vi valt att vara hemma så mycket med vår son och ser verkligen fram emot tiden som ligger framför oss. Barnen är bara små en kort tid i livet och det är en underbar tid värd att ta vara på. I år kommer dottern att fylla hela sex år och börjar ju förskoleklass och allt mer tid vill hon hellre tillbringa tillsammans med sina kompisar än med oss. 

Så, som sagt, det gäller att ta vara på tiden med våra små älsklingar. Den kommer inte tillbaka.

Rulltårta 1-årsdagen till ära!

Jag la inte så mycket tid på att stå och baka till detta kalas ;-) utan prioriterade middagen istället.  Denna gång blev det tjälknöl på en fransyska (nöt). Är så gott! 

Jag la in köttet i ugnen klockan 00:00 (fryst på gallret, med ugnsplåt under. och ugnen på 100 grader), tänkte att köttet skulle få ligga inne i ugnen över natten, och gick sen och la mig.  Är glad att lilleman vaknade kl 5:30 och ville ha välling. För när jag då  stack in köttermometern visade den 66 grader. Tur att sonen väckt mig. Hade inte trott att köttet skulle bli färdigt så snabbt. Sedan står jag där i köket och gör en saltlag klockan halv sex på morgonen, hmm natten. (Den hade jag väl kunnat förbereda dagen innan ;-). 

Tur att det blev så underbart gott - annars hade det inte känts värt. Och tur att jag dessutom fick sova tre timmar till.

 

Saltlag till tjälknöl (ca 1,5 kg kött)

7 dl vatten

3 dl rödvin

2 tsk socker

1 dl salt

1 tsk krossad svartpeppar

1 tsk krossade enbär

3 st grovhackade vitlöksklyftor

1 st smulat lagerblad

1 tsk timjan eller herbes de provence (kan uteslutas)

Koka ihop alla ingredienser till lagen och låt svalna. Lägg sedan ner det varma färdiga köttet i saltlagen och låt det ligga där i ca 5 timmar (täck över och ställ svalt). Ta sedan upp köttet, torka av det och skiva i tunna skivor. Serveras kallt med t ex en god potatis eller rotsaksgratäng. 

Ljuvligt gott och enkelt. Kräver bara lite förberedelser. 

P.S. Förresten, lägg inte över natten om köttet är mindre än 1,5 kg ;-) -

Festmiddag - tjälknöl med rotsaksgratäng

Min man som pysslat denna gång. Han tycker om "återanvändningspyssel" ;-)

Lilleman som leker med sin nya leksak och storasyrran som leker "med" lillebror

Tjejen fick, trots att det inte var hon som fyllde år, också en liten present - mitt gamla smyckesskrin. Behöver jag skriva att hon blev mycket glad. Mina föräldrar började nämligen sitt besök hos oss med att fylla hallen med lite lådor och kartonger som stått i deras garage alldeles för länge (enligt deras mening ;-))

En bloggårskrönika

Så här i början av ett nytt år är det roligt att få blicka tillbaka på året som gått och bli påmind om lite av allt möjligt som man har fått vara med om under ett år. För att sedan få blicka framåt och ta emot ett nytt spännande år som ligger som ett blankt blad framför en!

Inspirerad av Petras årskrönika påbörjar jag nu min egna

Bloggresumé av 2014 :-)

FEBRUARI
Måndagen 24 februari såg min blogg sitt ljus. Inspirerad av ett vardagligt glädjeämne, ute vid grillplatsen tillsammans med min underbara familj, satte jag igång att blogga med längtan att se och ta vara på var dags glädjeämnen.

Ett av mina intressen är ju, som ingen kan missa, att få skapa; pyssla, måla och skapa trivsamma rum.
Här på bloggen känner jag att jag vill njuta av färg och foto och dela mitt intresse med likasinnade (och såklart alla övriga intresserade) Välkommen in i det färgglada och retroinspirerade rummet "Skaparglädje".

Färgglada pinnstolar

Teakpianot i vardagsrummet som jag fick av min mormor och en pianopall som jag piffat upp.

Sakta men säkert håller nu vårt till ytan alldagliga hus på att fyllas med färg glädje och göras mer hemtrevligt.

MARS
Jag vill måla hela världen... och det sliter mycket i målar- och pysseltarmen. Allra roligast är det att få fynda något second hand eller i förrådet här hemma och genom lite färg och fantasi piffa upp det och få ta fram det i ljuset.

Kakfat DIY

Kakfatet här på sin rätta plats i köksfönstret och en lampfot som fått byta färg från träbrun till ljus turkos.

Även om det ser ut som att jag målar väldigt ofta så sker det trots allt relativt sällan, i alla fall i jämförelse med mycket annat. Jag pysslar största delen av min tid om vår nya familjemedlem och det känns som jag inte gör annat än att amma. Övrig tid går till det vanliga; att planera och ordna frukost, lunch, mellis, middag och kvällsmat till oss övriga i familjen. Men jag klagar inte! Jag trivs med livet och att få vara hemma.

På kvällar och nätter blir mycket uppesittartid (sådan mor sådan son) och jag passar på att få utlopp för min kreativitet här på bloggen. Det är också nu som bloggen får namnet "Drömmen om ett turkosare land".
"Tanken var ju redan från start att fokusera var dags glädjeämnen. Efterhand kände jag att jag ville att hela bloggen skulle få genomsyras av glädje och underrubriken blev därför "en blogg om att se, ta emot och sprida glädje". Jag fick tanken att skriva om den dröm jag bär på, som fått namnet "Drömmen om ett turkosare land". Jag vet såklart inte vart resan kommer att sluta eller hur länge den kommer att vara - alltså hur länge jag kommer ha inspiration till att blogga- men jag vet redan nu att jag fått en hel del goda tankeställare som jag också kommer att dela med mig av i rummet som är fyllt av "Ord om glädje"

Vår nya familjemedlem (bild från januari och de allra första dagarna av hans liv)

Är fylld av en enormt stor tacksamhet över möjligheten att vara hemma och att dessutom att få vara hemma tillsammans allihopa - hela familjen. (Och det är ju såklart även tack vare att både jag och min man är hemma som jag även ges möjlighet till lite egentid/skapartid - vilket känns välbehövligt).

Nu börjar solen visa sig allt mer och himlen bli turkosare och uterummet fylls av ljus och värme. Det är fullt med snö på gården men inne i uterummet känns det som sommar. Underbart!

Dottern softar i vår turkosa solstol (obs - inte ett arrangerat foto ;-)

APRIL
Bloggandet tar med mig på en intressant resa där jag börjar fundera extra mycket kring frågan: "Vad är sann glädje?" och under april månad blir det mycket filosoferande kring ordet lycka
- Vem är den lyckligaste människan?
- Gräset är alltid grönare på andra sidan... eller?
- Vad jämför vi oss med?

Detta är månaden då jag är full av inspiration att blogga. Det blir, förutom filosoferandet, en hel del
- retrolycka

Anteak i Skellefteå och andra secondhandbutiker blir välbesökta....

Det blir även ett besök på en färgglad retromarknad i Skelleftehamn

Jag passar på att piffa upp en klassisk retro stegpall som förra ägarna lämnat kvar i källaren.

 - pysselidéer som blir verklighet

- och härliga vårdagar

Jag får här också tanken att göra lite "hemma-hos"-inlägg här på bloggen och börjar med ett ljuvligt retrohem.

Rolig tanke... men det blev visst bara två stycken sådana blogginlägg på ett helt år. Det beror nog fr a för att det inte känts särskilt naturligt att gå runt och fota när vi t ex varit bjudna på middag och fått tid att umgås med våra vänner.

April månad avslutas med att jag får äran att hålla vårtalet här i samhället, ett tal som 2014 får handla om att vara glädjespridare och turkosifiera hela vårt land.

MAJ

Den 4 maj döps vår son av Gud och välkomnas in i Guds stora familj - en sann glädjefest!

Jag passar på att bjuda in till pysseljunta och det blir scrapbooking, decoupagepyssel och annat trevligt.

I övrigt är det mest vårens långa bilsemester - Sverige runt - som hägrar. Och den 15 maj beger vi oss iväg.
Nu blir det en längre bloggpaus då målet ju framför allt är att få hälsa på och umgås med en massa vänner runtom i Sverige som man inte träffat på år och dar.

Längs kullerstensgator i Lysekil.

Hemma igen bjuder jag på några små små  glimtar från vår mycket lyckade bilsemester.

JUNI
Vi har nu bjudits på underbart härliga och soliga sommardagar en hel månad och när vi kommer hem ligger ändå hela sommaren framför oss. Lycka!

Vi njuter nu av lata dagar både hemma och i mina föräldras sommarstuga - paradiset på jorden. 

I denna ljuva sommartid gå ut, min själ, och gläd dig vid den store Gudens gåvor.

Se hur i prydning jorden står, se hur för dig och mig hon får så underbara håvor.

I början av denna månad föds också en ny kusin till våra barn, men något stod inte rätt till därinne i magen. Svågern och svägerskan får åka härifrån till Umeå och det blir akut kejsarsnitt. Deras lilla tjej tar sina första andetag men upphör, efter bara några minuter, att andas. Nu väntar många långa och jobbiga dagar, med mycket böner och tårar, men efter exakt en månad får familjen komma hem. Deras lilla tjej är nu 7 månader och en aktiv, glad och fullt frisk lite tjej. Gud svarade på våra böner! TACKSAMHET

Jag sammanfattar också lyckofilosoferandet i ett inlägg som ges rubriken: "Den fåfänga strävan efter lycka"

JULI
Ännu fler härliga sommardagar - nu  i min mans föräldras sommarparadis. Tycker dock personligen inte att bräms hör hemma i ett paradis ;-)

Jag har inte särskilt mycket lust till att sitta framför datorn och än har jag inte hunnit investera i en smartphone (vilket jag har nu och det underlättar både fotandet och bloggandet)

Men det är nu jag väljer att författa ihop ett av mina viktigaste blogginlägg med rubriken STOR GLÄDJE,
där jag berättar om min kristna tro och den djupa glädjen i Gud.

AUGUSTI
Under denna månad skrivs endast tre inlägg och förklaringen, förutom att det fortfarande är sommar,finner ni i detta inlägg: Ortopeden, trötthet och många glädjespridare

Denna månad är väldigt jobbig, men har även den många fina och härliga stunder.

SEPTEMBER
Orken återvänder, min man börjar må bättre och bättre och vår son sover mer och mer sammanhängande på nätterna.
Det är också nu jag upptäcker och får en hobby. Och så här i efterhand så inser jag att denna månad kanske var den allra härligaste. Det blir många små enkla men oerhört mysiga utflykter och jag njuter av naturen, och allt vad den har att ge, tillsammans med mina barn och goda vänner

Ljuvliga stunder i svampskogen

OKTOBER
Utflykterna fortsätter och friskluften gör mig så gott att jag bara måste få skriva och uppmuntra fler att gå ut och njuta. 

Den absolut bästa helgen blir i Svarttjärn tillsammans med några vänner. Vi går på långpromenad längs skogsstigar, lagar mat över öppen eld, pratar fram till småtimmarna, sover i tält och äter pannkakor till frukost (se inlägget: Tjejhelg).

Nej vänta förresten - den bästa helgen var ju när jag och min man fick gå PREP (friskvård för parrelationer) tillsammans.

Helt enkelt en riktigt bra månad! Och då har jag inte ens nämnt det bästa av allt - det oerhört viktiga uppvaknadet som jag fick i början av månaden!

NOVEMBER
Nu bloggar jag på för fullt och om allt möjligt; t ex
 - om det där med att bli hemmablind och inte inse hur bra och fint man har det...

Vårt hem

- om lite olika pysselprojekt

Dotterns 5-årspresent = mitt gamla dockhus.

Färgglada petflasklampor

och om att äta mer vegetariskt!

Köttfri dag?

Det finns nu ingen hejd på inspirationen, det är bara tiden som sätter gränser.


 
Den största glädjen denna månad är att en god vän och hennes fina familj äntligen, efter över 7 års ovisshet, beskedet att de får uppehållstillstånd. Vilket bönesvar!

Hurra!

DECEMBER
Året börjar närma sig sitt slut och även jag börjar känna mig slut pg a mörkret och alla dessa jobbiga förkylningar och virus. Men bortsett från det så är jag fylld av tacksamhet och passar dessutom på att berätta lite om allt fantastiskt Jesus har gjort i mitt liv och vad han betyder. Hur han t ex talat personligt rakt in i mitt liv och förvandlat mig. Och hur Gud burit mig genom svåra perioder i livet och hjälpt mig att inse att han alltid är värd att tro på . För att citera en ängel ;-) "Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket"
 

Det är advent och än en gång ska jorden höra änglasång; 

Nu har ett nytt år börjat - nådens år 2015
och jag väljer att avsluta detta inlägg med ett par ord skrivna av min EFS-kollega Olof Edsinger:
Förr i tiden brukade man göra ett tillägg när man skulle skriva ut ett nytt årtal, till exempel i en dagbok eller en historisk skildring. Man skrev ”i nådens år”. Orsaken till detta var att man var medveten om att varje nytt år var att betrakta som en Guds gåva. Ja, att faktiskt varje sekund, varje andetag vi tar, är ett uttryck just för Guds oerhörda och oförtjänta nåd. Det liv som vi får leva här på jorden är något vi har Skaparen av himmel och jord att tacka för – honom och ingen annan.
Detta är en grundläggande sanning också i mitt eget liv. Varje ny dag får jag bäras av en tacksamhet över de många gåvor som min Herre har gett mig. Mitt liv, min gudsrelation, min familj, mina vänner och förebilder, mina gåvor och förmågor, mina möjligheter att tjäna Jesus Kristus … listan kan göras lång. (se hela inlägget här "Ännu ett nådens år")

Jag ser med förväntan och glädje fram emot ett nytt spännande år!

OCH ÖNSKAR ER ALLA 

ETT GOTT NYTT ÅR !

(eller borde jag skriva god fortsättning när det hunnit gå 10 dagar in på det nya året... näe)

Jul, gemenskap och ett helt nytt år med nya möjligheter!

Nu var det verkligen längesen jag bloggade. Kanske har några av er, som trots att inga nya inlägg kommit upp fortsatt att besöka min blogg, börjat undra om jag kanske tänkt sluta blogga. Tanken har slagit mig.
Och för varje dag som gått utan ett nytt inlägg så har det bara känts svårare och svårare att sätta igång igen, dessutom med ett nytt år och allt.

Min man sa härom dan (jag har en väldigt uppmuntrande och klok man) att han visst tyckte att jag kunde fortsätta att blogga om jag ville men att jag inte skulle känna att jag behövde blogga så mycket och så ofta.
Då slog det mig återigen att jag lätt för höga ambitioner och lätt får för mig att jag måste skriva så mycket och genomtänkt, eller väldigt ofta och regelbundet. Inte konstigt om jag känner att tiden inte räcker till eller att lusten att blogga försvinner.



Ja, så hade jag nu äntligen inlett mitt första blogginlägg och hunnit tänka:  "Yes, nu är jag igång", för att nån minut senare återigen drabbas av skrivkramp.
Lämnade årets första blogginlägg för att istället besöka en av mina favoritbloggar (inom temat hem och inredning). Efter att jag läst hennes senaste inlägg så kunde jag inte annat än att småle jag för mig själv. Hon beskrev nämligen exakt samma känsla av att vilja blogga men få allt för höga ambitioner. Ibland kan det vara riktigt befriande med igenkänningskänslor *skratt*.

Tillbaka till årets första inlägg, med mindre skrivkramp. Så provar jag nu att författa ett inlägg utan tanke på att förmedla någonting annat än att jag faktiskt är här och skriver (för att låna en annan bloggerskas or) ;-)

Jag gör en liten snabbspolning tillbaka till julafton för att bl a få hälsa att vi, efter en jobbig vecka, trots allt lyckades ta oss iväg för att fira jul tillsammans med mina föräldrar, min bror och hans familj, och min farfar. Bortsett från den jobbiga hostan, som även jag och min man drabbades av, så fick vi en underbar jul.

Det är så skönt att kunna släppa allt för en stund och bara ligga där i soffan och titta på julgranen!

"Gud - gör så att tomten kommer till mormor och morfar". Dotterns bön gick i uppfyllelse *skratt*

Till mormor och morfar kom även denna söta men lite trötta pepparkaksgubbe.

Förutom de mysiga avkopplande dagarna hemma hos mina föräldrar så fick dessutom jag och min man barnvakt ett dygn och passade då på att gå ut och äta Lammrostbiff på Costas - lamm är så fantastiskt gott - och bo på hotell. Och förutom denna mycket lyckade julklapp till varandra så fick jag en personlig retroinspirerad julklapp av min man som jag blev jätteglad för. Titta så fina grytunderlägg!

Retro grytunderlägg!

Nyårsafton firades hemma hos min mans föräldrar. Det var lite nervöst innan, då vi föräldrar undrade hur det skulle bli med sex små kusiner i samma lilla hus. Men... vi hade oroat oss i onödan. Vilken fantasisk nyårsafton vi fick! Svärmor hade förberett i minsta detalj och bl a ordnat en fantastisk nyårsmeny!
En till oss vuxna i vardagsrummet...

... och en annan till de mindre i köket!

Båda menyerna blev mycket uppskattade!


Det är väldigt roligt att kusinerna är jämnåriga med varandra. De lekte väldigt bra hela nyårsafton - nästan så bra att jag hann glömma bort att jag är småbarnsförälder. Det blev dock tydligare dag två, med både gråt och bråk. Vilket i och för sig var fullt förståeligt ... barnen  nämligen vara vakna så länge de ville på nyårsafton ;-)

De yngsta kusinerna, som här leker mamma pappa barn.

....och de äldsta - som här upptäckt en ny leklåda på vindan.

Efter allt jul och nyårs-firandekändes det skönt att komma hem till "vardan". Första veckan hemma inleddes med besök av vänner från Göteborg som sov över, middagsbjudningar och inbjudningar och fest.
Klagar jag? Nej absolut inte!!! Det är ju trots allt detta ovan nämnda som jag tycker allra mest om - att få umgås med nära och kära och få äta gott.

I måndags blev det dessutom en superlyckad tjejkväll. Kom sent om sider (hmm, hur skriver man det?) på att jag ville ordna en tjejkväll. Skickade iväg ett sms på söndagskvällen till vänner här i byn, med inbjudan till måndagen. Till min stora förvåning - och glädje - blev vi nio glada och pratglada mammor som träffades. Det verkade som om  ingen av oss fått prata på flera veckor ;-) Får nog bli fler tjejkvällar!

Förutom detta vet jag annat som det ska blir mer av i år; pyssel och färg!

Nu är jag igång igen!

Helena målar - en återkommande syn!

Helena syr - se och häpna!

Välkommen åter till "Drömmen om ett turkosare land!"
Ska nu bara försöka komma ihåg att alla inlägg inte behöver vara så här långa *skratt* Hur var det med det uttrycket "En bild säger mer än tusen ord" ;-)

Det blir inte alltid som man tänkt sig...

Nu har snart lilleman varit sjuk en vecka, med hög feber och hosta. Lördagen slutade t o m med ett besök på akuten, då vår pojk hade varit mycket slö under dagen och andades ansträngt. Väl på plats på akuten fick han snabbt träffa läkare och barnläkare (tack gode Gud för god sjukvård) och de konstaterade att vår son mådde okej, trots omständigheterna. Så efter att lilleman hade fått inhalera adrenalin, som tydligen är avsvällande, och de hade lyssnat på andningen igen, kunde far och son åka hem igen efter ett relativt kort besök på akuten. Redan dagen efter mådde plutten mycket bättre. Igår var han dock åter matt och sov i princip hela dagen igenom.

Näe, det blir inte alltid som man tänkt sig och dessutom, pg a all sjukdom och brist på sömn, har det istället för julefrid blivit många irritationer och ledsna miner. Friden infann sig även här, tack och lov, efter att vi fått be varandra om förlåtelse och vågat erkänt att det bakom tröttheten även gömde sig en blandning av oro och besvikelse. För det är klart att det inte bara är dottern som längtat efter att få fira julafton med mormor och morfar, utan såklart även jag...; få gå tillsammans allihopa på julbönen i kyrkan, njuta av min mors goda kakor och äntligen få äta julbord, sjunga julsånger tillsammans och se lyckan i barnens ögon när det är dags för julklappsöppningen. 

Först idag tändes hoppet om att få fira julafton, för äntligen har lilleman gjort annat än att sova och vila. Ja han har t o m tagit några rundor med sin gåvagn. Det var så underbart skönt att se honom piggare igen, så skönt att glädjetårar rann nedför min kind.

Lillebror som återigen somnat på en filt mitt på golvet och storasyster som passar på att mysa med honom

I skrivandets stund så börjar en fras ur en psalm ringa i mitt hjärta: "...och han älskade dig över allt"

Sv. Psalm 358
Han gick in i din kamp på jorden. Gud tog plats i din egen gestalt. 
Han kände din puls. Han blev trött liksom du - och han älskade dig över allt.

Han gick in i din sorg och längtan. Gud tog plats i din egen gestalt. 
Han grät med din gråt. Han blev ledsen som du - och han älskade dig över allt.

Han gick in i din nöd och smärta. Gud tog plats i din egen gestalt. 
Han bar på ditt kors. Han var plågad som du - och han älskade dig över allt.

Han gick in med sitt liv på jorden. Gud tog plats i din egen gestalt. 
Hans seger blev din. Han var frestad som du - och han älskade dig över allt

Och när jag läser dessa starka ord blir jag påmind om att julen är så mycket större än allt här i livet och oavsett vad som händer - alltid värd att firas!


Lyss till änglasångens ord:
Gud är kommen till vår jord!
Nyfött barn vår konung är,
frid åt människor han bär.
Folk, stäm in i himlens kör
med en sång som aldrig dör!
Han som fötts i Betlehem
är vår frälsare och vän.
Lyss till änglasångens ord:
Gud är kommen till vår jord!

 (se Lukasevangeliet kapitel 2:10-13)

Så vill jag nu passa på att önska alla er som läser min blogg en riktigt GOD JUL!

 

Varför är jag kristen?

Advent är väntan på Kristus

För mig är advent, likt den är för största delen av den svenska befolkningen, en tid då hemmet får lysas upp av vackra adventsstjärnor och adventsljusstakar, när det bakas pepparkakor och lussekatter och när det ofta blir extra mycket pyssel och mys, vilket jag tycker om.  Men samtidigt betyder advent för mig något mycket mer, med mycket större betydelse. Det är en tid att få bli påmind om att Gud älskar mig så mycket att han valde att komma hit till jorden, bli människa och anta en tjänares gestalt. Ordet advent kommer för övrigt av latinets adventus (Domini) som betyder Herrens ankomst. 

Så, det gör inte så mycket om jag detta år inte orkar stryka juldukarna, hänga upp julgardiner, göra julgrupper eller ta hem en gran - för det är trots allt inte detta som advent eller jul handlar om.

 

Varför är jag kristen? del 1

Jag hittade en liten bok för en tid sen bland alla böcker nere i förrådet. En liten men oerhört innehållsrik bok som är skriven av Magnus Malm (en av mina favoritförfattare) och Håkan Arlebrand. Efter att ha läst den fick jag inspiration till att, så här i adventstid, personligt dela med mig av erfarenheter, tankar och reflektioner kring det här med kristen tro. Jag har valt att göra det med utgångspunkt ur Malms och Arlebrands lilla bok med titeln:.

Tänk om 

någon frågar dig: 

"Varför är du kristen?"

 Vad svarar du då?

Svar 1) - Jag har vuxit upp i en kristen familj. 
Detta är ett påstående som stämmer in på mig och har betytt väldigt mycket när det handlar om just vad som har hjälpt mig att lära känna Gud. Men, påståendet svarar bara på frågan hur jag blev kristen.
Min man växte inte upp i kyrkan eller ett kristet hem, men fick i 20-årsåldern en kristen vän som bl a bjöd med honom på en konsert med Rebecca St James. Där och då fick han ett starkt möte med Gud och blev "överbevisad" om att detta med den kristna tro är verklighet och inte saga.
Denna information om oss svarar dock inte på frågan varför vi är kristna idag, utan förklarar hur vi blivit kristna.

"Ett liknande resonemang kan man möta i påståenden som "jag är kristen eftersom det är det naturliga för en västerlänning, Sverige är ju ett kristet land".  Så den kristna tron skulle alltså vara något man föds in i? Vid en smula eftertanke så är det ett lika klent svar på frågan som att jag har vuxit upp i kyrkan. Vad har jag för hjälp av det svaret när jag möter en kris i mitt liv och tron skakas? Eller när jag ska förklara för en icke-kristen varför han eller hon just skulle bli kristen?" ~ citat av Malm och Arlebrand

Svar 2) - Tron ger mig trygghet och frid.
I början av 2010 gick jag in i en typ av depression och led av en långvarig nedstämdhet, en nedstämdhet som varade i nästan ett helt år. Stundom tappade jag totalt fotfästet och såg ingen mening med nåt. Jag hade symtom av utmattning efter bl a en kämpig arbetssituation, en flytt och ett husköp och den största omställningen i livet: att bli mamma. 
Det blev minst sagt för mycket för både min kropp och min själ. Och även om jag inte gick i väggen helt och hållet eller blev utbränd så mådde jag oerhört dåligt. Många kvällar drabbades jag av panikångest och det spelade liksom ingen roll att min man försökte göra allt för mig (något jag för övrigt inte kunde se då att han försökte göra).

Vad hände under denna tid? Var jag inte kristen längre när tvivlen infann sig och jag drabbades av ångest? Jo, det var jag! Och dessutom; efter det att jag hade kommit ut ur depressionen bar jag på en visshet att Gud alltid är densamme, värd att tro och lita på under livets alla omständigheter, och att Gud inte långt borta från någon enda av oss, en sanningen oberoende av våra känslor.

Gud hade tagit oss igenom en jobbig prövning i livet. Det blev dessutom en prövning som jag i efterhand kan se både har stärkt min tro, min och min mans äktenskap och förutom detta gett mig en ökad medkänsla för människor som mår dåligt.

Min tro på Jesus Kristus ger mig en djup inre frid, glädje och en trygghet i livet, men trots detta är det ändå ett bräckligt svar på frågan varför jag är just kristen.


"Att bli kristen för att Gud ska fixa ett bra liv åt mig är en motivering som låter ganska vettig men som är ungefär lika hållfast som ett sandslott nere vid vattenbrynet. När livet gör mig illa, då rasar tron och rinner ut i sanden med alla tårarna. Då var det ju ingen vits med att vara kristen. Dessutom är det en tämligen okänd motivering om vi läser Nya testamentet. Visst skedde det en påtaglig förändring i deras liv som följde Jesus, men det var sällan det som gjorde att de följde Jesus!"
~ citat Malm och Arlebrand

Svar 3) - Kristendomen har en bra människosyn
I den kristna tron har jag bl a funnit grunden för kampen mot miljöförstörning och etisk motivering till att bekämpa oansvarig resursanväning. Här finner jag också grunden för tron på jämlikhet och alla människors okränkbara värde. Varje individ har sitt värde förankrat i Skaparen själv, ett absolut värde höjt över alla mänskliga värderingar.

Och när jag möter en människa och funderar hur jag ska bemöta henne/honom så har jag en tydlig förebild och vägledare - Jesus Kristus! Jag kan ställa mig frågan: "Vad skulle Jesus ha gjort?" i livets olika val och påminna mig om hans vägledande ord i t ex min roll som mamma. Om jag t ex inte vill att andra ska skrika på mig och stänga in mig i ett rum när jag misslyckats med något, så ska jag inte heller göra så mot mina barn. För Jesus säger att "allt vad ni vill att andra ska göra för er de skall också ni göra för dem".

Men återigen så räcker inte detta som svar på frågan varför jag är kristen.   
"Gud blir även här ett medel och inte ett mål..." citat Malm och Arlebrand.


Och ärligt talat; många av de ovan nämnda goda värderingarna, kan jag inte bara välja att ta åt mig av dem utan att för den skull vara en kristen?

Svar 4) - Jag har gjort en andlig upplevelse
Att få uppleva en oförklarlig kraft eller ledning, att få bönesvar, bli helad från sjukdom och liknande betyder ofta oerhört mycket för vår tro. Frågan är dock om en upplevelse håller som grund för att bygga ett helt liv och en kristen övertygelse på? Jag är ytterst tveksam till det!

Jag har själv personligen få uppleva många olika typer av bönesvar, jag har fått se människor bli helade från sjukdomar, fått uppleva helt oförklarliga ting och gång på gång erfarit Guds ledning i mitt liv. Utan allt detta skulle det absolut vara svårt för mig att tro, men samtidigt så håller inte detta, ensamt, som svar på frågan varför jag är kristen.

Svar 5) - Jesus Kristus har väckt mitt förtroende

Det är här det börjar brännas! "Det var ju det som gjorde att män, kvinnor och barn svarade ja på Jesu kallelse och började följa honom. Hans personliga utstrålning, hans undervisning och helande kraft väckte ett sådant förtroende att människor fattade livsavgörande beslut: "honom ska jag satsa allt på". Och efter Jesu död och uppståndelse förde apostlarnas ögonvittnesskildringar vidare bilden av en man som var så unik i sin trovärdighet, att kristendomen spred sig som en löpeld bland både judar och hedningar. Här handlar det inte länge om att bara passivt växa upp bland andra kristna, eller att bli kristen för att Jesus ska ge mig vissa fördelar. Här handlar det om att ställas inför Jesus från Nasaret och hans avgörande fråga: vem säger du att jag är?" Och mitt svar på den frågan måste bygga på en personlig övertygelse om att detta är sant, om tron ska hålla för livets påfrestningar." citat Malm och Arlebrand

Ordet kristen betyder för övrigt "en som tror att Jesus är Kristus, dvs Messias".
Jag tror på Jesus Kristus, att Jesus är den han sa att han var! Men tron handlar inte bara om att jag håller något för sant, tron handlar om att jag fått möta Jesus och får leva tillsammans med honom varje stund - även när dagarna här på jorden tar slut. 


Fortsättning följer....