En djup djup längtan

Varför är jag kristen, del 3

En bild som får symbolisera ordet längtan

Gud har rört vid mitt hjärta och väckt en längtan som bara växer sig starkare och starkare. Den längtan är en bön: "Jesus låt mig få den personligaste och djupaste relationen som man kan ha med dig. Inte något vad människor säger eller vad jag kan läsa om i någon kristen litteratur, utan den som Du vill ha med mig. Och låt mig få lära känna din fullkomliga kärlek som driver bort alla rädslor och gör mig fri att vara precis den du skapade mig att vara"


Tankarna kan allt för lätt uppslukas av själviska begär och världsliga bekymmer och tiden uppslukas av internet och sociala medier. Ja, så har det i alla fall varit i mitt liv.
Jag är en är väldigt kreativ och idérik person, med ett (som ingen kan undgå) intresse för färg och skapande, men som med de allra flesta intressen kan intresset "ta över" allt för mycket och för min del har det lätt blivit en överbetoning på hustankar och inredningsidéer. Roligt och lustfullt (läs mer HÄR) men som, trots allt, har ett väldigt litet värde i jämförelse med så mycket annat; att t ex få umgås med nära och kära och att få...

...lära känna Jesus Kristus!

Under lång tid har jag betett mig likt en patient som går till Läkaren pg a värk men som väl på plats bara rabblar upp en massa ord och sina bekymmer, men sedan genast reser sig  och går ut ur rummet utan att varken ha gett Läkaren tillfälle att tala eller göra något.

Hur kunde jag glömma bort hur ljuvligt det är att få lyssna till Guds underbara röst. Ju mer jag nu umgås med Jesus, min allra bästa vän, läser Bibeln och ber - ja desto mer vill jag vara med Honom, lyssna till hans ljuva stämma, älska honom tillbaka och leva för att glädja hans hjärta.
Utan dessa stunder av stillhet och förtrolighet tillsammans med Jesus så går jag vilse i livets alla olika val. Det är klart jag även fortsättningsvis kommer att göra fel val och prioriteringar eller ramla ner i något dike, men när jag var dag umgås med Jesus så hör jag hans vägledande röst, hans tröstande ord och uppmuntran och får fyllas av det jag innerst inne behöver och längtar efter - kärlek, glädje, frid, tålamod - och är kallad att ge vidare till andra.
Och där i Hans närhet får jag lägga mitt öra mot hans bröst och höra hans hjärtas slag som slår "för dig, för dig, för dig" och påminnas om vad det kostade honom för att jag och du skulle kunna få leva i gemenskap med vår Skapare, nu och i evighet, och bli hela och fria.

Jag får kasta mig in i hans förlåtande famn när jag misslyckas 

och Gud är så fantastiskt god att han förlåter allt.
Det är nåd.

På mornarna brukar jag påminna mig själv om Guds nåd med dessa ord från ett litet bönehäfte av Bengt Pleijel:

"Jag kommer fram till dig, min Far, denna dag, inte i mitt eget namn, inte därför att jag har lyckats och inte behöver skämmas inför dig. Jag kommer därför att du säger att du älskar oss genom Jesus. Jag kommer i Hans namn. I förtröstan på honom. Tillsammans med honom. 

Jag går Jesusvägen till Dig"

"nu kan vi allesammans med den helige Andes hjälp komma till Gud, vår Far, genom vad Jesus Kristus har gjort för oss" 

( Ef 2:18, Levande Bibeln)