Stor glädje!!!

Det har blivit många inlägg i intresse-rummet den senaste tiden, men nu vill jag få skriva i rummet "Ord om glädje". Inläggen här har ett annat djup och ämnet jag berör betyder oändligt mycket mer än allt annat jag kan komma på att skriva om, därför tar det oftast mer tid och tanke att skriva ihop ett blogginlägg här.

Vi är ett lyckojagande folk

Det finns så mycket sagt och skrivet om lycka och det ligger mycket i att vi ex. nog skulle må bättre av att bli mer förnöjsamma, inte jämföra oss så mycket med alla andra, leva mer i nuet och fånga dagen, se vad vi har istället för att alltid tro att gräset är grönare på andra sidan osv osv. Men jag inser också vilken hysteri det råder kring begreppet lycka. Vi tämligen översköljs av allehanda självhjälpsböcker och råden syns oräkneliga.

" Fast jag tror vi (många) har fått det där med lycka om bakfoten lite. Lycka är inte ett tillstånd. Det är lite som inspiration eller lust, ett sinnestillstånd som man om man har tur får känna av med jämna mellanrum. Men den kommer och går..." för att citera bloggaren Persiljas kommentar till mitt 5:de inlägg i detta rum.

Vi får njuta när "lusten/inspirationen/lyckokänslorna" infinner sig, men så länge vi lever här på jorden får vi också finna oss i att att livet innehåller både fest och disk, lyckorus och bekymmer, skratt och tårar osv. Lyckan kommer och lyckan går, som orden i barnabönen går. 
Fast bönen slutar ju inte så....

Lyckan kommer lyckan går, Gud förbliver Fader vår

I grund och botten tror jag inte det är de där lyckokänslorna vi söker, utan något större och mer bestående.

 "God-Shaped Hole" - PLUMB

Every point of view has another angle
And every angle has its merit
But all comes down to faith
Thats the way i see it

You can say that love is not divine and
You can say that life is not eternal
"all we have is now"
But i don't believe it

There's a god-shaped hole in all of us
And the restless soul is searching
There's a god-shaped hole in all of us
And it's a void only he can fill

Does the world seem gray with empty longing
Wearing every shade of cynical
And do you ever feel that
There is something missing?

That's my point of view...

Det finns inga ord som kan beskriva tacksamheten över att ha fått hitta hem till den plats där jag, nu och för evigt, skapades att leva; Guds famn. Där förstår jag också att jag är ovillkorligt älskad och förlåten och får mer och mer upptäcka Livet så som det var tänkt att levas, ett liv tillsammans med och för Universums Skapare, ett liv som dessutom inte tar slut den dag vi dör.

När vi har gett upp föreställningen om evig sällhet efter döden, 

är lyckan här och nu det vi har att sträva efter.

 Genom religionen var målet att förlåtas våra synder och vinna frälsning, 

nu måste vi på något sätt försonas med det faktum att vi alls existerar.

 (citat från Anders Mathlein artikel i SvD)

Lyckan den kommer och lyckan den går, men den djupare glädjen består, glädjen i gemenskapen med Gud.

Jag är blir så ledsen när den ljuvliga gemenskapen med Jesus och livet med Honom förvandlas till en massa måsten, råd och krav. Kanske inte så konstigt att kristendomen på 60-talet "kastades ut" (se mitt förra inlägg: "Den fåfänga strävan efter lycka") om så var fallet.

 Men vad hände? I hopp om att göra rent hus med alla påbud och krav och finna glädjen åter, kastades barnet (den stora glädjen) ut med badvattnet, och ersattes bara av andra påbud och krav och en rastlös jakt efter lycka.

”Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket.  

I dag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias, Herren. 

Och detta är tecknet för er: ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba.”  

Citat ur Lukasevangeliet andra kapitel (också kallat för julevangeliet)

Då och då glömmer jag bort var jag hör hemma och börjar tro att jag måste förtjäna Guds kärlek och mitt värde, men jag vet att jag alltid får komma tillbaka igen och jag möts alltid av den öppna och ständigt närvarande kärleksfulla famnen. Och denna fantastiska sanning gäller ju inte bara mig och därför kan jag inte hålla tyst om detta befriande och stora och äkta evangelium.

Alla är vi såklart fria att tro vad vi vill, precis som ni som besöker min blogg är helt fria att läsa detta blogginlägg eller inte! 

Jag tror på vår fria vilja, 

jag tror också på en Gud som gjort allt för oss och

som söker oss var och en och vårt hjärtas kärlek,  

men kärlek under tvång är inte äkta kärlek.

Jag vill avsluta med ett par ord ur boken "Korsfäst Konung" skriven av Timothy Keller,
för er som vill läsa vidare:

Glada nyheter

"Det grekiska ordet evangelion i Bibeln som översätts med "budskap" eller "evangelium", sätter samman ordet angelos, som betyder "en som utropar nyheter", med prefixet ev-, som betyder "glädje-". Evangelium betyder således "glada nyheter" eller "glädjebud". (..) 

Det var för stora, livsavgörande nyheter till skillnad från vardagliga nyheter. (...) 
Ett evangelium var nyheter om en händelse som förändrade saker på ett avgörande sätt. Det kunde gälla en tronbestigning eller en seger. När Grekland invaderades av Persien och grekerna vann det stora slaget vid Maraton, sände de budbärare (eller evangelister) som ropade ut de glada nyheterna i städerna: "Vi har stridit för er skull och vunnit. Nu är ni inte längre slavar utan fria.". Ett evangelium är alltså en kungörelse om något som hänt i historien, något som gjorts för vår skull och som för alltid förändrar vår belägenhet.
Just här ser man skillnaden mellan kristen tro och andra religioner, inklusive ingen religion alls. Kärnan i andra religioner består nämligen av råd, medan kristen tro i grunden är nyheter. Andra religioner säger: "Så här måste ni göra för att få en relation till Gud för evigt. Så här måste ni leva för att göra er förtjänta av att komma till Gud." Men evangeliet säger: "Det här är vad som har hänt i historien. Så här levde och dog Jesus för att göra er förtjänta av att komma till Gud." Den kristna tron är glada nyheter!
Hur känns det att få goda råd om hur man borde leva? Någon kanske säger: "Så här mycket borde du älska" eller "så här oklanderligt borde du leva". Kanske personen i fråga ger exempel på någon hög moralisk måttstock genom att berätta om någon stor hjälte. Men hur känns det att höra denna berättelse? Inspirerande förstås. Men känner du likadant som grekerna gjorde när de hörde budbärarna ropa ut segern? Känner du att bördan fallit av dig? Känner du att något stort har gjorts för din skull, så att du inte längre är slav? Nej, det gör du förstås inte. Berättelsen tynger dig: den säger att det är så jag måste leva. Den är inget evangelium.

Evangeliet handlar om att Gud tar kontakt med dig, inte på grund av vad du har gjort (eller inte gjort) utan på grund av vad Jesus har gjort i historien för din skull. Det gör evangeliet helt annorlunda jämfört med andra religioner och filosofier."