Det var en önskedröm...

.... men jag måste medge, att när jag vaknade vakna jag med glädje.

Igår kändes äntligen allt mycket mer positivt, men önskan om att min man skulle bli bättre i ryggen snabbt eller att lille A skulle sova bättre på nätterna föll inte i uppfyllelse.

Efter det att min man kom hem från sjukhuset den 18 augusti så har det bara blivit bättre och bättre i hans rygg, ja så pass bra att han igår började prata om att börja om och jobba nästa vecka. Han hade mer ork och kunde nu gå längre sträckor utan att det gjorde så ont. Att vara uppe och röra sig har dessutom varit något som sjukgymnasten har rekommenderat honom att försöka göra, så inte musklerna blir stela.

Igår kväll ställde sig min man och stekte havregryn och äpplen i smör och kanel, som avnjöts med sirap och hemgjord gräddglass till. En supergod klassiker och väldigt passande så här på hösten när våra grannarna kommer över med äpplen till oss från deras stora äppelträd. Vi njöt och allt kändes positivt. Även när jag vaknade höll denna glädje i sig, trots att natten återigen bestått av att försöka få sonen att somna om flera gånger under natten. Men...den där glädjen, den skulle snart komma att utbytas mot smärta och besvikelse. 

Han tog bara en promenad, precis som igår, och det hade nog gått bra om det inte hade varit för den "lilla" händelsen som inträffade väl framme på vår dotters förskola. Där drabbas han (ja jag skriver drabbas i detta sammanhang) av en nys-attack, som ledde till att han föll ihop i smärta på golvet. Så fruktansvärt jobbigt

Nu ligger han här hemma i sängen igen och har ont, och mycket ont när han försöker röra på sig/gå. Hoppet om att snart bli bättre och att få återgå till jobbet är som bortblåst. Jag tycker så galet synd om honom.
Försöker uppmuntra, men det finns alldeles för lite som jag kan göra *ledsen*. Ställer mig och förbereder för en fetaost-mangold-paj till middag. Hoppas den gör gott för både kropp och själ.

Lyckan kommer lyckan går, men...

Det finns en plats dit jag ofta går, både när jag är glad eller när jag är ledsen. 
Där sitter jag, som så många gånger förr, och huset får fyllas av musik och hjärtat av ljus.

"Strömmar ifrån himlen kommer ifrån tronen, sköljer över mig. 

Glädje ifrån himlen, kärlek som är evig, Du är allt för mig. 

Vilken ofattbar glädje det ger att få vara Ditt barn. Hela skapelsen sjunger med mig. 

Du ger glädje. Jag blir lycklig av att va med Dig.

 Ingen annan ger sån frihet. O jag älskar dig."

 

Ortopeden, trötthet och många glädjespridare

Jag har verkligen fått en fantastisk sommar på många sätt, men nog hade den kunnat avslutats bättre...och då syftar jag inte på vädret...

Som ni kanske läste i mitt förra inlägg så var jag själv med barnen första veckan i augusti, då min man ställt upp som ledare på ett scoutriksläger. Där mot slutet av de 8 dagars långa lägret började jag verkligen se fram emot att min man skulle komma hem och jag erkänner; det var ganska mycket för att jag fr a längtade efter avlastning. Veckan hade varit god, men jag började bli väldigt trött. Vår söta son är en förnöjsam grabb, dagtid, men nattetid har han har varken varit särskild förnöjsam eller söt. Han har aldrig sovit bra på natten, utan har vaknat många gånger. Jag undrade dessutom varför det behövde vara just augusti månad som han valde att vakna mitt i natten, vända och vrida på sig och ligga vaken i över en timme.

Så kom äntligen min man hem....med ryggskott!! Dessutom inte vilket ryggskott som helst. Det ledde till akuta kramper, ambulans och en vecka inlagd på otropeden. Han är nu äntligen hemma och tack vare ett besök hos en massageteraupeut i förrgår och en sjukgymnast igår (där han fått mer hjälp än bara en massa starka mediciner) börjar det nu ljusna. Han kan dock fortfarande inte sitta, bara gå korta korta stunder för att sen gå och lägga sig igen och göra stretchövningar. Och såklart kan han inte lyfta vår son.
Så, det är fortfarande jag som sköter barnen och alla hushållssysslor här hemma.

Det har varit lärorika tre veckor på många sätt, det erkänner jag, men usch och fy så trött jag är. Och i förrgår bröt jag ihop, låg och storgrät på soffan och hyperventilerade. Just då var allting bara tungt. I natt fick jag så äntligen sova och det riktigt gott. Svärmor kom hit på kvällen och la barnen och jag lyckades somna redan klockan 19:00 och fick i natt 9 timmars sömn. Ohh så välkommet det var!!!!!! Och dessutom, hör och häpna, för första gången på 7 månader sov min son 7 timmar i sträck utan att vakna. Jag hoppas att hans jobbiga "varavakenmittinattenperioden" gått över. Man kan ju alltid hoppas!

Idag känns nu allt betydligt ljusare och lättare. Det är så sant som sagt: "Den utsövde är sällan pessimistisk!"
Jag fylldes dessutom idag av en enormt stor tacksamhet och just nu vill jag bara få nämna något av den tacksamhet jag känner; tacksamheten över att få vara omgiven av en stor underbar familj, fina vänner och grannar.

TACK

Tack Svärmor för att du på kort varsel kunde komma hit igår och lägga barnen så att jag fick sova. Tack Svåger och Svägerska för den stora välsignade lasagnen ni gjorde till oss, som räckte till många matlådor. Tack mor och far för att jag alltid kan ringa och gråta ut hos er och att ni snart kommer hit och hälsar på. Tack Farbror Simon och Jonatan för att skjuts och bärhjälp.
Och tack till grannarna: Anderssons för den goda äppelpajen och Gösta och Gerda för blommor & blåbärsbullar. Så fantastisk att vara omgiven av fina grannar.
Tack också till familjen Ahlstrand för att vår tjej (som är underbar men också mitt i 4-årstrotsen) fick komma och va hos er idag. Tack Lina för trädgårdshjälpen igår. Och tack till alla andra vänner som ber för oss,  sänder uppmuntrande ord och erbjuder hjälp.
Ni är alla sanna glädjespridare!!!


Blir inga bilder ikväll, men jag ville i alla fall få skriva några ord. Nu är det alldeles strax dax för läggning av barnen, sen så ska jag själv skynda mig i säng och hoppas på ännu en god natts sömn

Hänga vid havet eller vid datorn?

Finns väl i och för sig säkert flera som skulle svara både och (och samtidigt) på rubrikens fråga, men mitt svar blir havet. Det är bara vid vattnet som jag velat vara den senaste månaden och så mycket som möjligt! Ja, så där eller vid en sjö har vi helt enkelt valt att vara :-)

Vilken underbart ljuvlig sommar! Jag och min familj har tillbringat mycket tid i mina och min mans föräldrars sommarstugor. När vi inte har varit där har vi åkt på utflykter till havet. I veckan har det redan hunnit bli besök på tre olika havsbad: Killingsand, Täfteå och Norrmjöle havsbad.
Nu börjar  jag nästan bli lite kräsen och bortskämd, så när vi i måndags var i Killingsand tyckte jag att det var lite för kallt i vattnet så jag badade bara fötterna. Men i övrigt så har jag nog badat nästan varje dag, i en månads tid.

Att få ta en rofylld simtur när barnen somnat för natten, solen sakta höll på att gå ner, sjön låg alldeles spegelblank, vattnet var 28 grader och luften densamma, var helt obeskrivbart ljuvligt.
Ja, bästa dagarna denna sommar var veckan i Lillarmsjö, den plats som är mitt lilla sommarparadis. Där har jag fått tillbringa tid varje sommar under mina hittills 33 år och kommer fortsätta att åka dit och njuta av lugnet vid sjön tillsammans med mina barn.


Tänkte nu att jag idag skulle ge ett litet livstecken och skriva ett riktigt sommarinlägg här på bloggen och hälsa alla, särskilt er som troget fortsatt att besöka bloggen även i sommar trots att jag inte bloggat på nästan en hel månad; Nej, jag har inte lagt ned bloggen även om flera säkert fått den uppfattningen. Det finns dock bättre tider på året att blogga än just juli månad, enligt min mening i alla fall. Dessutom så har ju min blogg kommit att bli mer av ett forum där jag får uttryck för min skaparlust och glädje i färg (dela ett intresse med andra) och varva detta med att dela med mig av mina vardagsfunderingar och sådant jag vill få berätta/skriva om. Jag har dock tagit semester/ledigt från i princip alla mina skriv- och målarprojekt (förutom målarstunderna med min dotter, mitt personliga dagboksskrivande och vigseltalen). Men detta är ingen semester som varar för evigt! Helt totalt omöjligt skulle det dessutom vara med tanke på den jag är ;-)

Samtidigt så ryms det ju även andra glädjeämnen än min skaparglädje här på bloggen; glädjen i allt vackert Gud skapat och som bara finns där runtomkring oss alla gratis att njuta av, den stora lyckan i att få vara mamma till två underbara barn, mötet med människor som sprider glädje och t ex min passion för god mat. Sommaren min har verkligen innehållet massor av glädjeämnen: sol & värme, latardagar och bad i massor, mycket tid med familj och vänner, glass och god mat, bröllopsfester och utflyktsdagar, loppisar och bärplockning osv. Ja, allt vad man kan önska sig av en sommar och mer därtill! Fast det är klart, det finns något jag saknat -  att få åka på ungdomsläger.
Hihi, nä jag tror inte att jag är ungdom längre, men jag har glädjen att få åka som präst på ungdomsläger och där möta en massa härliga ungdomar, vara ledare för små samtalsgrupper och spännande seminarium, ta del av ungas tankar, tro och tvivel och livsberättelser och möta Jesus tillsammans med dem. Och bäst av allt: glädjen i att få vara med och lovsjunga Gud i ett fullsatt mötestält, där det råder sann frihet och det jublas i stor glädje och tårar samtidigt får rinna nedför mångas kinder av befrielse från tunga bördor, där ungdomar sitter i bänkarna och ber för varandra eller bara ger en uppmuntrande kram och där andra samtidigt dansar runt i tältet. Det är verkligen STOR GLÄDJE!


Här kommer nu några små glimtar från den senaste månaden:

En rolig familjedag på Rovön tillsammans med Jenny från barnprogrammet Pysselskogen
 (kommer ett inlägg från denna mysiga dag)

Dagar på stranden. Här Killingsand

"Stor"tjejen vår fick en egen liten roddbåt, men hon var nog trots allt lite liten för den ;-).
Hon blev fast i vassen och pappa fick rycka ut för att "rädda henne".

Syskonkärlek



Blåbärslycka

 

Jag begav mig ut i på hjortronmyren en av de allra varmaste dagarna, gaalet. Men jag tycker verkligen om att plocka bär och fylla frysen med dessa läckerheter från skogen, Det var dock inte det bästa hjortronåret, men blåbären kryllar det av. Plockade bara blåbär en halvtimme men lyckades på den halvtimmen plocka 2,5 kg (ingen överdrift!). Ser fram emot att få plocka mer. Min man ska bara få komma hem från det 8 dagar stora scoutrikslägret som han just nu befinner sig på.



 

Mer än bärlycka

Ni skulle ha sett lyckan i min svägerskas ögon när hon sträckte fram burken med de nyplockade körsbären. Hon hade plockat dem från deras alldeles egna körsbärsträd. De blev nyligen husägare och flytten ägde rum för en vecka sedan.  Åh vad jag gläds med min bror och hans fina familj.



Smultron på tråd = sommar sommar sommar

Nu ska jag gå ner och stänga av morgontvn plus ge mina älsklingar frukost. Blir ännu en härlig frukost på altanen.

P.S. A växer så det knakar, håret med ;-)